POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Kan Roy Hodgson på ålderns höst ge Crystal Palace en prunkande vår?

Äldre än Alex Ferguson. Äldre än Arsene Wenger. Äldre än Bobby Moore. När Crystal Palace ikväll går upp i ringen borta mot Leicester är det Roy Hodgson som firar eller möjligen inte firar att han gör det som Premier Leagues äldste manager någonsin. 71 år, sex månader och 14 dagar är en aktsam ålder för en av engelsk fotbolls mest långlivade och kulturellt mest mångsidiga managers.

Trots alla dessa år som manager har Roy Hodgson ännu inte vunnit en enda titel i engelsk fotboll. Något som inte gärna kan läggas honom till last, han har i stort sett aldrig haft ett av de jobb där man faktiskt kan förvänta sig en och annan titel. Undantaget möjligen en rätt misslyckad tid med Liverpool som onekligen hade sina egna problem att brottas med där i början av 2010-talet.

Däremot är det helt säkert något som fortfarande driver honom. Att få börja avrunda sin karriär som manager med att till sist vinna en titel vore naturligtvis stort för honom. Att få göra det med Crystal Palace som, trots att de varit svindlande nära några gånger, aldrig har vunnit någon större titel inom engelsk fotboll, som dessutom är den klubb där han själv hade sin barndom, vore naturligtvis en stor och välförtjänt upplevelse.

Vilket betyder att Crystal Palace mot slutet av den här säsongen befinner sig i något av ett dilemma. Å ena sidan har de återigen tagit sig långt i FA-cupen, där de är framme i den sjätte omgången efter att bland annat ha slagit ut Tottenham längs vägen, och har en klart överkomlig lottning i kvartsfinalen. Å andra sidan, trots att de ligger på trettonde plats i ligan befinner de sig endast tre poäng ovanför nedflyttningsstrecket.

Fotbollens föreställningar säger oss att Crystal Palace kommer behöva välja mellan det ena och det andra. Och naturligtvis kan ingenting i termer av sportslig eller ekonomisk betydelse vara viktigare för Crystal Palace än att hålla sig kvar i Premier League. Men inte heller kan det vara aktuellt att bara strunta i FA-cupen, inte när de väl har tagit sig hela vägen fram till kvartsfinal, med Wembley så nära.

Förvisso har Crystal Palace redan visat att de är beredda att snurra lite med startelvan i FA-cupen, något de gjort i sina tre matcher hittills. Det har visat sig gå bra ändå, med tre raka vinster och utan att släppa in något mål. Vilket åtminstone visar att Crystal Palace har en bredare spelartrupp än vad man kanske tror. Dessutom återstår teoretiskt som mest två matcher av FA-cupen som kan komma att krocka med ligaspelet.

Givet att flera spelare var med när Crystal Palace tog sig till FA-cupfinal för tre år sedan, och var bara nio minuter från att vinna finalen innan Alan Pardew fick för sig att dra några discomoves vid sidlinjen, så finns det garanterat en hunger bland dessa spelare att ta sig till ännu en final. Crystal Palace, enda laget att besegra Man City i ligan på Etihad den här säsongen, vet också att de i en match kan vinna mot vilken motståndare som helst.

Roy Hodgsons uppgift måste vara att balansera den hungern i cupspelet med den mest grundläggande formen av överlevnadsinstinkt i ligaspelet. Det kan tyckas som om Crystal Palace har stått stilla i sin utveckling, givet att de återigen är indragna i en väldigt tät nedflyttningsstrid, men sanningen är förmodligen mer att Crystal Palace har blivit bättre, men det har även de flesta andra lag blivit.

En tydlig skillnad är att Crystal Palace inte har varit riktigt lika beroende av Wilfried Zaha den här säsongen som de var förra säsongen, även om Zaha fortfarande naturligtvis är en väldigt viktig spelare. Men andra spelare har också klivit fram, såsom Andros Townsend och Max Meyer. Förmodligen särskilt viktigt för Crystal Palace, givet hur bevakad och ofta hårt behandlad Wilfried Zaha är på planen av deras motståndare.

Att utveckla laget har också varit svårt för Roy Hodgson givet att möjligheterna att värva spelare har varit så begränsade, då mycket spenderats under klubbens tidigare regimer, ofta på spelare som helt enkelt inte har lyckats. Med små medel har Hodgson istället varit tvingad att fokusera på att utveckla de spelare han redan har tillgång till, vilket han också får sägas ha gjort bra.

Ett återkommande problem för Crystal Palace har varit att de saknat en anfallare av riktigt hög kvalitet. Christian Benteke skulle kunna vara den anfallaren, men verkar ha tappat något fundamentalt de senaste tre-fyra åren, egentligen ända sedan han lämnade Aston Villa för Liverpool. Det där har plågat Crystal Palace en längre tid, som betalade över £30m för Benteke för några år sedan, men som nu istället lånat in Michy Batshuayi.

Crystal Palace har gjort 27 mål på 26 matcher den här säsongen; de borde sett till antal chanser och kvaliteten på dessa chanser ha gjort 34 mål. Denna negativa differens om sju mål kan vara skillnaden mellan nedflyttningsstrid och trygg mittenplacering. Crystal Palace skapar fler chanser än ligans genomsnitt, men är borträknat Huddersfield bland de sämsta lagen i ligan på att faktiskt göra mål på sina chanser.

Om Michy Batshuayi kan åtgärda den differensen, åtminstone få Crystal Palace att gå plus-minus noll i det avseendet under våren, då bör det kunna räcka långt vad gäller både Crystal Palaces ambitioner att hålla sig kvar i Premier League, och Crystal Palaces förhoppningar om att gå vidare i FA-cupen, ta sig tillbaka till Wembley, och möjligen vinna både sin och Roy Hodgsons första större titel inom engelsk fotboll.

Förvisso är det kanske mer än en endast en ren anfallarfråga. Om Crystal Palaces anfallstrio med Wilfried Zaha, Andros Townsend och Michy Batshuayi möjligen är bra nog att göra vilket lag som helst i Premier League oroligt så måste motsatsen sägas om ett mittfält bestående av Luka Milivojevic, Jeffrey Schlupp och James McArthur. Crystal Palace har sett betydligt vassare ut med Max Meyer som offensiv kraft på centralt mittfält.

Att balansera offensiv med defensiv är alltid en känslig övning för ett lag i Crystal Palaces situation, men mycket talar för att de behöver börja tänka något mer offensivt. Kanske är inte detta riktigt Roy Hodgsons kynne, men vem säger att det är för sent även för gamla hundar att lära sig sitta?!

Publicerad 2019-02-23 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå