Everton. Någon sjundeplacering och något europeiskt cupspel nästa säsong blir det inte för Everton, mitten av säsongen var alldeles för svag för att lyckas med det. Ändå avslutar Everton säsongen på ett riktigt starkt sätt, och på ett sätt som onekligen ger gott hopp och optimism om framtiden och med Marco Silva i en stark ställning. Everton började få ihop spelet mot slutet av säsongen och vinster mot Chelsea, Arsenal och Man Utd har gett dem råg i ryggen inför nästa säsong.
Liverpool. Oavsett hur det än slutar för Liverpool den här säsongen måste man lik förbannat beundra deras envishet och uthållighet. Det kan inte ha varit lätt att med ryggen mot väggen, och med den tunga och och inte helt rättfärdiga förlusten mot Barcelona i veckan, gå ut och besegra Newcastle på St James Park. Dessutom satt det riktigt långt inne. Men Liverpool har hittat sätt att vinna på den här säsongen, och med sitt sena vinstmål behåller de trycket på Man City in i sista omgången.
Wolves. Om Liverpools supportrar behöver vatten på sin kvarn om att alla håller på Man City så är det just nu bara att peka på Wolves. Endast Leicester kan nu hota Wolves om den där sjundeplatsen och kan Man City undvika förlust mot Leicester på måndag kväll så är det Wolves som slutar sjua. Därefter kommer Wolves helt säkert hålla alla tummarna för Man City i FA-cupfinalen också, eftersom vinner Man City den så ger sjundeplatsen en plats i Europa League. Strålande första säsong i Premier League av Wolves.
OMGÅNGENS DOWNS
Cardiff. Rimligtvis borde väl ett misslyckande att vinna hemma mot ett redan klart Crystal Palace, när man är piskade att vinna för att hålla sig kvar I Premier League, leda till att man hamnar som omgångens Cliff Barnes. Men nu kommer så klart inte Cardiffs svaghet som någon större överraskning längre. Cardiff stretade emot rätt så bra, både i matchen och under säsongen, men räckte helt enkelt inte till. Neil Warnock har fortfarande inte lyckats genomföra en enda Premier League-säsong utan att antingen ha fått sparken eller ha blivit nedflyttad.
Brighton. Hårt att sätta en down på Brighton samma omgång som de faktiskt klarar sig kvar i Premier League, men det är ju knappast deras egen förtjänst, utan de får nog mest vara tacksamma att det fanns tre klubbar som faktiskt var sämre än dem den här säsongen, annars hade spelat i Football League nästa säsong. Chris Hughton förtjänar stort beröm för det jobb han har gjort som tagit Brighton till Premier League och gett dem en plattform i Premier League, men det börjar bli dags för Brighton att efter den här säsongen börja ställa sig frågan om hur de egentligen ser på framtiden, och vem som är bäst lämpad att leda dem mot den framtiden.
Man Utd. Nu var det förvisso i praktiken klart redan förra helgen när Man Utd misslyckades med att vinna hemmamatchen mot Chelsea att det med största sannolikhet inte skulle bli något Champions League för dem. En liten chans fanns ju så klart ändå om Man Utd bara slog de båda redan nedflyttade klubbarna Huddersfield och Cardiff i sina två sista matcher. Men föga förvånande, och rätt talande för Man Utds förfall under våren, så stupade Man Utd redan på första hindret. På sätt och vis skönt att det blev helt och hållet klart redan nu så att man slapp gå in i sista omgången och lyssna på allt struntprat om vad som skulle krävas för ett Champions League där Man Utd ändå inte har något att göra i nuläget.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES
Tottenham. Tottenham hade tre matchbollar att ta sig till Champions League. Den första sumpades mot West Ham på hemmaplan. Den andra matchbollen sumpades denna helg mot Bournemouth. Tottenham såg tröga ut från start, och inte blev det väl precis bättre när de i praktiken inom loppet av några minuter fick två spelare utvisade egentligen mest på grund av ren klantighet. Med nio spelare på planen hade Tottenham inte längre mycket att sätta emot, men såg ändå ut att kunna få med sig en poäng, innan Nathan Aké gjorde vinstmålet på tilläggstid för Bournemouth. Tottenhams enda glädje är att de fortfarande har en matchboll kvar, hemma mot Everton.
OMGÅNGENS J.R.
Maurizio Sarri. Allt är ju inte på något sätt lugnt, fint och harmoniskt i Chelsea och vad som faktiskt händer efter säsongen återstår väl att se, oavsett om Chelsea tar sig vidare till Champions League eller ej. Men utbuade i halvtid så kommer Chelsea ändå ut till andra halvlek och kör över Watford, och en möjlig tredje- eller fjärdeplats i ligan tillsammans med en cupfinal och en möjlig Europa League-final så får man kanske ändå säga att Sarri har lyckats utifrån förutsättningarna förhållandevis väl. Även om han också har att tacka andra klubbars oduglighet för detta.
OMGÅNGENS SPELARE
Andros Townsend. Magnifik för Crystal Palace, ständigt närvarande, ständigt skapande och avgjorde matchen med ett mycket fint mål från distans. Presterar sådana här matcher ibland då han håller hög Premier League-nivå. Behöver kanske bli jämnare, eller så blir han begränsad av att spela för ett lag som behöver fokusera så mycket på det defensiva spelet.
OMGÅNGENS MÅL
Wilfried Zaha, 1-0 Crystal Palace. Det fanns ett antal skott längs marken och från distans att välja på mellan Cardiff och Crystal Palace, men jag låter mig imponeras mest av Zahas första skott som till skillnad från Andros Townsends 3-1-mål inte gick in via stolpen (som däremot var snyggare) och till skillnad från Bobby Reids 2-3-mål inte placerades in i bortre burgaveln utan istället snyggt i närmaste hörnet, fel hörn för målvakten. Kan ofta se ut som missade skott men är tekniskt svårare och kräver speluppfattning. En liten delikatess.
BTW…
Arsene Wenger till Newcastle? Arsenal-on-the-Tyne indeed…
Det delas inte ut några pokaler för att göra sitt bästa i Premier League, men det är många som verkar väldigt sugna på att ge Liverpool en sådan pokal.
Alla blickar mot Etihad och Leicester imorgon kväll.
Ett satans tjat och tjut om Liverpools domarfördelar efter Newcastles första kvittering i lördags kväll, fastän domaren dömde helt och hållet enligt regelboken.
Southampton hade hållit sig kvar i Premier League med endast de poäng de spelat ihop under Ralph Hasenhüttl, alltså utan att behöva räkna med Mark Hughes 14 omgångar.
När ett lag likt Man Utd gör juniormisstag i match efter match så är det ett symptom på lagets problem, inte individuella brister.
Man Utd och Arsenal, en dialog i inkompetens.