Först inleds sommaren med omfattande och utförliga rykten om att Newcastle ska vara på väg att köpas av Dubai-shejk, något som får Newcastles supportrar att jubla av glädje och lycka, eftersom så illa ställt är det för dem under nuvarande ägarskap. Men glädjen förbyttes rätt snabbt i besvikelse när det rätt omgående visade sig att uppköpsryktena saknade substans, oklart för vilken gång i ordningen.
Sedan kom nästa smäll när Rafa Benitez vägrade att skriva på ett nytt kontrakt och alltså lämnade Newcastle. Enligt Benitez själv eftersom klubben helt enkelt inte matchade hans ambitionsnivå samt där inte längre fanns något förtroende mellan honom och klubbens ägare och ledning. Vilket nog stämmer alldeles utmärkt, även om det förmodligen inte heller skadade att en klubb i Kina erbjöd honom £12m om året att bli deras manager.
Sist i denna skitstorm visade det sig att Newcastle blev av inte bara med sin manager utan även med sin förmodligen bästa och viktigaste spelare de senaste säsongerna, detta sedan Ayoze Perez flyttat till Leicester av alla klubbar för £30m. Knappast en klubb som Newcastle skulle kunna tolerera att förlora sina bästa spelare till, om någon sådan klubb alls finns, men Mike Ashley blev så klart £30m rikare.
Där befann sig alltså Newcastle när kalendern slog över till början av juli, endast någon futtig månad innan säsongen drar igång i skarpt läge. Utan manager, sin bästa spelare fattigare, en alltjämt oklar ägarsituation, en spelartrupp som knappast kan vara vid bästa mod av utvecklingen, och en supporterskara vars kanske enda orsak till optimism försvann med Rafa Benitez i total revolt i bästa fall, total likgiltighet i värsta fall.
Utifrån den utgångspunkten är det omöjligt att säga något annat än att allt annat än nedflyttning kommande säsong för Newcastle måste betraktas som något utav en fullständig jackpot.
Att det ska behöva vara på det sättet är så klart tragiskt för en klubb av Newcastles storlek och med Newcastles kapacitet och potential. Men det är naturligtvis den mycket konkreta effekten av tolv år av Mike Ashleys inkompetenta och skadliga ägande, där Newcastle redan har åkt ur Premier League två gånger på tio år. Om eller när Newcastle åker ur Premier League en tredje gång kan det mycket väl också vara sista gången.
Situationen, liksom uppfattningen om och upplevelsen av situationen, skapar ett dåligt hamsterhjul av negativism, en negativ spiral, där råttorna flyr det sjunkande skeppet och folk utifrån helst av allt distanserar sig från det. Något generellt naturligtvis, vi ser det på alla nivåer, exempelvis med Man Utd för närvarande, men problemet är både akut och betydligt mer allvarligt för Newcastle.
Newcastle har naturligtvis ingen aning om vem de ska anställa istället för Rafa Benitez, detta trots att de rimligtvis haft rätt lång tid på sig att förutse detta scenario. De många och väldigt olika namn som snurrar runt klubben för närvarande, och som bedöms ha tilldragit sig klubbens intresse, visar just på en klubb som arbetar i blindo utan någon plan, och som skjuter med hagelbössa i förhoppningen om att i alla fall träffa något.
Hittills har det däremot bara blivit bom. Unga eller åtminstone nya managernamn, möjligen såg Newcastle och Mike Ashley på Man Utd och Chelsea och trodde sig få en idé, såsom Steven Gerrard och Patrick Vieira har båda kopplats till Newcastle, men båda har också tydligt markerat att de inte har något intresse för jobbet. Vilket självfallet är både talande och olycksbådande för Newcastle i sig.
Budskapet detta sänder är att Newcastle helt enkelt inte för stunden är en klubb som en ung, ambitiös manager vill ta över. Antingen på grund av klubbens svaga organisation och medföljande strukturella problem. Eller för att man inte vill ta risken att förknippas med det närmast ofrånkomliga fiasko som väntar. Hade Newcastle varit en frisk klubb så får man svårt att övertyga mig om att Steven Gerrard hade tackat nej.
Men det är självfallet värre än så.
Det rapporteras att Newcastle redan förra veckan frågade Sam Allardyce om han ville ta över klubben (igen), men att också Sam Allardyce tackade nej. Dels är det naturligtvis en ännu tydligare signal om vart Newcastle är på väg att Allardyce tackar nej, även om hans historik i klubben kan spela roll. Dels säger det något både om klubbens desperation och nollkoll på opinionen att de alls frågar en manager som Allardyce.
Inte för att detta på något sätt verkar avskräcka Newcastle, och det är klart, de behöver trots allt en manager. Nästa gamle manageruv till rakning verkar allt mer luta åt att bli Steve Bruce, en manager som väl ärligt talat kämpar för sin relevans redan i Football League för närvarande, och har gjort det än hellre och desto längre när det kommer till Premier League. Knappast en anställning som skulle vinna över supportrarna.
Man måste så klart fråga sig vad Steve Bruce egentligen har att vinna på att lämna Sheffield Wednesday för Newcastle. Visst, det är en klubb i Premier League, hans enda och helt säkert sista chans på ett sådant jobb. Men han skulle alltså lämna en klubb där supportrarna ogillade hans företrädare och uppskattar honom, för en klubb där dess supportrar älskade hans företrädare men aldrig kommer kunna uppskatta honom.
En mer eller mindre omöjlig situation att sätta sig i kan man tycka. Förvisso har Steve Bruce gjort bra managerjobb i Premier League förut, med både Birmingham och Wigan exempelvis. Men det var i något av en annan tid, en tid som fotbollens utveckling i ligan har blåst bort med vinden, och i klubbar med helt andra resultatmässiga och spelmässiga ambitioner än Newcastles supportrar.
Det vore en djupt icke-ambitiös anställning av Newcastle. En anställning som helt säkert kommer motiveras med Steve Bruces personliga bakgrund i Newcastle samt med att han kan hålla Newcastle kvar i Premier League. Vilket faller på två punkter. För det första att Newcastles supportrar inte ser att hålla sig kvar i Premier League som någon acceptabel ambition. För det andra att Bruces reaktiva fotboll tvärtom ökar risken att åka ur.
Men ingen manager som bättre svarar upp mot dessa båda punkter skulle som läget är nu vara intresserade av att komma till Newcastle. Newcastle hade en sådan manager i Rafa Benitez men lät honom rinna mellan fingrarna, och berättade på samma gång för världen att de är inte en klubb sådana managers ska vara intresserade av. Varje handling har en konsekvens, också för klubbar som Newcastle.
Konsekvensen ser med största sannolikhet ut att bli att Newcastle åker ur Premier League den här säsongen.