Wolves möter Fulham under fredagskvällens flodljus. En match som inför säsongen helt säkert hade bedömts som ett rent toppmöte i EFL Championship mellan två klubbar krigandes för uppflyttning. Vilket det förmodligen fortfarande är, men där bara en klubb har motsvarat förväntningarna under säsongen, och Fulham samtidigt befinner sig på en allt annat än smickrande sextonde plats.
Det har varit väl känt att Fulham har varit en klubb plågad av interna konflikter gällande framför allt spelarrekrytering. Slavisa Jokanovic har inte precis varit blyg med sin kritik gällande vilka spelare som värvats och kanske framför allt spelare som inte värvats. Måltavlan för kritiken har framför allt varit det databaserade verktyg som stått i centrum för Fulhams alla värvningar.
Leverantören av systemet är TruMedia, ett företag ägt av Tony Khan, son till Fulhams ägare Shahid Khan och själv vice ordförande och styrelsledamot i klubben. På samma gång ett rätt bra exempel på en riskabel blandning av personliga intressen med klubbens intressen, och vad som alltid är risken när personer i styrelsen lägger sig i och mikromanagerar operativa frågor.
Tony Khan grundade företaget TruMedia tillsammans med Craig Kline, som lärt känna varandra under studietiden. Kline fick under slutet av 2014 en position i Fulham som director of statistical research, som under slutet av förra säsongen skulle uppgraderas till assistant director of football operations, i praktiken en sportchef, en titel och position redan innehavd av Brian Talbot.
Det var en ordning som gjord för konflikt. Craig Kline hade också under åren återkommande konflikter med ledande befattningshavare, bland andra Talbot och VD Alistair Mackintosh, om hur Fulham skulle drivas. Ständigt med skydd och stöd av Tony Khan som mäktig sponsor i styrelsen. En konflikt som alltså inte heller Slavisa Jokanovic kunnat undvika att bli indragen i.
Fulham är långt ifrån den första klubben som har blivit distraherad i sina prestationer av den här typen av maktkamper. De dränerar energi, resurser och fokus från alla delar av klubben och från laget. Men kanske är maktkampen nu över. Efter ett uppslitande bråk efter förra helgens match har Craig Kline nu tvingats lämna Fulham, sedan Shahid Khan, Tonys far, själv klivit in i ringen.
Att Craig Kline knappast verkar vara en person som leker särskilt bra ihop med de andra barnen märks kanske av att han efter beskedet från Fulham valde att ringa polisen med en lång lista av anklagelser mot klubben. Vilket följer ett flertal tidigare tillfällen då Kline tvingats till perioder av ledighet efter bråk med andra personer i klubben.
Vad man kan undra nu är om detta ger Fulham ny luft under vingarna. Det kan ofta vara så att en klubb som kommer ut ur en uppslitande maktkamp kan lyfta sig och spela med en helt annan glädje och lätthet. Om så blir fallet med Fulham kan vi förvänta oss att de snabbt börjar klättra uppåt i tabellen, och i så fall fick den här konflikten sin lösning i om inte rätt tid så i alla fall god tid.
Fulham behöver onekligen hitta fötterna relativt snabbt. De närmaste matcherna i ligan ser dem möta Wolves, Derby County och Sheffield United, samtliga tre klubbar som befinner sig ovanför dem i tabellen. Fulham har redan hunnit med att förlora i veckan mot Bristol City hemma på Craven Cottage, vilket sätter extra press på Fulham och Slavisa Jokanovic.
Fulhams problem under säsongen har varit samma problem som åtminstone stundtals plågade dem förra, att bryta ned djupt liggande motståndarförsvar. En anledning kan vara att samtidigt som Fulham har värvat Rui Fonte så har inte Slavisa Jokanovic riktigt lyckats välja mellan honom och Aboubakar Kamara som renodlad anfallare, men heller inte välja bort någon av dem.
Rui Fonte har istället placerats ut på ena kanten, vilket inte är en position som riktigt verkar passa honom. Det här har resulterat i två saker för Fulham, för det första att lagets anfallsspel har blivit alldeles för centrerat när de enda som ger laget bredd är ytterbackarna, för det andra att lagets anfallsspel inte alls har samma flyt och koordination som förra säsongen.
Följden har blivit att spelare som Neeskens Kebano, Floyd Ayite med flera, som var så betydelsefulla för Fulham förra säsongen, inte alls har haft samma effekt den här säsongen. Kritiken mot Slavisa Jokanovic lyder att han antingen inte förmår välja eller välja bort Rui Fonte, eller är alltför rigid i sin 4-3-3-modell och kanske snarare bör leta efter en modell med två anfallare, typ 3-5-2/5-3-2.
Samtidigt har Fulham och Slavisa Jokanovic brottats med skador. Laget har ett formidabelt centralt mittfält i form av Tom Cairney, Stefan Johansen och Kevin McDonald som däremot har spelat väldigt sällan tillsammans under säsongen, till stor del på grund av skador på Cairney. Förhoppningsvis något som kan komma att ändras vad säsongen lider.
Men med en stor oroshärd eliminerad vid sidan av planen är det dags för Fulham att börja hitta harmoni även på planen. Härifrån fram till julfotbollen måste Fulham placera sig i en position som gör det inte bara möjligt utan också troligt för dem att göra en push uppåt i tabellen mot i första hand playoff, men också med sikte på de automatiska uppflyttningsplatserna.
Slavisa Jokanovic gick ut som segrare i den maktkamp som har slitit Fulham itu under några år. Det talar till hans fördel, inte minst det förtroende han faktiskt har i Fulhams styrelse. Men den som står som segrare i en maktkamp av det här slaget står därefter även där med babyn i famnen. Om inte Fulham härifrån får ordning på sina resultat är det på Jokanovic ansvaret vilar.