Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

32v

West Ham och David Moyes ser ut att ta en kalkylerad chans på varandra

West Hams beslut under dagen att sparka Slaven Bilic kan knappast sägas ha kommit oväntat. Snarare är det ett beslut där det har funnits goda skäl att undra vad i hela friden West Ham egentligen väntade på. West Ham har sett ut som ett helt oorganiserat lag på fotbollsplanen, utan idé om hur laget ska försvara och utan idé om hur laget ska anfalla.

Beslutet kan beskrivas som tråkigt men nödvändigt. Slaven Bilic är en sympatisk figur och det är säkert många som med värme kommer ihåg hans första säsong med West Ham, dess sista på Upton Park. Men resultaten därefter har befunnit sig i brant nedförsbacke. Hans vinstprocent sjönk från 43% första säsongen till 34% därefter, förlustprocenten steg från 24% till 45%.

Det är en trend som varit återkommande för Slaven Bilic i dennes karriär, en stark första säsong innan resultaten börjar svikta. Med West Ham har Bilic haft förmildrande omständigheter, som en besvärlig arenaflytt och en krånglande stjärnspelare i Dimitri Payet. Men svag spelarrekrytering och bristfällig taktisk organisation på planen är sådant Bilic inte kan förklara bort.

Lagets bristfälliga spel och resultat har undan för undan fått supportrarna att tappa förtroendet för laget och för Slaven Bilics förmåga att få någon ordning på det. Bilics taktiska dispositioner, laguttagningar och tendens att använda spelare i för dem ovana roller och positioner verkar ha fått spelartruppen att tappa förtroendet för honom.

West Ham är inte ett dåligt fotbollslag på pappret. Möjligen något svaga på centralt mittfält men en defensiv med spelare som Aaron Cresswell, José Fonte, Winston Reid, Pablo Zabaleta, Joe Hart och James Collins bör hålla god Premier League-klass, en offensiv med spelare som Javier Hernandez, Manuel Lanzini, André Ayew, Michail Antonio, Andy Carroll med flera hör den övre halvan till.

Ett sådant fotbollslag ska inte behöva slåss runt nedflyttningsstrecket. Ändå har West Hams klubbledning med David Sullivan som frontfigur varit ytterst ovilliga att sparka Slaven Bilic, enligt uppgift en åtgärd de bara ville vidta om situationen blev desperat. Logiken är lite disig då det står mig oklart vad fördelen för West Ham är att behöva fatta ett sådant här beslut i ett tillstånd av desperation.

West Ham borde ha tagit itu med det här beslutet redan under sommaren eller inför säsongen. En ny manager hade då haft möjlighet att forma sitt eget lag utifrån egna idéer utan att behöva starta sin tid i klubben med ett tabellmässigt handikapp. West Ham hade då också haft gott om alternativ till ny manager och gott om tid att välja mellan dem.

Mitt under säsongen är alternativen betydligt mycket mer begränsade och tiden desto kortare att välja mellan dem. Detta är alltså kostnaden med David Sullivans uttalade förkärlek för att bara vilja fatta sådana här beslut i ett tillstånd av desperation. Gjort är emellertid gjort, och West Ham har knappast i det här läget något annat val än att fatta det beslut de nu gjort, att sparka Slaven Bilic.

Valet West Ham däremot har gäller istället vem som blir Slaven Bilics efterträdare och klubbens näste manager. Där kommer det säkert mullras av missnöje från alla möjliga håll i och med att det allra mesta tyder på att West Ham har beslutat sig att utse David Moyes till klubbens nästa tränare, ett beslut som knappast kommer vara populärt i alla läger.

Gällande David Moyes kommer det alltid vara samma misslyckanden som hålls emot honom. Hans oförmåga att leva upp till kraven och förväntningarna med Man Utd. Hans mest märkliga tid med Real Sociedad. Hans därefter närmast katastrofala säsong med Sunderland som slutade med att klubben till sist åkte ur Premier League efter att ha lyckats undvika det flera säsonger tidigare.

Mot dessa misslyckanden måste David Moyes elva mycket framgångsrika år med Everton ställas. Klyschan lyder att ingen tränare är bättre än sitt senaste jobb, men det är ingen rättvis utgångspunkt rent generellt, och definitivt inte rättvis gällande Moyes. Det var trots allt ingen tillfällighet att Man Utd anställde Moyes när Alex Ferguson slutade, hans jobb med Everton var strålande.

Det måste framför allt vara David Moyes tid i Sunderland som hålls till hans stora nackdel. Sunderland var förvisso en klubb med stora problem långt innan Moyes tog tag i klubben, vilket vi inte minst ser denna säsong, och det var inte några lätta förutsättningar för Moyes att arbeta med, men det var knappast så att Moyes heller gjorde situationen bättre med negativism och markerat ointresse.

Kanske fann David Moyes situationen i Sunderland hopplös och förmådde inte hålla god min, möjligen kände han sig lurad av klubbledningen. Varje managers uppgift måste dock vara att göra det bästa med den situation han befinner sig i och att motivera sitt lag. West Ham har naturligtvis en betydligt bättre grund än vad Sunderland hade, men humörmässigt i och runt laget finns likheter.

Går David Moyes in i West Ham måste han göra det med en positiv attityd och en vilja att göra det bästa av den situationen laget befinner sig i. Där finns mycket att arbeta med, både på gott och på ont. Men kanske är det just den insikten som fått West Ham att enligt uppgifter erbjuda Moyes ett kort kontrakt gällande säsongen ut, som för att känna på varandra.

Kanske är det en fråga om att vilja hålla alla dörrar öppna inför kommande säsong utan att binda upp sig vid något i det här stadiet. För David Moyes blir det hur som helst ett viktigt arbetsprov. Han har fått den här säsongen på sig att övertyga West Hams klubbledning om att han är vad klubben behöver. Något nesligt kan tyckas, men samtidigt en bonuschans att väcka liv i sin karriär igen.

Och givet vad David Moyes normalt sett har varit bra på under sin karriär som manager, det som gjorde Everton så bra under hans tid som manager där, var en förmåga att organisera lagets defensiv på ett väldigt bra sätt, samt att tydligt och enkelt kunna utnyttja spelare offensivt i deras rätta roller. Båda dessa aspekter är sådant som fallerat i West Ham under Slaven Bilic.

På pappret är David Moyes om inte precis så åtminstone nära vad West Ham faktiskt behöver, i alla fall på kort sikt. Han kan få ordning på West Hams försvar. Han har tillgång till ett spelarmaterial som gör att han borde kunna sätta samman ett tämligen effektivt anfallsspel. Den stora utmaningen blir att lyckas med detta och samtidigt vinna över supportrarna.

Det kommer finnas en misstanke om att David Moyes inte är förenlig med den ständigt flummiga idén om The West Ham Way. Det här var förvisso inte något problem med Everton när David Moyes fortfarande var manager där, det var en kritik som kanske i försmädelse uppstod först därefter. Everton och West Ham är lika som klubbar på många sätt, sett till värderingar, kultur och supportrar.

Vad säsongen får utvisa är om det är Evertons David Moyes eller Sunderlands David Moyes som nu tar över West Ham. Om det är Sunderlands David Moyes så har West Hams problem bara börjat. Är det däremot Evertons David Moyes kan West Ham faktiskt i ren desperation tydligen ha fattat ett riktigt bra och konstruktivt beslut. Osäkerheten i detta motiverar ett kortsiktigt kontrakt.

Om det nu blir David Moyes. Men det mesta tyder på det.

Publicerad 2017-11-06 kl 16:30

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER