POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Crystal Palace kan inte längre gräva sig ur sin egen grop

Det gick att ana att allt inte stod rätt till med Crystal Palace när det i början av juni kom fram att de ännu inte skickat in sina redovisning till det brittiska Bolagsverket, och att de därför rent formellt riskerade stängas ned. Ett rent teoretiskt hot naturligtvis, någon faktiskt fara för det var det aldrig, Crystal Palace kom till sist in med sina siffror, men det är sällan något bra tecken med dylika administrativa förseningar.

Daniel Storey gör på Football 365 en rätt bra genomgång av lite olika nyckeltal hämtade från Crystal Palaces redovisning. Bland annat att Crystal Palace redovisade en vinst för det senaste räkenskapsåret om £12m, men även att den enda klubben i Premier League under den här tiden att redovisa förlust var Sunderland. Hur som helst, i någon större finansiell fara befinner sig inte Crystal Palace.

Faran för Crystal Palace är istället operativ. Storey räknar även fram att Crystal Palace är den klubb i Premier League med klart högst lönekvot, alltså lönekostnaderna som andel av klubbens omsättning, om 78,3%. Det kan i det sammanhanget påpekas att UEFA betraktar allt ovanför 70% som ett ohälsosamt tillstånd. Närmast under Crystal Palace i denna tabell hittar vi andra problemklubbar som Stoke, Sunderland och Swansea.

Den tredje siffran som Storey plockar fram gäller Crystal Palaces nettospendering. Bara fyra klubbar har under de senaste fem åren en högre nettospendering än Crystal Palace, och dessa är Man City, Man Utd, Chelsea och Arsenal. Den lägsta omsättningen bland dessa fyra är £368m. Crystal Palaces omsättning är eller var £143m. Att hitta vilken klubb som ska bort vore inte någon särskilt svår uppgift.

Fattigdom, eller austerity, har knappast varit Crystal Palaces problem. De har innan Roy Hodgson spenderat drygt £180m på nya spelare under de senaste fyra-fem säsongerna, vilket är mycket pengar även om det ändå är mindre än vad andra klubbar som West Ham, Leicester med flera har spenderat samma tid. Men bakvägen listar vi därmed ut att det större problemet är hur Crystal Palaces köper och säljer spelare.

Det har värvats många spelare, och dessa spelare har samtliga värvats på långa kontrakt till relativt hög lön. Spelare som därefter inte har befunnit sig i startelvan, som ändå är en befintlig kostnadspost men som Crystal Palace inte heller lyckas sälja iväg, åtminstone inte till något vettigt pris. Endast Yannick Bolasie har sålts för mer än £10m under dessa år. Detta så klart på grund av att spelarna sitter på långa kontrakt med hög lön.

En konsekvens måste förmodas av den rundgång som Crystal Palace har haft på sin managerposition under dessa år. Tony Pulis, Neil Warnock, Alan Pardew, Sam Allardyce, Frank De Boer och först nu Roy Hodgson. Flera av dem så klart kända för att vilja värva sina spelare till rätt stora pengar. En får sparken, nästa manager kommer in, proceduren upprepas och tidigare spelare hamnar på bänken.

Vad är då kontentan? Jo, att Crystal Palace är en medelstor engelsk klubb, som värvar dyrt och säljer billigt, har spenderat pengar på europeisk nivå samtidigt som de säsong efter säsong slåss för att undvika nedflyttning. De är, för att uttrycka saken i något så när begripliga termer, den negativa spegelbilden till klubbar som Southampton, Leicester, Burnley med flera, som normalt sett ansetts extremt välskötta.

Crystal Palace har i själva verket inget dåligt lag, åtminstone inte om vi tittar till deras startelva. Men kvaliteten där bakom är bristfällig, vilket leder till ett väldigt slitage på ordinarie spelare, som orsakar skador, något som höll på att skicka Crystal Palace ur Premier League förra säsongen. Bredden till den här säsongen har inte blivit bättre då Yohan Cabaye, Ruben Loftus-Cheek, Tim Fosu-Mensah, Bakary Sako alla försvunnit.

Detta är en verklighet som nu har hunnit ifatt Crystal Palace. De behöver rimligtvis förstärka sin spelartrupp men kan samtidigt inte fortsätta värva spelare och fortsätta belasta ett redan överbelastat lönekonto. Åtminstone inte utan att först sälja spelare och lätta på lönekostnaderna. De har nått sin finansiella smärtgräns som med det högst påtagliga hotet att åka ur Premier League blir desto känsligare.

Det är denna verklighet som Roy Hodgson nu har att hantera. Det är inte han som har orsakat dessa besvär. De har tvärtom uppstått under den rad av managers som kom innan honom, under den kortsiktiga karusell som har präglat Crystal Palace under alltför lång tid. En något orättvis lott kan tyckas, eftersom om Crystal Palace åker ur Premier League den här säsongen lär det ju vara Hodgson som får bära skulden för det.

Roy Hodgson är istället helt rätt manager för Crystal Palace att ta sig ur sina besvär. Han är Crystal Palace och Croydon i blodet, passar taktiskt och personligt bra ihop med laget och klubben, har ett långsiktigt perspektiv på klubbens verksamhet, och är väl införstådd med klubbens finansiella situation och beredd att arbeta under de förutsättningar denna faktiskt medger och de svåra beslut dessa kräver.

Det svåraste av dessa svåra beslut gäller hur Crystal Palace ska göra med sin viktigaste spelare men också deras mest värdefulla tillgång – Wilfried Zaha? Å ena sidan kan en försäljning av Zaha hösta in en väldig summa pengar till klubben, rensa lönebudgeten rätt rejält och göra det möjligt för Crystal Palace att förstärka lagets bredd. Å andra sidan riskerar att sälja Zaha innebära att man samtidigt säljer sin Premier League-plats.

Delvis är det rimligtvis ett beslut som beror på Wilfried Zahas egen inställning till att spela kvar i Crystal Palace ytterligare en säsong. Vill han spela vidare för dem, eller åtminstone betraktar det som acceptabelt, så har Crystal Palace och Roy Hodgson fler alternativ att välja mellan. Om Zaha däremot vägrar och gör sig omöjlig finns troligtvis bara ett rationellt beslut kvar för Crystal Palace att fatta – att sälja.

Att sälja hade förmodligen varit det rationella beslutet för Crystal Palace ändå, tidigare i somras. Problemet med att sälja Wilfried Zaha nu för Crystal Palace är att de med knappt två veckor kvar av transferfönstret kommer ha väldigt lite tid att faktiskt förstärka laget på ett genomtänkt sätt med de spelare man anser sig vilja och kunna värva genom att sälja Zaha. Man vet vad man har, väldigt osäkert vad man får.

Klokast av Crystal Palace vore att ta den här säsongen (eller åtminstone dessa kommande månader fram till januarifönstret) att dra så stor nytta som möjligt av Wilfried Zaha och med hans hjälp försöka hålla sig kvar i Premier League, att planera för att till sommaren sälja Zaha och arbeta fram en tydlig handlingsplan för den sommaren med hur han ska ersättas och hur pengarna ska återinvesteras i laget.

Frågan är bara om Crystal Palace då spelar i Premier League eller i Football League.

:::

TRANSFERKOLLEN

Robert Green, Huddersfield till Chelsea. Om jag ger den här värvningen något annat än två plus och godkänd så får jag väl förmodligen Chelseamaffian efter mig. Ger jag det betyget åt Lee Grant måste jag väl ge Robert Green samma betyg. Allt bygger så klart på att Green är tredjemålvakt och inget annat. Är han köpt som ersättare till Thibaut Courtois (det är han inte) så får jag nog utöka betygsskalan nedåt. Godkänd – (++)

Fabian Schär, Deportiva La Coruña till Newcastle. Rafa Benitez förstärker sitt mittförsvar och frågan är om han inte har hittat en riktigt bra förstärkning för en mycket billig peng. Basel, Hoffenheim och La Coruña har den schweiziske landslagsbacken gjort bra ifrån sig i och under en taktiskt disciplinerad tränare som Benitez kan Schär växa ut till en riktigt bra mittback liksom Daniel Agger innan honom. Med beröm godkänd – (++++)

Publicerad 2018-07-27 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå