Det var nästan rörande att lyssna till Sam Allardyce, när han med något fuktigt i blicken och darrande underläpp beklagade sig över unga engelska tränare så sällan får någon som helst chans nu för tiden. Det har ju blivit så väldigt populärt med alla dessa utländska tränare nämligen, som står i vägen för alla dessa unga engelska tränare som annars tydligen skulle stå som på kö.
Bara inom loppet av några veckor sedan detta uttalande har West Ham anställt David Moyes, West Brom har anställt Alan Pardew, och Everton alltså anställt Sam Allardyce. Tidigare under säsongen har Crystal Palace redan anställt Roy Hodgson. Det är så klart många som påpekat att vad som framför allt står i vägen för unga engelska tränare är det gamla gardet av brittiska managers.
Naturligtvis i den utsträckning som någon alls kan sägas stå i vägen för någon annan. Tränarjobben existerar trots allt på en fri arbetsmarknad, och det är knappast någon som har någon slags rättighet eller förtur till dem. Att kvotera in unga tränare på jobben vore kanske inte tillrådligt. Däremot kan så klart hävdas att vad som borde ske i praktiken är att sluta kvotera in det gamla gardet.
På samma gång är det förståeligt att så sker. Pengarna och prestigen att hålla sig kvar i Premier League är enorm för en engelsk fotbollsklubb, samtidigt som risken är påtaglig att faktiskt åka ur även för stora klubbar. Den klubb eller den beslutsfattare existerar inte som i det läget inte skulle riskminimera och gå på det alternativ de åtminstone redan känner till.
Jo, kanske Aston Villa, men visade sig ju snarare bli ett avskräckande exempel hellre än ett gott föredöme. Alltså fortsätter sådana som Sam Allardyce, Tony Pulis, Alan Pardew, David Moyes och Roy Hodgson att få jobb. Inte med någon nödvändighet för att de är bäst lämpade, utan för att de redan är kända på och av marknaden. Eftersom de medför lägst osäkerhet och upplevd risk.
Det måste inte betyda att de därför är dåliga eller fel val. Det går så klart att känna redan nu angående West Hams anställning av David Moyes, givet inte minst gårdagens insats mot Everton, att det nog vore lite förvånande om West Ham avslutar säsongen med Moyes som manager. Men vad ska vi tycka om anställningar som blev klara under onsdagen – Alan Pardew och Sam Allardyce?
Alan Pardew till West Brom?
Alan Pardew brukar vara bra på att se till att sina klubbar får en åtminstone inledande energikick. Okej fine, är det något West Brom onekligen behöver är det en inledande energikick. Vad som händer därefter är kanske inte West Broms omedelbara problemställning, utan något som rimligtvis tas tag i när det väl blir aktuellt.
När West Brom lät meddela att de skilde sig från Tony Pulis var en omedelbar känsla att spelartruppen var av ett sådant slag att den inte skulle må bra av några enorma avvikelser från Tony Pulis sätt att spela fotboll. Med andra ord, det var kanske inte en så bra idé för West Brom att upprepa Crystal Palaces misstag att ersätta Alan Pardew med Frank De Boer med oförändrad spelartrupp.
I det avseendet måste Alan Pardew ändå sägas vara en hyfsat vettig anställning för West Brom. Pardew utgår så klart även han i grund och botten från en välråddad defensiv men är i grunden klart mycket mer äventyrlig i sin spelidé än vad Tony Pulis någonsin gett uttryck för, utan att för den sakens skull vara ett totalt brott med dennes värderingar.
Det finns en potential i West Broms spelartrupp som Alan Pardew har alla möjligheter att kunna förlösa. Det kan också visa sig fullt tillräckligt för att få med West Broms supportrar på resan igen. Vis av erfarenheten ska vi kanske inte vänta oss att Alan Pardew ska kunna uträtta några underverk med West Brom, eller att hans bäst före-datum når fram till kontraktets slutdatum.
Men kan West Brom uppnå med Alan Pardew vad de faktiskt ville uppnå med ett managerbyte? Ja, det måste man ändå säga att de kan.
Sam Allardyce till Everton?
Det tog 38 dagar för Everton att hitta en ersättare till Ronald Koeman. Det är en hiskeligt lång tid i dessa sammanhang. Något som definitivt har försatt Evertons säsong i värre dager och som naturligtvis är en direkt konsekvens av att Evertons klubbledning inte alls har kunnat finna någon gemensam ståndpunkt gällande vem de faktiskt ska anställa.
Det är framför allt chefsscouten Steve Walsh som har lobbat aktivt för Sam Allardyce, troligtvis med Bill Kenwrights stöd sedan David Unsworth alltmer glidit in i skuggorna som alternativ. Huvudägaren Farhad Moshiri har däremot varit motsträvig och sökt flera andra namn. Marco Silva inte minst bland dem, men så sent som i förrgår approcherades Paulo Fonseca i Shakhtar Donetsk.
Problemet för Farhad Moshiri var naturligtvis att inga av hans föredragna kandidater visade sig vara möjlig att lösa så här mitt under säsongen. Alltså blev han till sist tvingad till kompromiss, särskilt som Evertons resultat så drastiskt tog en sväng åt det värre, med 1-5 mot Atalanta uppföljt av 1-4 mot Southampton i helgen. Tiden rann iväg till Walshs och Allardyces fördel.
Men det säger självfallet något om Sam Allardyces långsiktiga ställning i klubben att han så tydligt är kompromissalternativet. Han har fått ett kortsiktigt uppdrag att styra upp Everton under säsongen, definitivt att hålla dem kvar i Premier League, men vi kan vara mer eller mindre övertygade om att Everton till sommaren kommer att leta eller redan ha funnit en ersättare.
Är detta en förutsättning som kan få Evertonsupportrarna att ändå ta till sig den här anställningen? Kanske. Rory Smith diskuterar i en längre twittertråd hur det alltmer blivit varje managers jobb att sälja en idé, en vision, en identitet med sin klubb. Något som så klart gör det svårt för supportrar till klubbar av viss storlek och ambition att jämka ihop sin självbild med en manager som Allardyce.
Men som en övergångslösning visst. Och eftersom det också bara det är så det går att uppfatta Evertons anställning av Sam Allardyce blir svaret rimligtvis även här att de faktiskt kan uppnå åtminstone till hälften av vad de ville med sitt managerbyte. Sam Allardyce kan hålla Everton kvar i Premier League och ge laget ny energi och nytt självförtroende.
Andra halvan förutsätter däremot att Everton lyckas bättre till sommaren med vad de misslyckats med den senaste månaden. Om det sedan blir Marco Silva, Paulo Fonseca, en rallyåkande Andre Villas-Boas eller annan liknande manager återstår att se. Evertons projekt förutsätter hur som helst att de knyter till sig ett mer dynamiskt tränarnamn.
Medelåldern på engelska tränare i Premier League är 61,1 år. Då är ändå Eddie Howe 40 år och Sean Dyche 46 år. Premier League har framför allt runt mitten och botten av tabellen blivit ett land för gamla män. Vilket inte känns som något styrkebesked.