En bättre säsong än förut men ändå en säsong som inte riktigt lyckades leva upp till förväntningarna eller förhoppningarna. Det är en säsong som riskerar präglas av att Arsenal inte tog sig tillbaka till Champions League men som förtjänar att bedömas för mer än så. Arsenal har gjort framsteg även om de måste fatta tuffa beslut för att bygga vidare på dessa.
PREMIER LEAGUE: P5, 70pts – (++)
EUROPA LEAGUE: Final (vs Chelsea) – (++++)
FA-CUPEN: Fjärde omgången (vs Man Utd (h)) – (+)
LIGACUPEN: Kvartsfinal (vs Tottenham (h)) – (+)
För första gången sedan bronsåldern inledde Arsenal säsongen utan Arsene Wenger som manager. För första gången på väldigt länge var Arsenal ett lag och en klubb som var plågsamt förutsägbart. Vi visste inte hur den här säsongen skulle gå för Arsenal. Följden av detta blev att visst fanns där farhågor, men framför allt fanns där förhoppningar.
Infriades dessa förhoppningar? Både ja och nej. Om vi tittar enbart till utfallet så tog sig inte Arsenal tillbaka till Champions League, på så vis var kanske säsongen en besvikelse. Men längs vägen fanns också tydliga tecken på framsteg, och det var ett Arsenal som var betydligt närmare att ta sig till Champions League än vad de i praktiken varit de senaste åren.
Möjligen är Arsenals förbannelse dels att man aldrig får en andra chans att göra ett första intryck, dels att man aldrig är bättre än sin sista match. Arsenal inledde säsongen svagt med tunga förluster mot Man City och Chelsea, och Arsenal inte minst avslutade säsongen svagt. Därför kan det vara lätt att glömma bort att det långa stunder däremellan också såg riktigt bra ut.
Positivt under säsongen är inte minst att Arsenal lyckades få till ett effektivt och väl fungerande samspel mellan sina båda anfallsstjärnor i Alexandre Lacazette och Pierre-Emerick Aubameyang. Positivt var också att Unai Emery gav flera nya spelare chansen och tydligt markerade att ingen spelare stod över vad han ansåg vara det bästa för laget.
Negativt under säsongen är att Unai Emery aldrig riktigt verkade hitta vad som var hans föredragna taktik och startelva. Flera gånger var det lite svårt att se vad det egentligen var för fotboll som Arsenal ville spela. Emery brottades med en kanske inte i alla avseenden ändamålsenlig spelartrupp, fortfarande med tydliga brister i försvarsspel och spelet utan boll.
Misslyckandet att ta sig till Champions League innebär att möjligheterna att åtgärda detta under sommaren har blivit tuffare. Inte på något sätt omöjliga, men tuffare. Det kommer kräva hårt arbete. Oroväckande för detta är att Arsenal sitter utan sportchef och deras fotbollsorganisation är inte laddad och klar. Och Arsenal har även låst in sig i några rätt jobbiga kontrakt.
Frågeställningen är vilket förtroende Arsenal har för Unai Emery. Om de inte tänker ersätta honom, och det finns inget som tyder på att de skulle vara på väg att göra det, så måste de backa upp honom helhjärtat under sommaren, både i termer av spelare in och spelare ut. Farhågan är däremot att det istället blir något halvdant och varken eller med detta.
Managerbetyg: Unai Emery (++)
Hade ett icke avundsvärt jobb att ta över efter en managerlegend. Tar över ett lag i förfall utan självförtroende, med dysfunktionell kultur och spelare som kanske inte brinner för uppgiften. Gör framsteg, når resultat, kan omöjligtvis förväntas göra underverk på en enda säsong, men misslyckas kanske med att stämpla sin egen auktoritet över laget och Arsenal känns fortfarande därför som ett lag lite utan en tydlig personlighet och karaktär. Emery gjorde misstag i sina laguttagningar under säsongens sista omgångar.
Bloggen om Arsenal 2018-19:
https://www.fotbollskanalen.se/bloggar/hyllman/2019/01/01/vad-vill-arsenal-egentligen-spela-for-fotboll/
Ganska exakt halvvägs in på säsongen och det var dags att ställa sig den kanske mest fundamentala frågan om Arsenal: Vad vill de egentligen spela för fotboll under Unai Emery? Det var något som vid den här tidpunkten hade blivit mer och mer grumligt och ett problem som skulle komma att plåga och prägla Arsenals säsong. Tveksamt om vi har hunnit bli så mycket klokare i den här frågan, men vintern och våren gav ändå som helhet positiva signaler att Arsenal började hitta sin stil.
Arsenals MVP: Aaron Ramsey
Andra spelare gör fler mål och andra spelare har större stjärnstatus, men ingen spelare var viktigare för Arsenals form, prestation och resultat under den gångna säsongen. Ger Arsenal en helt annan disciplin i sitt press- och positionsspel och det var med Ramsey i laget som Arsenal under våren hittade ett spel som tog dem till Europa League-final och upp i topp-fyra. Hans skada mot slutet av säsongen var förmodligen den enskilt mest avgörande faktorn bakom Arsenals återfall och magra avslutning på säsongen.
Höjdpunkt: 2-0 vs Chelsea (h)
En vinst som kom tätt i rygg på en förlust mot West Ham och framför allt en synnerligen förnedrande bortaförlust mot Liverpool. En match där Arsenal visade upp ett stort register, hela sin förmåga, aldrig riktigt gav Chelsea en chans och lade grunden för en optimism som skulle komma att prägla stora delar av vinter och vår. Här började det tros på allvar att Champions League var inte bara möjligt utan även realistiskt.
Lågpunkt: 1-4 vs Chelsea (n)
Här dog till sist drömmen om Champions League, en trälig kväll i Baku, säsongens sista match, Europa League-finalen. En match som blev till ett monument över allt som har varit och fortfarande är fel med Arsenal. Ett Arsenal som visade hur deras tendens att falla samman i avgörande matcher, och deras oförmåga i press- och positionsspel utan boll, fortsätter att gäcka dem. Att sluta säsongen på ett sådant sätt kan ha olyckliga konsekvenser för klubbens beslutsfattande och supportrarnas slutsatser om helheten.
Arsenal inför 2019-20:
Måste förstärka och organisera sin backlinje. Arsenal har värvat spelare till sin backlinje men det har inte varit tillräckligt bra förstärkningar, liksom flertalet redan befintliga spelare inte håller måttet. Den lagdel som Arsenal behöver fokusera all sin energi på den här sommaren, med spelare som bättre kan genomföra Unai Emerys idé om eget bollinnehav.
Måste rensa ut dödkött, negativa element och om möjligt hitta en annan klubb åt Mesut Özil. Arsenal är ett lag som saknar förare men lider ett överflöd på passagerare. Özil är det främsta exemplet på detta, äter upp en stor portion av lönebudgeten, och är ett socialt störande element i gruppen. Aaron Ramsey har lämnat klubben och behöver ersättas.
Måste behålla sina viktiga offensiva spelare som Alexandre Lacazette och Pierre-Emerick Aubameyang, och om möjligt komplettera dessa med en forward av hög klass, framför allt från högerkanten. Ännu en säsong utan Champions League kommer göra dessa spelare nyfikna på andra alternativ, samtidigt som Arsenal sitter i ett hyfsat bra förhandlingsläge.
BETYG 2018-19: Godkänd (++)