På sitt sätt är det ändå lite speciellt med en serie som ger Marcelo Bielsa en så stor betydelse för Leeds framgång och vision att serien ifråga i stort sett helt och hållet saknar Bielsa. Där Pep Guardiolas närvaro i Man Citys All Or Nothing var konstant, påtaglig och från och till kvävande så lyser Marcelo Bielsa istället med sin närmast totala frånvaro. Vad som narrativt fungerar bäst är lite oklart, kanske förstärker det mytbilden.
Take Us Home är Amazons senaste så kallade dokumentär efter att de gjort liknande projekt med Man City och Sunderland. Den följer Leeds United under förra säsongen, en säsong som var på samma gång triumf som tragedi. Ett olyckligt slut dämpade vad som var en i övrigt triumfatorisk säsong. Kanske är det därför desto mer passande att vi följs genom serien av Russell Crowes djupa berättarröst, far till en mördad son etc.
Serien består av sex delar, och är på gott och på ont av rätt exakt samma stuk som Man Citys och Sunderlands motsvarigheter. På gott eftersom det är väldigt välgjord TV, och vi får en insyn och en inblick i en klubbs vardag över en hel säsong som vi väldigt sällan har fått se. På ont eftersom det samtidigt känns väldigt tillrättalagt, många gånger ytligt och inte minst väldigt, väldigt sockersött.
Den större poängen som Take Us Home ändå gör, och gör bra, är betydelsen av hoppet, hur hoppet påverkar en hel klubb och en hel stad, hur fotbollen i all sin skitighet och i all sin härlighet till slut kokas ned i syftet att förmedla hopp och drömmar till sina supportrar över världen. Leeds framställs som en klubb och en stad som hoppet nästan övergett, men som under ny ledning och med Marcelo Bielsa har återfunnit hoppet.
Det är hoppet som dödar dig brukar det ju heta. Och nog var det en och annan som tänkte så i slutet av förra säsongen. Men det är ett falskt om än frestande uttryck. Det måste ändå rimligtvis ha varit en betydligt bättre upplevelse för Leeds alla supportrar att faktiskt kunna känna hoppet under förra säsongen, även om det till sist inte infriades, än att ha befunnit sig hela vägen i hopplöshet.
Vem kan dessutom säga om vi befinner oss i berättelsens slut eller dess mitt. Huruvida Take Us Home får en andra säsong har jag just ingen koll på, men Leeds har i verkligheten så klart precis påbörjat sin andra säsong, en serie i 46 delar. När det stod klart att Marcelo Bielsa fortsatte som Leeds manager så innebar det även att Leeds drömmar lever vidare. Hoppet om uppflyttning till Premier League finns där fortfarande.
Vi pratar ofta om den sidan av saken, Marcelo Bielsa som talisman och drömfångare för Leeds. Men lika sann och betydelsefull är kanske sakens andra sida, att Leeds har gett Marcelo Bielsa något han själv letat efter länge, mål och mening. Leeds gav Bielsa ett tydligt och meningsfullt uppdrag, att avsluta ett och ett halvt decennium av misär och apati och ta Leeds tillbaka dit där de rimligen hör hemma.
Om Marcelo Bielsa lyckas med det uppdraget så vore det möjligen det största avtryck han i så fall har gjort som manager. Visst, där finns titlar här och där längre bak i tiden av halvstor kaliber, men att lyfta en engelsk sovande jätteklubb upp i Premier League igen, upp ur dyn och sankmarken, återuppliva en stor klubb, globalt såväl som lokalt, måste rimligtvis vara betydligt större och framför allt permanent än så.
Leeds har lagt alla sina ägg i Marcelo Bielsas korg, om han skulle misslyckas eller lämna klubben är det svårt att se vad de rimligtvis skulle kunna hitta på istället. Detta är Leeds big play. Samtidigt är Marcelo Bielsa långt ifrån någon journeyman, utan han har på alla sätt investerat sig själv i Leeds, både som klubb och som stad. Marcelo Bielsas ägg har alla placerats i Leeds korg.
På så vis har Leeds och Marcelo Bielsa snurrat fast sig vid varandra. De lyckas eller misslyckas tillsammans. Vilket oftast ger rätt positiva incitament och goda grunder för ett bra samarbete. Marcelo Bielsa representerar även ett medvetet vägval av Leeds. Andra klubbar försöker investera sig upp i Premier League. Med Bielsa försöker Leeds istället utveckla sig upp i Premier League.
Att Leeds jobbar inom tämligen tajta ekonomiska ramar har varit minst sagt tydligt det senaste åren. Leeds har inte värvat särskilt mycket alls sedan Marcelo Bielsa kom till klubben, utan han har istället valt att se värdet och potentialen i de spelare som redan fanns i klubben. Den här sommaren har ekonomin även framförts som ett skäl varför Leeds sålde Pontus Jansson till Brentford.
Många var förbryllade över den försäljningen, och supportrarna var för all del även rätt besvikna. Ekonomin kan nog ha spelat viss roll, men det mesta tyder nog även på att det låg annat i bakgrunden. Och liksom av en händelse så återvänder alltså Pontus Jansson ikväll med Brentford till Elland Road. Om det blir ett kärt återseende återstår att se, liksom i så fall för vem.
Matchen är intressant även av mindre småttiga skäl. Brentford och Leeds är båda klubbar som gjort vissa anspråk på att vilja ta sig upp i Premier League den här säsongen. Jansson motiverade även flytten till Brentford med att han ville upp i Premier League, vilket känns som en udda förklaring varför man i så fall lämnar Leeds för Brentford. Men ikväll möts alltså dessa båda lag, vart och ett speciellt på sitt sätt, för första gången.
Leeds har inlett säsongen starkt. Två segrar och sju poäng på sina tre första matcher, och ärligt talat borde de nog åtminstone spelmässigt ha vunnit även mot Nottingham Forest hemma på Elland Road, men så blev inte fallet. I sin första hemmamatch visade Leeds istället vissa prov på vad som var deras akilleshäl förra säsongen, effektiviteten i sitt eget anfallsspel och att utnyttja de målchanser laget faktiskt skapar.
I sin andra hemmamatch måste Leeds visa att detta inte kommer vara något generellt problem den här säsongen. Pontus Jansson kommer självfallet göra sitt bästa för att hindra dem från detta.