Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

15v

Arsenal 2017-18: (+)

En katastrofal säsong för Arsenal men mest tragiskt är kanske att det var helt och hållet väntat. Varje brist som Arsenal har brottats med de senaste tio åren nådde denna säsong sitt crescendo. Det var en situation som till sist gjorde Arsene Wengers position ohållbar. Arsenal har utgått från gamla värderingar men behöver en ny röst, en ny organisation, ett nytt hopp.

EUROPA LEAGUE: Semifinal vs Atlético – (++)
PREMIER LEAGUE: PL6 (2016-17: PL5), 63pts (-12) – (+)
FA-CUPEN: 3:e omg. vs Nottingham Forest (b) – (+)
LIGACUPEN: Final vs Man City (n) – (+++)

Alla sagor har inte lyckliga slut. Arsene Wenger fick inte prinsessan och halva kungariket, istället fick han som Frodo segla iväg över havet mot de odöende landen. Han föresatte sig att rädda Arsenal, men till sist var kanske den enda möjligheten att rädda Arsenal att säga adjö till Arsenal. Insikten kom kanske sent för Wenger, men insikten kom i alla fall till sist.

Det var en på alla sätt katastrofal säsong för Arsenal. Det har varit ett av de återkommande mönstren för Arsenal under senare år att tidigare och tidigare på säsongen skulle den i praktiken ta slut. Den här gången tog det slut redan i augusti på Anfield, en match och en förlust som gjorde klart och tydligt för alla att lagets problem inte hade magiskt försvunnit över sommaren.

Det var en spelartrupp som inte längre verkade vilja spela för Arsene Wenger, eller som åtminstonte inte längre trodde på honom. Alexis Sanchez ville bort och lyckades till sist, Mesut Özil verkade vilja välja när han skulle spela och slippa spela, Skhodran Mustafi sprang mest omkring och var olycklig och gjorde alla andra olyckliga.

Europa League var till sist den scen på vilken Arsenal och Arsene Wener skulle kunna rädda upp sitt anseende. Vid sidan av en övertygande seger mot Milan haltade sig Arsenal fram till semifinal. Väl där var Arsenal långa stunder det bättre laget mot Atlético Madrid men än en gång och till sist, när det gällde som allra mest, såg Arsenal till att mer eller mindre skänka bort segern.

Arsenals klubbledning hade redan inför säsongen börjat planera för dennes avsked. Men till sist var det supportrarna som satte spiken i Arsene Wengers kista genom att helt enkelt i massor sluta gå på hemmamatcherna. Det var den tydligaste signalen som gick att sända om att en förändring var helt nödvändig och att Arsene Wengers förtroende var förbrukat.

Managerbetyg: Arsene Wenger (+)
Det här var säsongen som Arsene Wenger aldrig borde ha gjort. Han borde, som allra senast, ha tackat för sig efter förra säsongen. De problem som har plågat Arsenal under Wengers sista tio-tolv år i klubben försvann inte bara av sig själva utan återkom den här säsongen, förmodligen värre än förut. Arsenal såg många gånger helt hopplösa och håglösa ut under säsongen och Wenger förmådde inte längre ingjuta vare sig förtroende eller självförtroende i sin egen spelartrupp.

Bloggen om Arsenal 2017-18:

https://www.fotbollskanalen.se/bloggar/hyllman/2018/04/20/arsene-wengers-resa-fran-stor-fornyare-till-foraldrad-har-natt-vags-ande/

Arsenals situation har provocerat fram alldeles för många bloggar som vad man än valde för vinkel på dem landade i en och samma slutsats. Arsene Wenger är inte längre den store förnyare han var när han en gång i tiden kom till engelsk fotboll, han har tvärtom föråldrats på jobbet. Arsenals enda möjlighet att återfinna sig själva, kanske också Wengers enda möjlighet att återfinna sig själv, är att gå skilda vägar. Sorgligt, men nödvändigt, och Wenger fick åtminstone behålla skenet av en manager som valde att gå på sina egna villkor.

Lagets stjärna: Pierre-Emerick Aubameyang
Den nya glimrande leksaken på vilka Arsenals supportrar från och med januaris sista dag valde att hänga sina förhoppningar. Tyvärr fick han inte spela i Europa League. En skicklig anfallare som presterade tillräckligt bra under våren för att motivera förhoppningar inför nästa säsong.

Lagets hjärna: Aaron Ramsey
Underskattad spelare på Arsenals mittfält där intrycket nästan alltid är att när Ramsey är bra så är Arsenal bra, liksom när Arsenal är bra så är Ramsey bra. Det kan inte enbart vara tillfällighet. Får inte i närheten av lika mycket cred som vissa andra spelare som möjligen kan mer men bidrar med mindre.

Lagets kanon: Konstantinos Mavropanos
Lite positivt under säsongen i alla fall med Mavropanos som värvades under säsongen och som mot slutet av säsongen faktiskt började få spela en del matcher för Arsenal och alls inte såg oäven ut. Menas vara den första Sven Mislintat-värvningen.

Lagets kalkon: Mesut Özil
Ofrånkomligt att placera Özil här. Funderade ett tag på att ha honom som lagets hjärna, men del syftar det på insatser Özil inte gjort, dels hade jag då drabbats av tvångstankar om skämt på temat hjärndödhet. Kan glimra i vissa matcher, men aldrig när det som mest behövs, nästan aldrig i de stora matcherna, och den här säsongen verkade han även vara väldigt selektiv med vilka matcher han ens ville spela.

Kritiska framgångsfaktorer (KFF):

Varför gick det som det gick för Arsenal? Eftersom Arsenal fortsatte att agera på samma sätt som Arsenal har agerat de senaste tio åren och hoppades på ett helt annat utfall, vilket händelsevis råkar vara en av definitionerna på galenskap. Det var ingen tillfällighet att Arsenal slutade sexa, utan att ens vara i närheten av Champions League, det var tvärtom helt väntat. Konkurrensen har sprungit ifrån Arsenal som samtidigt har stått stilla. En tragiskt underpresterande spelartrupp.

Vad måste Arsenal förbättra? Försvarsspelet naturligtvis, Arsenals backlinje har haft en alltför långvarig tendens att se ut som yra hönor och det håller helt enkelt inte när motståndarna, i synnerhet i riktigt avgörande matcher, om och om igen bjuds på rena gratismål. Det skickade bland annat ut Arsenal ur Europa League den här säsongen. Arsenals mer övergripande problem är att förändra kulturen i hela laget, ställa betydligt större krav på taktisk organisation, arbetsvilja och karaktär på planen.

Höjdpunkt: 5-0 vs Burnley (h)
Arsenals allra sista hemmamatch, en dag i solen, och dagen då Arsenal sade farväl till Arsene Wenger efter 22 år i klubben, som klubben. Det var väl för väl att det slutade på det mest lyckliga av sätt kan tyckas. Hur stort behov Arsenal än var av en förändring kan inte det frånta det arv Arsene Wenger lämnar efter sig både för Arsenal och för engelsk fotboll.

Low-point: 0-3 vs Man City (n)
Utspelade på Wembley av ett Man City som knappt ens behövde komma upp på någon särskilt hög nivå själva. Egna, grova och oförklarliga misstag i försvaret avgör återigen en stor match för Arsenal och vad som framför allt var upprörande var att se de egna spelarna mer eller mindre ge upp inför allas ögon på planen. En kapitulation på alla plan.

Inför 2018-19:

För första gången på över ett årtionde går det inte längre att riktigt veta vad vi kommer se av Arsenal under nästa säsong. För första gången på nästan ett årtionde vet vi inte riktigt hur det kommer gå. Det kan så klart verka skrämmande för vissa, men det är i grund och botten en bra sak. Arsenal kan nu känna sig hoppfulla snarare än att kännas hopplösa.

Unai Emery är managern som tar över efter Arsene Wenger. Det är svårt att se vilket bättre anställning Arsenal realistiskt sett hade kunnat göra. Emery har gjort strålande jobb både med Sevilla och med Valencia, och var trots allt inte alltför oäven ens under svåra omständigheter med PSG. Med en ny lagledning kommer Arsenals spelartrupp få den omruskning den behöver.

BETYG: Underkänd (+)

Publicerad 2018-06-03 kl 18:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER