INTRYCK, UTTRYCK OCH AVTRYCK
(1) – Burnley. Visst finns det en risk att man har lite för höga förväntningar på Burnley efter förra säsongen. Att de skulle upprepa en sjundeplats och vara bäst av resten var kanske inte helt rimligt. Men riktigt så här illa borde det inte behöva se ut för Burnley. Att förlora med 0-4 hemma mot Chelsea vore en sak om det kändes som en engångsgrej, men Burnley har börjat plågas av riktigt dåliga resultat och prestationer. Detta trots att man inte spelar Europa League för övrigt, som ett inlägg i den debatten. Eller kanske snarare just därför? Väl värt att fundera på om Burnleys spelartrupp möjligen lider viss mental baksmälla av att inte ha tagit sig vidare i Europa när de ändå hade chansen. Till den soppan kan läggas att spelarna där kanske inte alls var på samma våglinje som Sean Dyche, vars inställning avslöjades i såväl ord som handling.
(2) – Huddersfield. Fortsätter att gå på mina efter mina, käftsmäll efter käftsmäll, och förlusten mot Watford med 0-3 var på intet sätt något undantag. Problemet är inte enbart förlusterna utan sättet som Huddersfield förlorar på, ett sätt som tyder på ett lag som är på god väg att tappa kontrollen över sig själva. Huddersfield har länge haft problem med anfallet, men nu är även försvarsspelet på väg att bryta samman. Det ställer stora och svåra frågor till Huddersfield för närvarande, vars moderna framgångar är så nära kopplade till David Wagner personligen. Ska man hålla kvar vid Wagner ”for better and for worse”, eller är skilsmässa den bästa vägen för alla?
(3) – Liverpool. Det var förvisso alltid en match Liverpool skulle vinna på förhand, men det var också en sådan här match som Liverpool förut också borde ha vunnit på förhand men lite för ofta misslyckades med att faktiskt vinna. Cardiff stretade emot hyfsat bra, åtminstone defensivt, men Liverpool är till sist alldeles för starka, har lite för många olika sätt att anfalla på och det slutar med en trots allt rätt bekväm seger. Det visar på ett skäl varför Liverpool kan utmana om ligatiteln den här säsongen, liksom det visar hur Jürgen Klopp ändå har förstärkt Liverpool under sina tre år som manager.
OMGÅNGENS VINNARE
Bournemouth. Lite mellan raderna så är även Bournemouth en av klubbarna som har gjort en överraskande bra inledning på säsongen, och ligger faktiskt sexa efter tio omgångar, vilket är ett rätt strålande facit. Bakom denna tabellplacering ligger ett antal imponerande segrar, och att vinna med 3-0 borta mot Fulham är ett alldeles utmärkt exempel på en sådan imponerande seger. Det blir spännande att se vad som händer med Bournemouth under resten av säsongen.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES
Fulham. Givet att diskussionen redan innan matchen handlade både om Fulhams behov av att börja försvara sig bättre och om hur Slavisa Jokanovic behövde visa på förbättring om inte hans position skulle bli alltmer osäker, så var naturligtvis en 0-3-förlust på hemmaplan mot Bournemouth riktigt något som var att rekommendera på förhand. Icke desto mindre var det vad som skedde. Den som letar ljusglimtar påpekar att matchen ända in i sitt slutskede bara stod 0-1 och att det därefter var kontringar mot ett jagande Fulham som avgjorde matchen, fotbollens motsvarighet till mål i öppen bur. Den tristare sidan av samma mynt är att Fulham aldrig ens kändes riktigt nära att göra mål, att de trots sin offensiva fotboll ändå inte är särskilt farliga framåt.
OMGÅNGENS SPELARE
Mathew Ryan, Brighton. Det brukar titt som tätt slängas ut ogrundade och ogenomtänkta påståenden om hur målvakter räddar poäng åt sina lag. Mathew Ryans match mot Wolves var ett exempel på en match där han som målvakt faktiskt vann matchen åt Brighton, kanske snarare än Glenn Murray som gjorde målet. Strålande målvaktsinsats av Ryan som gjorde en handfull fenomenala räddningar under matchen, särskilt under andra halvlek.
OMGÅNGENS MÅL
Roberto Pereyra, 1-0 Watford. Ibland är den bästa dribblingen att inte göra något alls med bollen utan bara fortsätta rakt fram. Roberto Pereyras solomål mot Huddersfield som gav Watford ledningen i första halvlek är ett utmärkt exempel på det. Driver bollen mot och in i Huddersfields straffområde med flera försvarare som så att säga lurar bort sig själva i tron att Pereyra ska ta ett skott eller göra en dribbling som han sedan ”inte” gör.
WTF!
Katastrof. Leicesters ägare som lämnar hemmamatcherna i sin helikopter har med tiden blivit en av ligans olika återkommande kultbilder. Igår kväll blev detta en bild av eld, sorg och förödelse när helikoptern kraschade och brann utanför arenan. Exakt vad som har hänt vet vi ännu inte. Vichai Srivaddhanaprabha köpte Leicester i början av 2010-talet och har varit ett av detta årtiondes finaste ägare av någon engelsk klubb, vars höjdpunkt naturligtvis var den bragdbetonade ligatiteln för drygt två år sedan. Han var på varenda match. Förhoppningsvis var inte matchen mot West Ham hans sista, men det är just nu svårt att föreställa sig något annat.
LOL!
Gracias. Låt gå för att Watford har gjort en stark säsongsinledning. Låt gå för att Watford precis har vunnit en match med 3-0. Låt gå för att det är varje managers uppgift, utom Mourinhos, att peppa och bygga sina spelares självförtroende. Men kanske led ändå Javi Gracia av ett svårt fall av Pepsk superlativitis när han efter matchen menade att Watford hade Premier Leagues bästa spelartrupp.
BTW…
Crystal Palace har gjort två mål totalt på Selhurst Park den här säsongen – båda på straff.
Borde inte Thibaut Courtois ha förstått att Chelsea var den enda garantin som fanns för att slippa José Mourinho och Antonio Conte i framtiden?
Tung match imorgon kväll mellan Tottenham och Man City.
Dyche out?
På något sätt var väl ändå Southampton mot Newcastle den här helgens allra mest givna 0-0-match.
Sex minuters tilläggstid på Old Trafford? Kom tillbaka Ferguson!
Arsenals vinstsvit är ett minne blott. Bra! Kan det vara slutsnackat om den och låta laget hålla fötterna på jorden istället.