Visst har Man Utd blivit bättre. Resultaten har blivit avsevärt bättre än vad de var förut, där åtta vinster och en oavgjord på de nio första matcherna är en sensationellt bra start för en ny lagledning. Spelet och spelarna ser betydligt friare och gladare ut än förut och stämningen i och runt laget har blivit en helt annan än den tidigare var. Rimligtvis kan ingen ifrågasätta att Ole-Gunnar Solskjaer både gör ett mycket bra jobb och har fått helt önskad effekt.
Ändå finns skäl att nyansera omdömet och avvakta med de största superlativerna för Ole-Gunnar Solskjaer. Sviten om nio matcher har mestadels bestått av tämligen vinnbara matcher för Man Utd. Två av dessa matcher är att betrakta som direkt tuffa, nämligen bortamatcherna mot Tottenham och Arsenal. Man Utd vann båda dessa matcher, men matchen mot Tottenham kan knappast resultatet sägas ha speglat matchbilden, och även om Arsenal är ett bra lag är det också ett lag med sina problem.
Hur som helst, varje lag och varje manager kan bara vinna de matcher som de faktiskt spelar. Att kritisera Ole-Gunnar Solskjaer för att han inte vunnit matcher mot motståndare som Man Utd ännu inte har mött, med honom som manager, blir minst sagt både småttigt och löjligt. Men samtidigt blir det kanske märkligt och dumt att med ett så pass begränsat urval av matcher och vinster så oförbehållsamt lägga alla ägg i Solskjaers korg som många nu valt att göra.
Att det går mode och drev i hur press och media bevakar klubbar och managers är tämligen känt. Ett annat ord för samma sak är en bandvagn. Det finns en trygghet i att vara en i mängden som tycker ungefär samma sak som alla andra, och det blir ofta som på given signal vilka det ska tyckas bra om och vilka det ska tyckas illa om. Bandvagnen kan gå åt båda håll, exempelvis bra för Jürgen Klopp eller illa för José Mourinho, liksom den kan ändra riktning över tid.
Bandvagnen känns för närvarande helt och hållet och fullständigt på Ole-Gunnar Solskjaers sida; han gör allt rätt och kan knappast göra något fel. Vinn de båda första matcherna mot Cardiff och Huddersfield och kampanjen är redan startad för att Solskjaer ska göras permanent som Man Utds manager. Utspelad långa stunder mot Tottenham men Solskjaer är fortfarande golden boy. Tappa poäng hemma mot Burnley men ändå kommer han ut på plus efter matchen.
Som sagt, det är fullt förståeligt och fullständigt korrekt att vara positivt inställd till Ole-Gunnar Solskjaers gärning som Man Utds manager så här långt. Resultaten är betydligt bättre, han har fattat alla de rätta besluten, framstegen och skillnaden är uppenbar. Det är inte lika förståeligt varför detta resulterar i ståndpunkten som bandvagnen nu drar att Solskjaer bör ta över permanent. Det ena ger inte nödvändigtvis det andra, vilket de flesta nog ändå inser. Ändå hoppar alla på bandvagnen. Varför?
Anledningarna eller teorierna kan vara många. En första tanke är naturligtvis att det helt enkelt handlar om nyhetens behag. Det är ett rätt vanligt mönster i press och media att det mesta skrivs upp när det är nytt för att därefter gradvis skrivas ned ju längre tiden lider. Ole-Gunnar Solskjaer är ny som manager i Premier League, befinner sig fortfarande i en slags smekmånadsfas med media, och inte minst är han en skarp kontrast till den rätt bittra relationen med José Mourinho.
En andra tanke är att det helt enkelt är så att press och media många gånger är suckers för så kallad romantik. Och för närvarande finns kanske inte någon mer romantisk story inom engelsk fotboll än Ole-Gunnar Solskjaer som manager i Man Utd. Media gillar alltid när gamla spelare och klubblegender återkommer till sina gamla klubbar, driver många gånger sådana alternativ, och ser kanske gärna därför att dessa lyckas då det gör det mer sannolikt att fler klubbar väljer samma väg.
En tredje tanke är avlägset besläktad, nämligen att media driver Solskjaer som permanent i Man Utd eftersom de gärna ser att Mauricio Pochettino, som sant eller ej ändå just nu ses som det mest sannolika alternativet, blir kvar i Tottenham. Delvis för att media också är suckers för att managers stannar i sina klubbar, delvis för att media vill att Tottenham ska fortsätta vara en tung utmanare i toppen av ligan. Det kan också vara så att media helt enkelt inte vill uppfattas som att de ”går Man Utds ärenden” i frågan.
En fjärde tanke är att media på många sätt drivs av konflikter, och gärna berättar en story där olika saker ställs mot varandra. Om utgångsidén för Man Utd var att Ole-Gunnar Solskjaer anställdes som temporär manager och avsikten är att efter säsongen anställa en annan manager permanent, så ligger konflikten i att ställa detta mot att Solskjaer blir kvar som manager. Ju mer Solskjaer alltså lyfts fram som alternativ desto större blir konflikten om Man Utd fortsätter överväga en annan manager efter säsongen.
En femte tanke bygger på att media helt enkelt är investerade i Ole-Gunnar Solskjaer som manager och att det är så mycket bättre nu än vad det var förr. De har ägnat minst ett år på en annan bandvagn, nämligen den att allting som José Mourinho gjorde var dåligt och att Man Utd behövde byta manager. Alltså kommer det finnas ett intresse att framställa allt som händer därefter i bästa möjliga dager, för att på så vis bekräfta hur rätt de hela tiden hade i sin kritik och hur bra det sedan har blivit.
Konsekvenserna av en sådan här bandvagn är inte alltid särskilt rationella. Man Utd kan naturligtvis mycket väl förlora mot Leicester idag, och dessutom göra en tämligen platt match, och det kommer ändå inte få folk att hoppa av Ole-Gunnar Solskjaers bandvagn, istället kommer det letas skäl varför förlusten inte på något vis skulle tala till hans nackdel. Det är så bandvagnen fungerar, det är en sorts confirmation bias, där sådant som talar för betonas men sådant som talar emot sopas undan.
Kanske är Ole-Gunnar Solskjaer en briljant manager, kanske är han helt rätt manager att ta över Man Utd också på lång sikt. Det kan inte jag svara med någon större säkerhet på åt vare sig ena eller andra hållet i det här läget. Vad jag kan säga, och redan har sagt, är att det trots allt, som vi ofta har sett, är en stor skillnad mellan att ta över som en positiv kraft mitt under en säsong och att bygga något långsiktigt över flera år. Den skillnaden borde ingå i varje sund och precis analys över vad Man Utd ska göra efter säsongen.
Bandvagnen är däremot inte ett fordon som bryr sig så mycket om precision. Den vältrar sig bara obönhörligen framåt utan att bry sig det minsta om någon stock, sten eller grop som ligger i vägen för dess färdriktning och gällande föreställning.