Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
2v

Luton Towns långa resa från förfall till förebild

Olyckorna såg ut att aldrig riktigt sluta drabba Luton Town. De var en av klubbarna som drabbades värst av ITV Digitals sammanbrott för femtontalet år sedan, förlorade säckvis med pengar varje månad, och såldes därför till ett konsortium vars enda kända ansikte var John Gurney, en lismande smilfink som med en serie av riktigt dåliga idéer skulle komma att dra Luton Town ned i fördärvet.

Den mest bisarra idén var att redan under de första dagarna sparka Joe Kinnear, en manager som stabiliserat Luton Town och satt dem på kurs att vinna League One. Istället fick John Gurney idén från den tidens TV, och meddelade att deras nya manager skulle anställas via Manager Idol, ett program som naturligtvis drog sin inspiration från Pop Idol och dylika program som var nya och populära då.

Föga förvånande gjorde det Luton Town snarare till något slags åtlöje. Missnöjet med sparkningen av Joe Kinnear blev för det första omfattande. För det andra väljer två av de tre kandidater som sållas fram via Manager Idol att hoppa av och förklara sig ovilliga att ta jobbet, vilket förmodligen var det kloka beslutet. Manager Idol slutar alltså i fiaskot att Luton Town anställer Mike Newell mest för att han är den enda kvar i rummet.

Med det administrativa förfallet följde ett ofrånkomligt finansiellt förfall. Luton Town skulle komma att drabbas av först tio poängs avdrag för att ha blivit satta under finansiell förvaltning, och därefter ytterligare smått otroliga 30 poängs avdrag på grund av mer finansiella oegentligheter. Konsekvensen blev den förutsägbara och oundvikliga, Luton Town åkte 2008-09 ur Football League och ned i femtedivisionen.

Men ur förfallet kom till sist frälsningen. Luton Town 2020, ett konsortium bestående av supportrar, lyckades vid den här tidpunkten köpa klubben efter att först ha tvingat den in i administration. Det John Gurney-ledda konsortiet kuppades således ut. Luton Town var plötsligt supporterägt, med Luton Towns supportertrust med i styrelsen och med vetorätt i frågor gällande klubbens identitet. Klubben började återhämta sig.

Fem år befann sig Luton Town utanför Football League. Ständigt med i pratet om att ta sig tillbaka men utan att någon gång riktigt lyckas. Fram till säsongen 2013-14 då John Stills, en av non-leagues legendariska tränare, till sist lyckades få Luton Town upp i Football League igen, som seriesegrare i The Conference. En triumf för klubbens återhämtning och dess medvetet långsiktiga arbete, på och vid sidan av planen.

Fem år därefter befinner sig Luton Town snubblande nära EFL Championship. De ligger tvåa i League One, förvisso med två matcher fler spelade än Sunderland, trots att de är nykomlingar efter att förra säsongen ha slutat tvåa i League Two. De är sedan oktober det lag som tagit flest poäng i serien, och de spelar League Ones mest positiva, offensiva och målglada fotboll. Deras utveckling är häpnadsväckande.

Utvecklingen bygger till stor del på att Luton Towns supporterägare har valt att jobba med vad som under många år alltid har varit både en värdefull tillgång och en viktig del i klubbens identitet, klubbens akademi och ungdomsfotboll. Dagens framgångar bygger inte minst på den kull av 11-åringar som för nio år sedan var bäst i Europa, framför allt personifierade av nu 20-årige James Justin, offensiv och elektrisk ytterback.

Harry Cornick, Elliott Lee, Jack Stacey och James Senior är fyra andra unga spelare, tillsammans med James Justin, som Nathan Jones har byggt ett väldigt spännande lag runt. Nathan Jones själv är knappast lastgammal som manager. 45 år gammal är han en av Football Leagues absolut mest spännande och intressanta managers, och ser ut att kunna betyda för Luton Town precis vad Eddie Howe har betytt för Bournemouth.

Inte för att Luton Town därför saknar erfarna spelare. Alan Sheehan, James Collins och Andrew Shinnie är spelare som värvats till klubben av Nathan Jones uttryckligen för att ge laget den erfarenhet som krävs för att uppnå sina målsättningar. Därtill hittar vi den notoriska målskytten Danny Hylton som öste in mål i League Two och som har fortsatt producera i League One.

Om Luton Town skulle lyckas bli uppflyttade till EFL Championship har de i själva verket återvänt till den position de faktiskt hade innan ekonomiska realiteter och John Gurneys galenskaper hann ifatt dem. Det vore en vacker symbol för Luton Towns återhämtning under sitt supporterägande. Om Luton Town dessutom blir uppflyttade, kommer de även bli den högst placerade supporterägda klubben i engelsk fotboll.

Det är i sig en bedrift. Dessutom är det naturligtvis något som kommer sätta Luton Town inför helt nya utmaningar. De kommer plötsligt konkurrera med klubbar som har 10-20x deras egen omsättning, landskapet har blivit ett helt annat. Men Luton Towns ägare och styrelse har ändå visat en förmåga att planera för detta, med omfattande planer på inte bara en ny, större arena utan även omfattande investeringar i samhället.

Ändå kanske namnet på supporterkonsortiet är talande i sig: Luton Town 2020. Det är siffror som naturligtvis anspelar på årtalet, och antyder en vision som sträcker sig fram till dess. När den visionen uttalades var den naturligtvis långsiktig, den låg då cirka tio-tolv år framåt i tiden. Men nu är det i själva verket bara ett år kvar. Det positiva måste sägas vara att visionen har blivit till verklighet, och kanske till och med bättre än väntat.

Utmaningen består i att förnya visionen. Vad är egentligen Luton Town 2030, vad ska Luton Town uppnå under de kommande tio-tolv åren? Alla klubbar pratar naturligtvis om att ta sig till Premier League, men är det realistiskt för Luton Town? Tja, var det realistiskt för klubbar som Bournemouth och Brighton, så varför skulle det inte kunna vara realistiskt för Luton Town?! En fråga som Kamrat Linhem kommer gräva lite i om några dagar.

Just den här dagen, och just det här året, gäller det däremot FA-cupen för Luton Town, och en på förhand mycket intressant match mot Sheffield Wednesday på Hillsborough, en match som Luton Town har alla chanser att både kunna störa och vinna. Förvisso har Sheffield Wednesday ryckt upp sig sedan Jos Luhukay fått sparken, men Luton Town har visat ett spel och en kvalitet som kan störa alla lag i EFL Championship.

Och det är inte minst från cuperna vi har glada minnen av Luton Town. Deras kanske största bedrift var att ta sig till FA-cupfinal i slutet av 1950-talet. Men i mer modern tid var det deras vinst i Ligacupen 1987-88, över Arsenal i finalen, och deras plats i finalen mot Nottingham Forest säsongen därefter, som verkligen gjorde Luton Town bekanta för många.

Inte heller ska vinsten i Football League Trophy 2008-09 undervärderas, det vill säga samma säsong som de blev i praktiken utskickade ur Football League av Football League, med sina 30 poängs avdrag, det tuffaste poängavdrag som någonsin drabbat en klubb i engelsk fotboll. Det var ett på sitt sätt rätt skönt finger rätt i ansiktet på den engelska fotbollens byråkrater.

Football League hävdar nog att de med detta bara skyddade fotbollens värderingar. Detta samtidigt som de genom åren sett mellan fingrarna på hur ett flertal ägare skövlat engelska klubbar, och samtidigt som Luton Town för närvarande är en klubb som återigen visar prov på värderingar i handling, bland annat genom att vägra sponsring av bettingbolag och bli första Football League-klubben att betala en så kallad living wage.

Vad detta visar är att Luton Town är en klubb för framtiden. Och 2030 är det inte alls omöjligt att Luton Town är en klubb i Premier League. Vilket vore ett fint slut på Luton Towns långa resa från förfall till förebild.

:::

TRANSFERKOLLEN:

Dominic Solanke, från Liverpool till Bournemouth. Det är inte första spelaren som Bournemouth värvar dyrt från Liverpool, och det vore väl kanske fel att säga att de har fått någon särskilt bra avkastning på tidigare köp. Ändå känns det förhastat att avfärda det här köpet. £19m kan låta mycket, men det finns en uppenbar talang i Solanke och kan han få utväxling på den så har Bournemouth för en rätt billig peng totalt sett fått en mycket bra spelare. Väl godkänd – (+++)

Nathaniel Clyne, från Liverpool till Bournemouth, lån. Två flugor i en smäll för Bournemouth från Liverpool. Värdefull förstärkning till backlinjen för Bournemouth och Nathaniel Clyne själv ser helt säkert en möjlighet till speltid som han förmodligen aldrig skulle få i Liverpool. Går det bra för Clyne i Bournemouth under våren är det inte svårt att se att detta är en flytt som kan göras permanent till sommaren. Väl godkänd – (+++)

Publicerad 2019-01-05 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons