Harry Kane klev fram i Englands första match som bland de allra första av detta VM:s stora anfallare och avgjorde med sina två mål matchen mot Tunisien, och då i synnerhet så klart det sista, sena målet. Ett mål av stor betydelse, även om det också kan vara värt att fundera lite på vad det egentligen har eller bör ha för betydelse för vår syn på England och resten av VM?!
Gareth Southgate har kastat en perfekt tia för att uttrycka sig på vad jag inbillar mig är dartspråk i allt runt omkring laget inför detta VM. England har av hävd och gammal vana ständigt brottats med två grova problem. För det första en negativ relation med media och för det andra, kanske sammanhängande, att de aldrig lyckats bli riktigt omtyckta ute i stugorna.
Den onda cirkeln ser Southgate ut att åtminstone för stunden ha brutit. Han har högst medvetet valt en väldigt öppen mediastrategi med många möten mellan spelare och journalister. Relationen har blivit mindre antagonistisk och alls inte lika paranoid som förut. Enkelt knep kanske, men på så sätt har Southgate fått journalisterna på sin sida och plötsligt framstår spelarna som mer tillgängliga och därför mer omtyckbara även för de som tittar och läser.
Samtidigt blev det ju även under matchen mot Tunisien väldigt tydligt att det är en väldigt bräcklig grund England står på i det avseendet. England inledde bra, men Tunisien kvitterade och det stod länge 1-1 med ett mycket trögt England som kom just ingenstans. Hade det resultat stått sig hade tongångarna därefter varit helt andra än vad de förut varit, eller vad de nu blev. Det märktes inte minst under matchen.
Det visar så klart vad Harry Kanes faktiskt betyder. Det var inte bara skillnaden mellan oavgjort och vinst, mellan en poäng och tre poäng, utan också skillnaden mellan en positiv eller negativ atmosfär kring laget. På så vis blir målet så klart desto viktigare för England. Det kanske inte förändrar så mycket av vad vi såg under själva matchen mot Tunisien, men det kan förändra väldigt mycket av resten av Englands VM.
Vad vi såg i matchen mot Tunisien var stundtals mycket problematiskt. Det var långa stunder av andra halvlek egentligen ingen skillnad alls mellan detta England och det England vi såg för två år sedan mot Island. De mötte ett rysligt lågt försvarande fotbollslag och hade egentligen inga idéer alls om hur de skulle bryta ned detta motståndarförsvar.
England är naturligtvis inte ensamma i detta VM om att brottas med dessa problem. Vi har sett flertalet lag i form av Spanien, Brasilien, Argentina, Uruguay, Frankrike med flera brottas med exakt samma problem. England fick sitt sena vinstmål, precis som exempelvis Brasilien och Uruguay, och det finns väl inget skäl att värdera just Englands mål lägre än dessas.
Det är naturligtvis problematiskt för England som i sin grunduppställning är i första hand tänkta att anfalla med blixtrande fart, något som kan visa sig väldigt behjälpligt senare i VM. Men mot lågt liggande motståndarförsvar är det svårt att få de ytor som krävs för att få utväxling på fart. Englands problem kan alltså sägas påminna en hel del om Liverpools vanliga dilemma.
Hur agerade då Gareth Southgate i matchen mot Tunisien för att komma tillrätta med detta problem? Ja, i den utsträckning han egentligen agerade alls så bytte han in Marcus Rashford istället för Raheem Sterling, samt Ruben Loftus-Cheek för en förvisso småskadad Dele Alli. Och det är väl också på dessa två punkter som Englands och Southgates uttagningsfrågor inför matchen mot Panama framför allt vilar.
Gällande Englands laguttagning mot Panama har det nu uppstått viss kontrovers de senaste dagarna sedan media lyckats fotografera en skissad laguttagning i händerna på Steve Holland, Southgates assistent, under en öppen träning. Detta slogs så klart upp i pressen vilket i sin tur fick Southgate att kritisera media för att de med detta tilltag inte ”hjälpte laget”.
Det är alltså inte bara en svensk föreställning detta med andra ord, att medias uppgift på något sätt skulle vara att hjälpa landslaget, det vill säga vara någon slags cheerleader. Den verkar alltså finnas även i England. Kanske tänkte Gareth Southgate att det på något sätt skulle vara medias ”betalning” för att ha fått mycket större tillgång till spelarna än förut.
Vad stod det då i Steve Hollands anteckningar? Jo, enligt dem kunde vi utläsa att Dele Alli är ställd vid sidan på grund av skada och att Ruben Loftus-Cheek och Marcus Rashford går in i startelvan mot Panama, på Raheem Sterlings bekostnad vad det verkar. Med andra ord håller Gareth Southgate i så fall fast vid det lag som avslutade matchen mot Tunisien, snarare än det lag som började matchen.
En intressant detalj är att skissen visade att Raheem Sterlings ersättare var Ruben Loftus-Cheek och inte Marcus Rashford. Något uppseendeväckande kan tyckas då det rimligtvis är Sterling och Rashford som utgår från samma position och konkurrerar om platsen. Men kanske formulerar Southgate hellre Loftus-Cheek som Sterlings ersättare för att eventuellt på det sättet komma ifrån den ofrånkomliga diskussionen om Sterling vs Rashford.
Gamla värderingar och erfarenheter gör sig påminda igen i relationen mellan Englands landslag och media. Det är klart man undrar hur det istället hade låtit om Harry Kane inte hade gjort det där vinstmålet mot Tunisien. Eller hur det skulle börja låta om England misslyckades med att vinna mot Panama.
:::
VM-KOLLEN
Argentina – Leo Messi är kanske världens genom tiderna bästa spelare, med betoning på kanske. Men Argentina har demonstrerat i detta VM, precis som de gjorde i VM-kvalet att fotboll är i första hand en lagsport, i andra hand en lagsport, och i tredje hand en lagsport.
Kuijp – Neymar trillar baklänges. Domaren, Björn Kuijpers, dömer först straff, VAR meddelar även den straff, Kuijpers springer ut och tar en titt på filmen, ändrar sitt beslut till icke-straff. Utöver att vara ett helt korrekt beslut så var det också ett utmärkt sätt att visa att även med VAR är domaren boss.
Mål – Gör man inte mål så åker man till sist ur VM. Det har varit svårt att inte charmas av Marocko, Peru och till viss del även Costa Rica. Välspelande lag som är roliga att titta på och som kanske förtjänade bättre på ett sätt. Men noll mål på sex matcher snackar man heller liksom inte bort.
:::
TRANSFERKOLLEN
Jason Steele, Sunderland till Brighton. Målvaktsvärvningarna fortsätter i Premier League. Från reservmålvakt i Sunderland till reservmålvakt i Brighton för Steele, som väl knappast kan räkna med att norpa förstatröjan från Mathew Ryan?! Men bra som backup. Godkänd – (++)