Wolves och Watford befinner sig i en lustiger dans för närvarande. Dels är det bara några få dagar till dess att de båda möts i FA-cupens semifinal på Wembley, med en plats i FA-cupfinalen på spel. Dels är det just dessa båda klubbar som närmast krigar om den allt oftare framhävda platsen som ”best of the rest” i Premier League, det vill säga att sluta sjua bakom de sex påstådda storklubbarna.
Med sex matcher kvar av ligasäsongen har Wolves 47 poäng och Watford ligger dem hack i häl med 46 poäng. Bakom dem hittar vi en trio av jagande klubbar i form av Leicester (44p), Everton (43p) och West Ham (42p). Alla dessa fem klubbar måste sägas ha en chans att sluta sjua, bli best of the rest, och därmed med största sannolikhet kvalificera sig för Europa League, vilket är något flera klubbar strävar efter.
Gemensamt för Watford och Wolves är så klart att de inte bara har ett försprång i ligan på dessa övriga klubbar, de har dessutom möjligheten att stänga den dörren för övriga klubbar genom att kvalificera sig för Europa League den betydligt roligare vägen, det vill säga genom att vinna FA-cupen. Endast om Man City vinner FA-cupen kommer sjunde platsen i ligan att ge en plats i Europa League.
Men är Europa League verkligen något att eftersträva för Wolves och Watford? Det finns de som menar att det skulle göra dem mer skada än nytta nästa säsong. Dessa framför till synes starka argument och exempel för sin sak; West Ham, Southampton, Everton och Burnley har samtliga drabbats av riktigt tunga ligasäsonger när de samtidigt har spelat i Europa League. Men håller dessa argument faktiskt vatten?
Spelschemat. Det dubblerade spelschemat under stora delar av säsongen lyfts självfallet fram som en tung nackdel. Samtidigt blir det lite tramsigt att se Burnleys svaga säsong som en funktion av Europa Leagues spelschema givet att de var ute ur Europa League redan i augusti. Däremot kan man tänka sig att det faktum att säsongen startar redan så tidigt som i juli kan ha en effekt på försäsongen vilket sedan får följdeffekter.
Energiförslösning. Det faktum att Burnley, Everton med flera dessutom har åkt ur Europa League relativt tidigt, i vissa fall till och med redan i kvalspelet, gör att det beskrivs som ett slöseri med tid och energi. Förvisso kan man tycka att det är ett rätt töntigt argument och att målsättningen både för Watford och Wolves måste vara att ta sig betydligt längre än så, även om det nu gått illa för övriga klubbar. Slöseriet har inte med Europa League i sig att göra, utan med övriga klubbars prestationer i Europa League.
Investering. Här pekar många på det behov av ökade investeringar som Europa League kräver av dessa klubbar som samtidigt inte gärna kan planera att fortsätta spela i Europa på längre sikt. Att sluta sjua i Premier League ger £2m i intäkter än att sluta åtta, men detta äts så klart upp av ökade investeringar, liksom av risken att drabbas av ännu sämre ligaplaceringar säsongen därpå.
Naturligtvis finns risker med Europa League, det finns risker med i stort sett allting här i världen som är värt att genomföra. Men där finns även möjligheter. Att spela i Europa måste självfallet ses som något synnerligen önskvärt för alla klubbar, för alla supportrar och definitivt för två klubbar som Wolves och Watford. Kanske i synnerhet för Wolves som både har en rejäl medvind, framgång och dessutom storslagna ambitioner.
Just dessa storslagna ambitioner borde kanske få Wolves att ändå fundera ett varv extra paradoxalt nog. För helt och hållet orimligt är det så klart inte att Wolves, om de kan fortsätta att utvecklas, nästa säsong kan prestera en genuin utmaning till de övriga sex storklubbarna om en av Champions League-platserna. Men kanske blir det desto svårare om de samtidigt ska försöka navigera sig vidare i Europa League.
Å andra sidan kan Burnley lika väl tjäna som ett argument och ett exempel för det omvända, det vill säga hur ett lag faktiskt kan tappa inte för att de spelar i Europa League utan för att de inte fick spela i Europa League. Alla lag, alla spelare och alla supportrar strävar så klart efter att få spela på så hög nivå som möjligt, att få spela i Europa, att leva sina drömmar och uppleva stora ögonblick, att ta sig så högt som bara går.
Både Watford och Wolves bör heller inte ha några som helst problem att se rent materiella värden med att spela i Europa League. Det är ett skyltfönster som gör dem ännu mer attraktiva som klubbar för spelare de har för avsikt att värva. Inte minst viktigt för Wolves så klart som har sina stora ambitioner. Men även viktigt för Watford som bygger mycket av sin verksamhet på att köpa och sälja spelare vidare.
Vad ett Europa League-äventyr skulle betyda för Wolves går knappast att mäta i pengar eller monetära termer. Det är bara att se vad FA-cupen betyder för dem denna säsong, en säsong då de kanske mest av allt enligt gängse logik borde ha varit glada bara över att ha hållit sig kvar i Premier League. Multiplicera detta några gånger och det går att föreställa sig hur Wolves skulle ta sig an Europa League.
Dessutom med en minst sagt bra chans att faktiskt gå hela vägen och vinna Europa League.
Wolves känns kanske mer redo för ett sådant äventyr för Watford, även om Watford inte ska avfärdas de heller. Vad båda har gemensamt är att det är två lag som satts ihop oväntat bra av sina båda managers, Nuno Espirito Santo respektive Javi Gracia. Två managers som när den här säsongen börjar närma sig sitt slut ofrånkomligen bör vara med i diskussionen om årets manager.
Det är nästan lite synd att förmodligen bara en av dem kommer få någon riktig varaktig uppmärksamhet och uppskattning för det jobb de har gjort den här säsongen. Det vill säga den av dem som tar Watford eller Wolves till Europa, antingen genom att vinna FA-cupen eller genom att bli best of the rest. Ingen kommer ihåg en tvåa brukar det sägas en smula överdrivet, men ännu färre kommer ihåg en åtta.
Wolves eller Watford, Nuno Espirito Santo eller Javi Gracia, det är en story värd att hålla ögonen på under de sista veckorna av den här säsongen. Den storyn kommer definiera mycket av både denna säsong och nästa.