Hans namn har naturligtvis varit på tapeten under en längre tid, men när Derby County under gårdagen kanske en smula passivt-aggressivt valde att gå ut med meddelandet att de gett Chelsea tillstånd att prata med Frank Lampard om att ta över som manager, så är det kanske en smula fel att säga att Lampard är klar för Chelsea, men har det väl gått så långt så måste nog himlen ramla ned över våra huvuden för att det inte inom en snar framtid faktiskt ska bli klart.
Därmed borde naturligtvis Chelseas supportrar åtminstone rent generellt sett vara mycket nöjda. De har blivit av med Maurizio Sarri, vars fotboll eller vars personlighet de aldrig fick några som helst varma känslor för, och som heller inte själv riktigt gav något större intryck av att trivas i klubben, och istället fått en otroligt uppskattad klubblegend som manager istället. För supportrar till en klubb med svängdörrar på managerposten ända sedan Roman Abramovich köpte klubben är det kanske en annorlunda känsla.
Andra sidan av det myntet är kanske däremot en smula oroväckande. För enbart det faktum att Chelsea nu anställer Frank Lampard som manager betyder ju inte att de har ändrat något om hur de fungerar. Det behöver inte vara mindre svängdörrar på det där jobbet nu för den sakens skull, vilket skulle kunna betyda att inom en inte alltför avlägsen framtid så är det dags att säga tack och adjö också till Frank Lampard, vilket kanske känns desto tristare givet att det är just en klubblegend.
Låt oss säga att det har tagit Chelsea ett litet tag att komma fram till att det faktiskt är Frank Lampard som är deras man. Vilket indikerar att det finns personer i klubben som inte är helt säkra på att han är rätt man. Vad det också kan indikera är att Lampard är kanske mindre ett faktiskt aktivt val av Chelsea, och kanske mer en fråga om tillfällets brist på alternativ. Att Chelseas situation med transferförbud helt enkelt gjort de mer etablerade managernamnen mindre intresserade.
Om vi däremot vänder också på det myntet så skulle man utan åthävor kunna säga att givet just denna situation så kanske Chelsea inte kan välja någon värst mycket bättre manager än just Frank Lampard, eller kanske mer korrekt formulerat kan de inte välja någon för dem mer rätt manager. Lampard kan klubben, han vet vad det är för uppdrag han tar på sig, han borde vilja ta tillvara klubbens unga spelare, och har även visat under sitt år i Derby County att han också vågar satsa på unga spelare.
Frank Lampard går också in på jobbet med ett enormt och hållbart förtroendekapital, supportrarna kommer ge honom ett väldigt stort utrymme. Något som kan visa sig väldigt viktigt för en klubb med en notoriskt otålig supporterbas, där situationen med ett transferförbud och vad det kan betyda för lagets chanser att vinna titlar det närmaste året hade kunnat göra livet riktigt surt och svårt för vem som helst annars som hade tagit över laget. Lampard ger Chelsea ett rätt bra politiskt cover.
Det där är något som förvisso kan sägas om de flesta av dessa anställningar som blivit om inte vanliga så åtminstone mer vanliga än förut i engelsk fotboll, eller så är det bara att de har skett på mer synliga positioner – det vill säga anställandet av relativt oprövade klubblegender som managers. Där finns alltid en aspekt av att man verkar vilja dansa efter supportrarnas pipa och ge folket vad de vill ha. Att tämligen bokstavligen försöka sopa sina faktiska problem under mattan istället.
Bra politik men inte nödvändigtvis bra policy, som har blivit ett känt uttryck på den här bloggen de senaste åren.
Vi har sett detta med all önskvärd tydlighet gällande Man Utds anställning av Ole-Gunnar Solskjaer under det senaste året. Även de befann sig naturligtvis i en rejäl knipa och man kan nog säga att de mest av allt kanske köpte sig tid och konstgjord välvilja med beslutet att anställa just Solskjaer. Något som börjar likna en draksådd då missnöjda supportrar vägrar att kritisera Solskjaer utan istället vänder all ilska mot ägarna, liksom att sparka Solskjaer vore ett beslut som vore politiskt väldigt obekvämt.
Förvisso känns Ole-Gunnar Solskjaer mer som ett sätt att sopa problemen under mattan än vad Frank Lampard gör för Chelsea. På sätt och vis kan en anställning av Lampard ses som inte att sopa problemen under mattan, utan tvärtom försöka hantera problemen så som de faktiskt är. Samtidigt går det heller inte att blunda för att Lampards meriter som manager förmodligen ännu mindre än Solskjaers motiverar att han ska få jobbet, utan att anställningen framför allt handlar om hans relation till klubben.
Frank Lampard har gjort en säsong som manager. Det var en habil säsong med Derby County, men heller inte mer än så. Förvisso var de till sist en match från uppflyttning till Premier League, men insatsen kan ha överdrivits. Trots allt slutade Derby County bara sexa i tabellen, vilket rätt väl motsvarar hur de bör sluta, varken mer eller mindre. Som någon uttryckte det: ”Derby Countys Frank Lampard gör succé sedan Frank Lampard lyft Derby County från sjätte till sjätte plats i tabellen!”
Men det är självfallet två helt olika jobb. Och Chelsea anställer Frank Lampard lika lite för dennes manager-CV som Man Utd gjorde med Ole-Gunnar Solskjaer. Vilket lika lite som för Solskjaer betyder att det enbart är en nostalgianställning som en del ljushuvuden fick för sig. Vad man anställer är personen samt dennes relation till och kunskap om klubben, vilket är väl så rationella skäl det. Naturligtvis är det en anställning som kommer med viss risk, men risk fanns som vi såg även i anställningen av t ex Maurizio Sarri.
Chelseas anställning av Frank Lampard kommer garanterat kännas bra, framför allt för supportrarna. Att Chelseas anställning av Frank Lampard faktiskt är bra finns det däremot inga som helst garantier för. Men ingenting som är värt att uppnå här i världen är utan risk.
:::
Everton gör klart med André Gomes, som tidigare bara var i klubben på lån från Barcelona. Betygsätter inte värvningen eftersom jag betygsatte den redan förra sommaren och värvningen inte i sak förändrar Everton från förra säsongen, men viktigt för Everton att göra klart med Gomes, som var väldigt bra och viktig för dem, särskilt som flera andra Premier League-klubbar ryckte i spelaren.
Tottenham sägs vara väldigt nära att göra klart med Lyons Tanguy Ndombele för norr om £60m, vilket känns som en kanonvärvning om den blir av.