”Det säger inte vilka vi är!” På det sättet valde Leeds klubbledning att beskriva sitt tidigare klubbemblem, den gulblåvita skölden med den vita rosen längst upp och klubbens initialer i mitten, när de blev uppmanade att motivera sitt nya emblem som presenterades under gårdagen och som ni alltså ser här i all sin påstådda härlighet.
Av detta må vi då dra slutsatsen att det nya emblemet säger vilka Leeds är, i alla fall enligt Leeds klubbledning. Men kanske är det lite det som är problemet, för vilka är då Leeds, vilka är dess spelare och dess supportrar? Jo, uppenbarligen vita män som slår sig själva för bröstet. Vilket möjligen ligger sanningen relativt nära men som symbolism ändå känns rätt olyckligt och uteslutande.
Och pratar vi ändå om symbolism är det svårt att veta om det är upplyftande eller deprimerande att ett sådant här emblem kan passera vad man får anta är klubbens marknadsavdelning, ett antal reklambyråer och vad som påstås vara tiotusentalet supportrar, utan att någon längre känner att det ger en och annan oavsiktlig fast ändå olustig historisk association. Jag lutar åt det senare.
Och så på tal om dessa tiotusen supportrar som ska ha konsulterats i framtagandet av detta nya emblem. Vilket är rätt märkligt givet att emblemet kom som en chock för vad som verkade vara den stora majoriteten av Leeds supportrar, ung som gammal, från när som fjärran. Vilket i dessa tider känns helt omöjligt om emblemet varit ute på runda hos 10,000 personer.
En bluff måste åtminstone vara rimlig för att kunna fungera. Nu har så klart Leeds ett problem eftersom hela deras rebranding bygger på konceptet att det är supportrarna som är klubbens hjärta, samtidigt som supportrarna en masse uttrycker sitt missnöje med detta nya emblem. I skrivande stund hade en snabbt ordnad namninsamling mot emblemet fått 30,000 underskrifter.
Nu ligger det så klart närmast i naturen att alla förändringar i klubbens emblem, färger, tröjor och så vidare kommer mötas av motstånd och missnöje, fotbollen är intet om inte konservativ. Samma typ av missnöje har mött Everton, West Ham, Hull City, Man Utd med många fler klubbar när de ändrade sina emblem, det går helt enkelt inte att undvika.
Det ligger däremot även i detta missnöjes natur att det är övergående. Det finns framför allt en benägenhet att idolisera det befintliga klubbemblemet, trots att det en gång i tiden var nytt det också, och ironiskt nog med all sannolikhet mötte exakt samma missnöje vid den tidpunkten. Vi vill som supportrar ofta tro att det vi håller kärt har varit sedan begynnelsen. Men så är aldrig fallet.
Det finns med andra ord goda proceduriella skäl för Leeds klubbledning att rida ut stormen och vänta ut motvinden. Oavsett vilken förändring de än hade föreslagit av emblemet hade det mött visst motstånd, det är helt enkelt the cost of doing business. Den relevanta frågan är däremot om det finns sakliga och funktionella skäl för Leeds att hålla fast vid detta nya emblem?!
Det nya emblemet har fått sin beskärda rent praktiska kritik. Fint färgschema förvisso, men klubbnamnet i generiska stora bokstäver tillsammans med en stiliserad skuggfigur ger ett tämligen intetsägande och innehållslöst intryck, det känns helt enkelt som ett emblem som kunde tillhöra vilken som helst klubb bara namnet och färgschemat byttes ut. Ovanpå det då symbolismen.
Den mer konceptuella invändningen borde däremot vara, tvärtemot vad klubben alltså faktiskt argumenterar, att det inte alls på samma sätt som det tidigare emblemet säger något om vilka Leeds faktiskt är. Skölden är borta, den vita rosen är borta. Därmed är klubbens geografiska och historiska profil borttvättad, och med den mycket av klubbens tradition och tillhörighet.
Avsikten med det nya emblemet var helt säkert god. Det kan ligga en hel del i att det gamla emblemet känns föråldrat. Liksom det kan finnas en poäng med ett nytt emblem att symbolisera den nya era som Leeds med nya ägare hoppas stå inför. Men en bättre kompromiss mellan bevarandet av det bra med gamla och betoningen av det positiva med det nya borde kunna hittas (som till exempel).
Det blir om inte annat ett rätt effektivt test på Leeds utfästelser om att sätta supportrarna i hjärtat av klubben och att arbeta i ständig dialog. Vackra ord, och lätta att säga, men många gånger svårare att genomföra rent praktiskt utan att köra fast i parlamentariskt tjafsande eller falla för frestelsen att göra teater av den demokratiska dialogen och ändå göra som man själva ville från början.
Det nya emblemet lanserades med den ambitiösa tankegången att det skulle representera Leeds kommande 100 år. Det är inte ens säkert att det överlever 100 timmar. Under onsdagskvällen meddelade nämligen Leeds att de öppnar upp konsultationsprocessen igen för Leeds nya emblem. Vilket nog var rätt klokt att göra.
Med Leeds på tionde plats i EFL Championship, med tre poäng men också tre klubbar mellan sig själva och playoff-strecket, och i hälarna av en uppslitande förlust på hemmaplan mot Millwall, känns det som om Leeds har viktigare saker att jobba med under våren än klubbens emblem. Och framför allt är det viktigt att Leeds fortsätter att inte bara fortsätter marschera framåt.
Utan också att Leeds fortsätter marschera framåt tillsammans. Klubbens motto är inte Marching On, utan Marching On Together! Det säger också något om vilka Leeds United är, och vilka de inte är.