Aston Villa och Fulham möts i fotbollens viktigaste match

Det är en match som, om man ska göra det väldigt enkelt för sig, känns som om den står mellan erfarenhet och energi. Aston Villas mängder av erfarna och rutinerade spelare från den här typen av matcher och från Premier League, deras rutinerade tränarteam. Fulhams mängder av unga, hungriga spelare som känns redo att ta sig an Premier League men först måste ta sig dit.

Det må vara en plattityd men det är sällan som matchens första mål har känts riktigt lika viktigt som det gör i den här playoff-finalen. Om Fulham gör det första målet tvingas Aston Villa öppna upp sig och börja jaga matchen. Gör däremot Aston Villa första målet kan de spela på resultatet, och ett oerfaret Fulham kan drabbas av mental krampkänning på Wembley.

Det kommer vara en dag laddad av ångest för båda klubbarnas supportrar. Om fotbollen vid något tillfälle är så tydligt uppdelad i himmel eller helvete så måste det vara den här matchen. Att förlora en Champions League-final kan så klart vara trist, men nästa säsong är det Champions League igen. Förlorar Fulham eller Aston Villa så spelar de nästa säsong i Football League, inte i Premier League.

För de neutrala borde det vara så nära en drömmatch i en sådan här playoff-final som är möjligt att komma. Det är två bra lag och det kommer vara en rent helvetisk stämning på Wembley. Dessutom vet vi att oavsett vilket lag som än vinner så kommer det upp ett riktigt spännande lag i Premier League. Det trista är så klart att behöva säga hejdå till laget som förlorar.

John Terry trodde vi hade sagt hejdå till Premier League. Det var ju så det lät när han gick till Aston Villa. Han ville absolut inte spela i samma serie som Chelsea där han gjort över 700 matcher hette det. Nu har tydligen Terry en klausul i sitt kontrakt som säger att om Aston Villa går upp i Premier League så har Terry rätt att förlänga sitt kontrakt med ett år.

En minst sagt märklig klausul att ha med i sitt kontrakt för en spelare som absolut inte vill spela i samma serie som Chelsea.

Det var så klart en rätt löjlig tanke redan från början, ett minst sagt uppenbart PR-knep. Naturligtvis skulle inte John Terrys legendstatus i Chelsea äventyras det minsta av att han gjorde några säsonger i Premier League med Aston Villa eller någon annan motsvarande klubb. Men det var billiga poäng att hämta hem när nu ändå Aston Villa spelade i Football League.

John Terrys betydelse för att Aston Villa nu är endast en match, endast 90 minuter, från att ta sig tillbaka till Premier League ska däremot inte på något sätt underskattas. Han har varit ovärderlig för Aston Villa. För sitt trygga och stabila försvarsspel, för sitt ledarskap på planen, och som en förebild för flera av Aston Villas yngre spelare.

Det gick att ta på John Terrys inflytande på Aston Villa under semifinalerna mot Middlesbrough. Aston Villa kontrollerade båda dessa matcher mer eller mindre i sin helhet och så mycket av det kom från Terrys kontroll av backlinjen och av Aston Villas positionsspel både i försvarsspel och uppbyggnadsspel. Aston Villa nickade in 1-0 i första halvlek i den första matchen, därefter var det inget snack.

Mycket talar för att Slavisa Jokanovic tänkte ungefär samma sak efter att ha sett vilka som blev Fulhams motståndare i playoff-finalen. Han var rätt kvick med att påpeka hur viktigt det var att stressa både John Terry och James Chester och på så vis tvinga fram misstag från Aston Villas två båda dominanta mittbackar. Ett budskap både till sitt eget lag och till Terry och Chester kan tänkas.

Fulham kommer bli ett betydligt besvärligare motstånd för Aston Villa än vad Middlesbrough visade sig vara i semifinalen. Mot Middlesbrough räckte det för Aston Villa att hålla sig centralt och låta spelet ske från kanten. Middlesbroughs båda ytterbackar var inte offensivt lagda och hade mycket litet att bidra med till Middlesbroughs anfallsspel.

Med Fulham är situationen den rakt motsatta. Både Matt Targett och Ryan Fredericks utgör uppenbara offensiva hot mot Aston Villa, vilket kommer sträcka ut Aston Villas försvar i betydligt högre utsträckning än mot Middlesbrough, skapa fler ytor och på så vis dessutom öka utrymmet för och möjligheten till just misstag från Aston Villas backlinje.

Aston Villas motdrag är det förväntade. Att själva försöka utnyttja de ytor som Fulham lämnar bakom sina ytterbackar. Det var vad Derby County gjorde med rätt stor framgång i den första semifinalen på Pride Park. Om Derby dessutom hade lyckats utnyttja bara hälften av de chanser laget skapade på sådana kontringar hade det varit Derby County som nu spelade playoff-final.

Med Albert Adomah och Robert Snodgrass har Aston Villa tveklöst spelarna att utnyttja ett sådant spel mot Fulham. Lewis Grabban befinner sig i god målform och kommer hota Fulhams backlinje. Viktigt för Aston Villa blir att få igång Jack Grealish i spelet för att hitta den viktiga länken mellan försvar och anfall. Annars riskerar Aston Villas offensiva spelare bli för isolerade eller hamna för långt ned.

Erfarenhet är naturligtvis en ovärderlig tillgång i sådana här matcher, och Aston Villa har erfarenhet i överflöd. Mot detta ställs Fulhams energi och deras tekniska fotboll. På ett sätt är det också en match mellan ett gäng spelare vi vet klarar av att spela i Premier League och ett annat gäng spelare som vi väldigt gärna skulle vilja se hur de klarar sig i Premier League.

Det är Fulhams unga garde mot Aston Villas gamla garde. Det är Slavisa Jokanovic mot Steve Bruce. Det är Ryan Sessegnon, Tom Cairney, Ryan Fredericks, Matt Targett, Aleksandar Mitrovic, Marcus Bettinellli och Stefan Johansen mot John Terry, Alan Hutton, Mile Jedinak, Glenn Whelan och Robert Snodgrass.

Det är playoff-final i EFL Championship på lördag kväll. Och trots all pompa och ståt vi kommer se i Kiev är det ändå på Wembley som fotbollens viktigaste match några timmar tidigare spelas.