Nu är det väl knappast en värvning som direkt får jorden att sluta snurra. Daniel James är trots allt inte mer känd än att vissa av bloggens läsare inte riktigt lyckas undvika att blanda ihop honom med David James, den gamle Liverpoolmålvakten som gillar vita armanikostymer till vardags. Men lik förbaskat är det en värvning, och dessutom en värvning som åtminstone antyder att Man Utd har börjat tänka efter en aning.
Andra värvningar av Man Utd finns helt klart på rykteslistan. Matthijs De Ligt är kanske den främsta spelaren att omges av sådana rykten. Här gäller det så klart att hålla reda på vad som faktiskt är ärliga och uppriktiga rykten med substans bakom sig, och vad som mest är media eller agenter som av lätt insedda skäl tänker sig att ett vältajmat Man Utd-rykte skulle kunna vara till deras fördel på något sätt.
Vilket knappast är något nytt, utan tvärtom något som har blivit något utav en fin liten tradition varje sommar, och i mindre utsträckning även i januari. På något sätt är det så klart ett rätt tydligt tecken på att en klubb inte går så bra, det är väldigt sällan som smarta och funktionella klubbar utnyttjas på det sättet, eftersom ryktena helt enkelt då inte blir trovärdiga. Men Man Utd är tillräckligt mycket chumps för att det ska funka.
Ole-Gunnar Solskjaer har ett jättejobb framför sig, det vet vi alla. Om han är rätt person att lyckas med detta går att ha olika åsikter om. Jag är en skeptiker, jag tror han väger för lätt i sammanhanget, att han är en politiskt bekväm kandidat som mest gick ut på att hålla värdefulla spelare nöjda och glada. Personligen hade jag gärna sett att Man Utd gjorde en ”riktig” anställning i sommar, men det kommer så klart inte hända.
I slutänden kommer det hur som helst inte vara ett jobb som enbart hänger på vad Ole-Gunnar Solskjaer gör eller inte gör. Det är klubben som helhet som måste få ordning på sina prylar, vilket Man Utd inte har haft på sex år. En riktig fotbollsorganisation behöver sättas men där Solskjaer mest verkar ha blivit ännu en red herring för att slippa undan att göra dessa reformer, vars innehåll man inte ens verkar vara överens om.
Man Utd är en klubb i kris och kaos, åtminstone sett utifrån sina egna ambitioner, resurser och förutsättningar. Om detta råder nog fullständig enighet och konsensus. Men runt Man Utd snurrar även ett antal rätt tunga missförstånd som kan vara rätt klokt att försöka reda ut.
Man Utds stora problem är inte att de inte spelar i Champions League, utan att de ses som en klubb i kris och kaos!
När det stod klart att Man Utd skulle missa Champions League så började händerna genast vridas om hur svårt det nu skulle bli för Man Utd att värva spelare, åtminstone de spelare de verkligen skulle vilja värva.
Vilket stämmer så till vida att det börjar bli svårt för Man Utd att avfärda det som en ren tillfällighet eller olycksfall i ämbetet att de inte spelar i Champions League. Det har hänt lika ofta som det inte har hänt sedan Alex Ferguson tackade för sig trots allt.
Men vi vet också att Man Utd har missat Champions League förut, och det har knappast varit en bromskloss för dem att värva riktigt tunga spelare. Det är bara att backa bandet tre år till sommaren 2016 för motsvarande situation.
Skillnaden var att Man Utd då kändes som en klubb med ambition, plan och en tydlig riktning. Att denna plan sedan gick åt fanders ändrar inte detta. Samtidigt som Man Utd nu uppfattas som en klubb i kris och kaos, en klubb utan ambition eller riktning.
Någon i Barcelona ska ha sagt, med anledning av Matthij De Ligts påstådda val mellan Barcelona och Man Utd, att gå till Man Utd som klubben nu drivs är nästan likvärdigt med att flytta till Kina och spela fotboll.
Och det trista är väl att det går inte att säga att påståendet är helt fel.
Problemet med Glazers är inte pengarna, utan att deras ägande och styrning har gjort Man Utd till en klubb i kaos och utan plan!
Att kritisera Glazers, Man Utds amerikanska ägare, är naturligtvis omåttligt populärt och har så varit ända sedan de köpte klubben för snart 15 år sedan. Problemet är att kritiken riktar in sig på helt fel sak, på pengar snarare än på kompetens.
Under hela 2010-talet har kritiken mot Glazers riktat in sig på hur de plockar pengar ut ur Man Utd, direkt och indirekt, och underförstått hur dessa kapitaluttag resulterar i mindre och alltför små investeringar i spelartruppen.
Verkligheten under större delen av 2010-talet har naturligtvis varit ett Man Utd som har slängt pengar på spelartruppen, både i transfersummor och på spelarlöner, så även ett minimum av sunt förnuft skulle säga att det har nog inte riktigt varit problemet.
Lik förbaskat är det en story som hålls vid liv, möjligen för att media, journalister och olika intressenter runt klubben själva inte förstår så mycket bättre, eller möjligen för att de ser det som lättare att bilda supporteropinion mot Glazers med den storyn.
Kritiken mot Glazers bör snarare rikta in sig på deras fallerande styrning och ledning av Man Utd, att de alldeles för länge har låtit klubben förfalla administrativt och organisatoriskt, åtminstone på fotbollssidan.
Glazers köpte Man Utd när Alex Ferguson var manager. Då fanns ingen som helst anledning för dem att gå in och peta i fotbollssidan i Man Utd, det hade Ferguson så klart järnkoll på. Helt säkert ett starkt argument varför de köpte Man Utd till att börja med.
Men de var helt enkelt inte redo för vad som skulle krävas när Alex Ferguson inte längre fanns kvar i Man Utd. Och om de senaste sex åren har visat någonting så är det att de helt och hållet har saknat och fortfarande saknar en tydlig plan att hantera detta.
Och detta kostar Man Utd betydligt mycket mer, och drabbar lagets konkurrenskraft betydligt värre, än några som helst räntekostnader, konsultarvoden, utdelningar etc.
Man Utds brist på resurser är inte en fråga om pengar utan om den kanske mest värdefulla resursen av dem alla – tid!
Pengar är knappast en bristvara för Man Utd, något som knappast kan hävdas under de senaste fem-sex åren, i synnerhet inte av de som på samma gång kritiserar Man Utd för hur dåliga de är trots att de har spenderat så väldigt mycket.
Tvärtom skulle man kunna säga att Man Utds större pengarelaterade problem i så fall har varit ett överflöd av pengar. Att de helt enkelt aldrig har känt sig tvingade att tänka till i sina beslut eftersom det ändå alltid går, tror man, att lösa problem med plånboken.
Men Man Utd lider brist på en väldigt viktig resurs, nämligen tid. Det finns helt enkelt ingen tid för en manager eller spelare i Man Utd att bygga ett lag, resultat krävs omedelbart och varje dåligt resultat möts av en kanonad av kritik, frustration och krisretorik.
Man Utd, och detta har de gemensamt med Arsenal, lider av ett av media och supportrar påtvingat ettårsperspektiv, där synsättet i alltför hög utsträckning enbart bygger på vad som ska uppnås den här säsongen eller som mest nästa säsong.
Vad som måste ske är att framför allt supportrarna bättre förstår och accepterar den situation och den realitet som Man Utd faktiskt befinner sig i, och byter tidshorisont, och istället börjar tänka och agera utifrån ett treårsperspektiv.
Att bygga upp ett konkurrenskraftigt Man Utd igen kommer ta minst så lång tid. Att tro att det ska gå snabbare än så, och kräva att det ska gå snabbare än så, kommer bara leda till de förhastade och okloka beslut som satt Man Utd där de nu sitter.
Liverpool och Tottenham har med framgång tillämpat treårsperspektiv och rönt stora framsteg och framgångar på så vis. Och hur surt det än kan vara för Man Utds supportrar, kanske också deras självbild, är dessa klubbar nu viktiga förebilder.
Frågan är om Man Utd är smarta nog att se det.