Om Crystal Palace blir av med Wilfried Zaha så åker de ur Premier League! Om Crystal Palace lyckas behålla Wilfried Zaha så är de garanterade att hålla sig kvar i Premier League! Oavsett vilken vinkel på samma fråga man valde att ta så verkade alla vara rörande överens i somras att Crystal Palaces stora kupp på transfermarknaden inte var någon spelare de köpte, utan spelaren de lyckades behålla – Wilfried Zaha!
Wilfried Zahas kvalitet och kapacitet de senaste säsongerna i Premier League och för Crystal Palace kan knappast ifrågasättas eller kritiseras. Han har varit en av ligans mest kreativa och produktiva offensiva spelare. Han har i långa stunder mer eller mindre burit Crystal Palace på sina axlar. Det är knappast någon tillfällighet att de största klubbarna återigen har börjat rycka i honom, eller att Crystal Palace slagit dövörat till.
Frågan är om det ligger en risk i det där för Crystal Palace. Att de har övertygat och intalat sig själva så noga att Wilfried Zaha håller dem kvar i Premier League att de nu när de har lyckats behålla Wilfried Zaha i klubben medvetet eller omedvetet tänker att det ska ordna sig av sig självt, och glömmer bort att alla andra delar av laget måste fungera och utvecklas de med.
Den första faran är självfallet att laget som helhet och övriga spelare i laget antingen slappnar av och tror allt ordnar sig, eller att de rent mentalt ser det som en möjlighet att själva undfly ansvaret för lagets prestationer, och så att säga gömma sig bakom Wilfried Zahas ansvar. Det spelar naturligtvis ingen som helst roll hur bra Zaha än är om övriga spelare i laget springer och gömmer sig.
Den andra faran är rent taktisk om Crystal Palace blir alldeles för ensidigt med att allt spel och alla chanser ska gå genom Wilfried Zaha. Det är naturligtvis lätt hänt när Zahas betydelse för laget är så uttalad. Men blir det på det viset så ökar också risken för att motståndarna läser sönder Crystal Palace, och mycket lättare lyckas neutralisera det hot som Wilfried Zaha faktiskt utgör, eftersom han blir det enda hotet.
Den tredje faran är om Wilfried Zaha själv drabbas negativt av att få en så central plats i Crystal Palaces lag och taktik. Att mer eller mindre framställas som ensam garanti för att en hel klubb ska hålla sig kvar i Premier League riskerar naturligtvis innebära en massiv press på vilken som helst spelare. Det är väl tveksamt om någon spelare i världen hade hanterat den pressen, åtminstone i ett sådant lag. Matthew Le Tissier kanske.
Det finns vissa tecken hittills den här säsongen att detta faktiskt riskerar vara fallet för Crystal Palace och Wilfried Zaha. Laget flirtar med nedflyttningsstrecket, med endast två segrar på nio matcher, mot Fulham och Huddersfield. Däremot sex förluster, varav tre förluster i de tre senaste matcherna, mot inte överdrivet hårt motstånd. Trots ett relativt bekvämt spelschema ser det alltså svettigt ut. Nu väntar Arsenal.
Det finns definitivt tecken som tyder på att Wilfried Zaha har det hett om öronen. Han klagar tämligen öppet på att motståndarna medvetet riktar in sig på honom, och många gånger med enligt honom otillåtna medel. Någon måste bryta benet på mig för att jag ska få straff, har han själv uttryckligen sagt, samtidigt som andra sidan kritiserar Zaha för att filma och överdriva alldeles för mycket.
Crystal Palace tar definitivt sin stjärnspelares sida i frågan, och har till och med tagit det så långt att de skrivit till Premier League med kravet att Wilfried Zaha skyddas som spelare. Vilket möjligen visar två saker. Dels att de upplever att Zaha inte lyckas få det utrymme på planen han behöver. Dels att bevakningen och behandlingen av Zaha är något som definitivt blivit ett störningsmoment för dem, och för honom.
Självfallet får Wilfried Zaha en rätt tuff behandling på fotbollsplanen, men det kan vare sig komma helt oväntat eller vara något han är obekant med. Även om han säkert inte helt saknar skäl för sina synpunkter måste han rimligtvis fråga sig själv om det inte också är något av ett svaghetstecken att så tydligt visa att det är något som stör honom. Det lär knappast fungera som något annat än uppmuntran för motståndarna att fortsätta.
Framför allt visar det kanske att Wilfried Zaha inte är helt tillfredsställd med situationen så som den är i Crystal Palace för närvarande. Missnöje kan uttryckas på många olika sätt, men kanske är det lättare att sura till på tuff bevakning och att domarna inte hjälper till, än på vad som kan vara det underliggande problemet, att egenhändigt förväntas rädda Crystal Palace inte är ett kul gig. En harmonisk spelare tenderar att gilla läget, inte klaga.
Det vore förvisso ett svårslaget rekord i både trasslig logik och baksätesförande att nu påstå att Crystal Palace på något sätt hade tjänat på att sälja Wilfried Zaha i somras. Men vad man kanske måste säga är att Crystal Palace kan ha lagt så mycket energi och resurser bara på att behålla Zaha, och fäst så stor vikt vid just den enda saken, att de kan ha lagt för lite tid på andra men kanske lika viktiga aspekter på att utveckla laget.
En sådan aspekt, kanske den främsta aspekten, är att Crystal Palace helt enkelt gör alldeles för få mål och har alltför få chanser på mål. Bara Huddersfield har gjort färre mål än Crystal Palace hittills den här säsongen, där snittet ligger på cirka ett mål varannan match, och absurt nog har Crystal Palace ännu inte lyckats göra ett enda mål den här säsongen hemma på Selhurst Park.
Den statistiken håller naturligtvis inte över en hel säsong för ett lag som vill hålla sig kvar i Premier League, och det är något Crystal Palace måste lyckas ändra på. De har ett stort prov framför sig redan den här dagen då Crystal Palace tar emot Arsenal hemma på Selhurst Park. Tufft motstånd naturligtvis, men kan Crystal Palace göra mål på Arsenal, än hellre vinna mot Arsenal på Selhurst Park, vore det ett bra sätt att få igång säsongen på.
Orsaken till Crystal Palaces anfallsproblem är att de saknar en effektiv central anfallare. Varken Christian Benteke eller Jordan Ayew har presterat konsekvent bra matcher för Crystal Palace. Den här säsongen har Roy Hodgson använt sig av Wilfried Zaha och Andros Townsend som anfallspar. Båda spelarna är snabba och tekniska, men båda tenderar även dra sig mera utåt i planen, vilket gör laget för tunt inne i straffområdet.
Något som naturligtvis bådar gott för Arsenal den här dagen. Liksom det bådar illa för Crystal Palace både i den här matchen och under säsongen som helhet. Är det här dagen då Crystal Palace och Roy Hodgson hittar en lösning på detta problem, eller kommer de fortsätta reducera sig själva till förhoppningen om att Wilfried Zaha mer eller mindre ensam kommer lyckas hålla dem kvar i Premier League?