Det var ett tag där under veckan som jag misstänker att alla kring Chelsea höll sina tummar så hårt de bara kunde. Det såg ut att bara vara en ren formalitet innan Real Madrid gjorde klart med Antonio Conte som deras nye manager, och i så fall hade nog det i praktiken inneburit att Chelsea kunde sluta oroa sig alltför mycket över att Eden Hazard skulle få för sig att vilja flytta till Real Madrid.
Men Real Madrids förhandlingar med Antonio Conte bröt samman, och det verkar alltså inte som om Conte längre är aktuell för dem. Trist för Chelsea naturligtvis. Eden Hazard har inte på något sätt bränt några som helst broar, men har samtidigt varit minst sagt tydlig med att Real Madrid onekligen är en klubb som frestar. Inte minst för att det ofta verkar krävas att spela för en av de spanska klubbarna att vinna individuella utmärkelser.
Det finns samtidigt inte några väldiga skäl för Chelsea att känna sig alltför oroliga. Det finns mycket som talar för att Real Madrid i själva verket kan få det mycket svårt att värva Eden Hazard, inte minst finansiellt. Det är bara att följa Real Madrids transfermönster de senaste åren för att se att de kan få svårt att värva en spelare som Hazard. Deras ekonomi är ansträngd, inte minst med arenan som en av sina finansiella prioriteringar.
https://www.fotbollskanalen.se/bloggar/hyllman/2018/07/18/eden-hazard-spelar-med-storsta-sannolikhet-for-chelsea-aven-nasta-sasong/
Men det finns också goda skäl för Eden Hazard att välja bort Real Madrid i det här läget, även om det kan låta konstigt att tacka nej till de tre senaste årens Champions League-vinnare. Men Eden Hazard är på väg mot 28 år själv samtidigt som Real Madrid för närvarande är ett åldrande och mättat fotbollslag, som tappat sin talisman och därtill befinner sig i managersnårigheter. Real Madrid är inte ett lag på uppgång.
Utifrån Eden Hazards perspektiv handlar det om att ställa sig frågan om Real Madrid de närmaste fem åren kommer vara ett lag rustat att vinna Champions League och kanske även La Liga, och således utgöra en plattform för honom att vinna guldbollar och annat sådant krimskrams. Ingen klubb är så klart större än Real Madrid, men det är en rätt god chans att Hazard gör bedömningen att andra klubbar dessa fem år vore ett smartare val.
Mycket talar inte minst för att Chelsea vore ett smartare val. Så kanske vore detta ett rätt bra exempel på risken med att gå över ån efter vatten, eller detta att gräset alltid ska vara grönare på andra sidan. Maurizio Sarri håller på att bygga något riktigt spännande med Chelsea, med en spelidé som passar Eden Hazard mer eller mindre perfekt, och med ett lagbygge bara i början av sin livscykel.
Det kan utan att riva ned alltför stora eller seriösa protester hävdas att Eden Hazard har varit Premier Leagues bästa spelare de senaste fem åren, egentligen ända sedan han kom till Chelsea. José Mourinho uttryckte det ganska tydligt när han menade att när Eden Hazard spelar bra så vinner Chelsea ligan, och när Hazard inte riktigt är så bra så vinner inte Chelsea ligan. Sådan är hans betydelse, och underförstått även hans kvalitet.
Ändå finns det rätt goda skäl att tänka att Chelsea egentligen aldrig under dessa fem-sex år har varit riktigt utformad för att maximera Eden Hazards potential. Både José Mourinho och Antonio Conte försökte kanske i alltför hög utsträckning knyckla in Hazard i en struktur som i åtminstone någon utsträckning begränsade honom. Båda skapade lag som förvisso vann men också utgick från en defensiv balans som inte gynnade Hazard.
Med Maurizio Sarri är det annorlunda, han betonar en väsentligt mycket mer offensivt orienterad balans. Det frestar att tänka att det är just med sikte på att behålla en spelare som Eden Hazard i klubben som detta betonas, inte minst i kombination med tidiga uttalanden om hur det ska vara kul att spela fotboll. Men vi såg naturligtvis den här fotbollen också i Napoli när Sarri var manager där.
Hur bra kan egentligen Eden Hazard bli för Chelsea – för Maurizio Sarris Chelsea? Det är en skrämmande fråga givet hur bra Hazard redan är. Blicka då ett år eller två framåt i tiden, med Hazard i sin prime, med ett lag omkring som som är sammansatt utifrån Sarris idéer, med en rörlig anfallare som är effektivare än Alvaro Morata eller Olivier Giroud, med ett mer dynamiskt mittfält, och med Hazard som den klarast lysande stjärnan.
Chelsea är ett lag på uppgång, till skillnad från Real Madrid. Chelsea är en klubb som under de närmaste fem åren kan vinna både Premier League och Champions League, och som troligtvis vore en ännu bättre plattform för Eden Hazard att utvecklas. Det är ett lag redan byggt runt honom redo att byggas vidare på honom. Det är en av de största klubbarna i den största ligan i världen. Gräset är rätt grönt på Stamford Bridge.
Argumenten som talar emot är att Premier League är en betydligt tuffare miljö än La Liga, åtminstone för Real Madrid. Hur bra Chelsea än är så finns flera andra minst lika starka klubbar så att vinna ligan är inte lätt gjort, vill det sig illa kan även Champions League missas. Den miljön gör det heller inte lättare att lyckas i Champions League. Lägg därtill att det aldrig har hjälpt att spela i Premier League om man vill vinna guldbollar.
Det mesta talar för att Eden Hazard ändå tycker det är kul att spela fotboll med Chelsea just nu, precis så som Maurizio Sarri redan från början hoppades. Det syns om inte annat på hans kroppsspråk och i hans prestationer på planen. Och det troliga måste vara att Hazard också ser att de närmaste åren kommer det bara bli roligare och roligare att spela för Chelsea, när Sarris idéer börjar få fullt genomslag.
Detta gör det möjligt att utveckla resonemanget från i somras när jag helt riktigt konstaterade att Eden Hazard med största sannolikhet skulle spela för Chelsea även den här säsongen. Nämligen till att Eden Hazard med största sannolikhet spelar för Chelsea också under de kommande fem åren. Kanske finns det privata och personliga skäl för Hazard att vilja flytta till Real Madrid och Spanien.
Men rent rationellt finns egentligen inte några institutionella skäl alls för Eden Hazard att i det här läget vilja byta klubb. Kanske hade det känts ännu lugnare för Chelsea om Real Madrid hade anställt Antonio Conte. Men Chelsea har ändå inga riktiga skäl att känna någon större oro.