Nyheten om Arsene Wengers avsked möttes med sentimentalitet, med tomhet och med ledsamhet. Fullt naturligt så klart, givet Wengers framgångar med Arsenal, betydelse för dem och inte minst det faktum att Wenger för många Arsenalfans har varit deras ende manager i hela deras liv eller åtminstone hela deras vuxna liv. Det är det enda man känner till.
Ändå var det dubbla känslor, för där fanns även glädje och lättnad. Och de som möjligen har varit lite osäkra på hur illa det egentligen har stått till med Arsenal under Arsene Wenger under de senaste fem-tio åren har plötsligt fått ett exakt mått på det i den känsla av glädje, lättnad, lätthet och optimism inför framtiden och nästa säsong som plötsligt bubblade upp inombords.
Det bör inte råda något tvivel om att det var Arsene Wengers beslut att nu ta farväl av Arsenal. Det bör inte heller råda några rimliga tvivel om att det var ett beslut inte fattat av egen fri vilja. Wenger gick för att slippa bli tillsagd att gå, vilket var bästa sättet för alla. Missnöjet med resultaten, manifesterat i tomma läktare och rekordlåga förnyanden av säsongsbiljetter, var dödsstöten.
De närmaste veckorna kommer präglas av rykten och rapporter. Arsenal kommer ägna dessa veckor åt att sondera terrängen av många olika möjliga kandidater, värdera deras intresse, tillgänglighet och lämplighet. Utifrån vilket de därefter fattar sitt beslut. Värt att hålla i huvudet är att detta inte är detsamma som att alla kandidater faktiskt erbjuds jobbet. En distinktion inte alla klarar av.
Arsenal måste vara ”bold” i sitt sökande efter efterträdare till Arsene Wenger, menar Ivan Gazidis. Vilket självfallet kan betyda precis vad som helst och vem som helst. Arsene Wenger var en extremt ”bold” anställning när det begav sig och hade varit det idag också. Men även att gå efter ett av kontintentens stora managernamn vore naturligtvis ”bold” det med, fast på ett annat sätt.
Redan snurrar det många namn runt Arsenal, med varierande grad av sannolikhet och långsökthet, och här tänkte jag försöka mig på att sammanställa dem, sortera in dem i olika kategorier, och rangordna dem i termer av lämplighet för Arsenal. En övning som naturligtvis utgår från en specifik uppfattning om vad Arsenal faktiskt bäst behöver.
DE UPPRIKTIGT KORKADE KANDIDATERNA
(16) Mikel Arteta. Har tydligen ett riktigt fotbollshuvud och har imponerat i Pep Guardiolas tränarstab. Men det är så klart mil från den saken och att ta över som manager för en engelsk storklubb, inte minst då att ta över efter Arsene Wenger av alla. Inte redo för uppgiften.
(15) Thierry Henry. Ikon i Arsenal naturligtvis och något mer erfarenhet än vad Mikel Arteta kan sägas ha. Men let’s face it, det är inte precis så att Thierry Henry briljerar med sitt fotbollskunnande i TV-studion, och det här vore minst lika dumt som om Man Utd hade anställt Ryan Giggs.
(14) Patrick Vieira. Det bästa valet av dessa tre interna kandidater, vilket det ju handlar om. Vilket inte nödvändigtvis betyder att det är ett bra val. Även Vieira har tunt med erfarenhet som tränare, framför allt på den här nivån, och framför allt känns som om Arsenal behöver tänka framåt, inte bakåt.
DE UNGA OCH DUMMA KANDIDATERNA
(13) Eddie Howe. Har gjort ett strålande jobb med Bournemouth och har vid flera tillfällen ryktats som Wengers efterträdare. Det vore självklart rent psykologiskt bara ett sätt att försöka anställa Wenger igen så att säga, att upprepa tricket som funkade för drygt 20 år sedan. Howe saknar erfarenheten.
(12) Thomas Tuchel. Har pratats om i anslutning till Arsenal länge. First things first, Tuchel kommer det sannolikt inte bli, då han verkar tingad av PSG. Men det är kanske bara bra, Tuchels namn är större än hans meritförteckning, och blev det gräl i Dortmund så riskerar det bli gräl även i Arsenal.
(11) Brendan Rodgers. Verkar uppriktigt intresserad av jobbet, vilket märks när Celtic säger inte stå ivägen för Arsenal om de vill prata med honom. Men är Arsenal intresserade av Rodgers? Har gjort det bra med Celtic och kan engelsk fotboll, men har redan halvsumpat det med en engelsk storklubb redan.
DE INTRESSANTA MEN OSÄKRA KANDIDATERNA
(10) Rafa Benitez. Har lyfts fram på flera håll de senaste dagarna men det är svårt att inte se detta som en förhandlingsploj för Benitez gentemot Newcastle. Vore ett intressant val givet sin erfarenhet av engelsk fotboll och det faktum att Arsenal inte minst har saknat den organisation Benitez alltid har stått för.
(9) Laurent Blanc. Ett namn som har nämnts i flera olika sammanhang och som helt klart har en intressant meritlista. Men jag är alltid misstänksam när en påstått stor tränare plötsligt går utan arbete i ett eller par år som Blanc nu har gjort, och jag ser inte Blanc kunna ge Arsenal den energi klubben behöver.
(8) Unai Emery. Stora framgångar både med Valencia och Sevilla, van vid att jobba med den typ av sportchefmodell som Arsenal nu försöker införa, och inte minst erfaren av att jobba med att utveckla spelare och taktik. Har inte lyckats fullt ut med PSG men det är ju en helt annan best. Oskrivet kort på den här nivån.
(7) Joachim Löw. Förbundskapten i över ett årtionde med ett VM-guld på meritlistan. Det är vad som på samma gång säljer in honom som ett stort namn men också innebär ett frågetecken. Att hoppa från landslagsfotbollen över till klubbfotbollens epicentrum är ett gigantiskt kliv att ta.
(6) Carlo Ancelotti. Kanske inte en tränare Arsenal anställer som ska börja bygga något nytt och väldigt långsiktigt, men söker man en vinnarvan tränare som kan få snabb rullning på Arsenals nuvarande lagbygge kan Ancelotti mycket väl vara en mycket bra kandidat. Men kanske mer cuptränare än ligatränare.
DE SJÄLVKLARA OCH STJÄRNKLARA KANDIDATERNA
(5) Luis Enrique. Hade stora framgångar under några år med Barcelona, och gjorde sig därmed ett stort namn. Ändå en manager som känns lite meh, åtminstone lite osäkert vad han egentligen har att bidra med när han inte råkar ha världens tre kanske bästa anfallare i samma kedja. Anonym innan Barcelona.
(4) Maurizio Sarri. Det nyaste geniet på managerhimlen som har gjort underverk med Napoli. Om man ska tro rapporterna är det däremot ett namn som Arsenal skulle få konkurrens om av Chelsea, om nu Sarri alls vill lämna Napoli eller Italien. Personligen osäker på om ett geni verkligen är vad Arsenal behöver.
(3) Leonardo Jardim. Lyfte tillfälligtvis Monaco till ett av Europas bättre fotbollslag, innan mer eller mindre hela laget såldes vidare. Kombinerar bra defensiv med en flödande offensiv och en manager van vid att göra det mesta med begränsade resurser och med unga spelare. Passar Arsenalmallen perfekt.
(2) Antonio Conte. Om vi utgår från vad precis alla tar för givet att Conte inte kommer vara kvar i Chelsea efter säsongen så vore detta en perfekt anställning för Arsenal. Bevisat orädd att ta över efter managerlegender, en intensiv och taktiskt krävande manager som är allt vad Arsenal så länge har behövt.
(1) Massimiliano Allegri. Kronjuvelen på den europeiska tränarhimlen som inte redan befinner sig i Premier League. Taktiskt skicklig och flexibel, disciplin och organisation med vinnarvana, kan uträtta stora saker med Arsenal. Förutsätter att han vill lämna Juventus och letar nya utmaningar.