Kanske är det sommarens största transfernyhet så här dagarna innan transferfönstret stänger. Det var alltså i tisdags som nyheten brakade loss att Stan Kroenke köper ut Alisher Usmanovs 30% i Arsenal för en summa om i runda slängar £600m. Det i sin tur leder till att Kroenke utnyttjar sin rätt att köpa också återstående aktier i Arsenal till gällande marknadspris.
Det betyder rent formellt att Stan Kroenke går från att äga 67% eller två tredjedelar av Arsenal till att bli till 100% ensam ägare av Arsenal. Den lite lurigare frågan är däremot vad det egentligen betyder rent praktiskt för Arsenal.
Det betyder i praktiken ingenting för beslutsordningen eller den dagliga verksamheten i Arsenal. Stan Kroenke var majoritetsägare redan tidigare och all makt var således i hans i praktiken. Det var naturligtvis ett av Alisher Usmanovs stora missnöjen med sitt trots allt stora ägande i Arsenal, att han ägde en så stor del av klubben utan att ha något som helst inflytande över klubben. Han satt inte ens i Arsenals styrelse.
Arsenals Supporter Trust (AST) skrädde å andra sidan inte orden. Det var enligt dem ”en förskräcklig dag” för Arsenal. De menade att Arsenal är en alldeles för viktig klubb för att ägas av en ensam person. De uttryckte oro över att Kroenke finansierar aktieköpet med hjälp av lån. Det mest förskräckliga enligt dem var att Kroenke tvångsköper aktier från Arsenals fans, något de beskriver som ”legaliserad stöld”.
Det är förvisso sant att Arsenals supportrar rent generellt inte gillar Stan Kroenke. De har lastat en stor del av ansvaret för Arsenals regression under 2010-talet på honom och det har drivits en kampanj för att få Kroenke att lämna Arsenal. Att Kroenke alltså istället blir ensam ägare är naturligtvis raka motsatsen till denna kampanj, så supportrarnas missnöje går kanske att förstå på så vis.
Det ligger också något i AST:s invändning mot tvångsköpet av återstående aktier med att det tystar viktiga röster i Arsenal, supportrar som en slags förmyndare som äger aktier för att de bryr sig om klubben och dess värderingar. Det blir samtidigt märkligt att beklaga sig så mycket över att förlora en demokratisk kontroll och insyn de i själva verket ändå aldrig hade annat än som ren teater.
Vad som kan sägas är att i och med att Stan Kroenke köper ut Alisher Usmanov så finns inte längre någon intern opposition i Arsenal. Det finns inte längre någon som kan skrika högt och skapa rubriker om de beslut som fattas. Den risken att få sina beslut vädrade i solljus kan så klart vara något som påverkar vissa specifika beslut. Exempelvis Kroenkes beslut för några år sedan att sluta ta betalt för ”strategiska tjänster”.
På det stora hela finns däremot ingen anledning att omvärdera Kroenke. Han är in it for the business, som vi redan visste, men i det ligger också en slags trygghet så länge vi gör det inte orimliga antagandet att han agerar i eget intresse. Arsenal är den mest värdefulla tillgången i Kroenke Sports & Entertainment, och det ligger i Kroenkes intresse att detta fortsätter vara fallet. Att Arsenal som klubb således är framgångsrik och attraktiv.
Det finns en oro med att Stan Kroenke alltså finansierar köpet av Usmanovs andel i Arsenal med ett lån i Deutsche Bank om över £500m. Om det lånet i sin tur lastas över på Arsenal, likt Glazers gjorde med Man Utd, så kan det inverka negativt på Arsenals förmåga eller vilja att under överskådlig framtid investera i spelartrupp och andra delar av fotbollen. Mest en teoretisk farhåga i nuläget, men värd att ha i bakhuvudet.
Stan Kroenke använde de vanliga argumenten för att motivera sitt köp av alla återstående aktier i Arsenal, nämligen att en ägare gör det effektivare och lättare att framgångsrikt driva klubben. Givet kritiken mot tvångsköpet, och givet den väldigt ringa andel av klubben dessa poster ändå utgör, mindre än 3%, vore det kanske en god PR-vinst för Kroenkes ägarskap att avstå från denna rätt och behålla årsstämman.
Å andra sidan, om Stan Kroenke möjligen tyckte det var besvärande förut att sitta på den där årsstämman så lär han väl knappast ha blivit mindre benägen att bli av med otyget av Arsenal Supporter Trusts uttalande där de uttrycker sig i termer av det hela som en förskräcklig dag och om hans uppköp av återstående aktieposter som legaliserad stöld. Det är knappast ett uttalande ägnat att uppmuntra samarbete och dialog.
Vad som kanske framför allt går förlorat för Arsenal i och med Stan Kroenkes totala uppköp av klubben är känslan av att vara annorlunda och lite speciella jämfört med alla andra klubbar. Med Kroenke som ensam ägare blir Arsenal istället som alla andra klubbar och alls inte speciella. Exakt vad den känslan egentligen är värd är svårt att svara på som utomstående, men det finns också en risk med att se sig som speciella.
Vad betyder alltså Stan Kroenkes uppköp av Arsenal för Arsenal? Det korta svaret vore förmodligen: Inte särskilt mycket! Nyheten om att Kroenke köper upp aktierna i Arsenal, och således att Alisher Usmanov säljer sina aktier i Arsenal, kan istället visa sig få desto större betydelse för en helt annan klubb – nämligen Everton!
Everton har redan fått nytt ägarskap i form av Farhad Moshiri. Moshiri är sedan länge en affärspartner till Alisher Usmanov och det har ända sedan Moshiri köpte in sig i Everton spekulerats i om Usmanov fanns med i bakgrunden och skulle köpa in sig i klubben även han. Premier Leagues regler mot att ha ägarandelar i flera klubbar åt gången var däremot ett mycket effektivt hinder mot den saken.
Detta är inte längre ett hinder. Så när Alisher Usmanov lämnade Arsenal med den tvetydiga hälsningen att ”de kunde vara världens bästa fotbollsklubb” kan man förstå om Everton undrar ifall Usmanovs frustration över att aldrig få något gehör för sina idéer i Arsenal under alla dessa år istället kommer komma dem till nytta. Om Usmanov istället ser möjligheten att göra Everton till världens bästa fotbollsklubb.
Alternativt sätter sig Alisher Usmanov ned för ett samtal på tu man hand och några helrör bättre vodka med Mike Ashley i Newcastle.