Åskan ligger så att säga i luften. Det har vi förvisso sett många gånger att åskan kan göra utan att åskan därför börja mullra. Vi kan inte vara säkra på att det faktiskt blir några managerbyten alls under landslagsuppehållet, och även om det skulle bli ett gäng kan vi vi inte vara riktigt säkra på när de i så fall kommer. Vad vi däremot vet är att det är ett gäng potentiella åsknedslag att hålla koll på.
Vilka är då de tio mest sannolika managerbytena i den engelska fotbollen under detta långa landslagsuppehåll? Ett annat sätt att uttrycka samma fråga vore kanske att undra hur säckaracet egentligen för närvarande ser ut. Att försöka rensa och sortera lite i just denna fråga är ambitionen med dagens blogg, som möjligen kan ses som något av en guide inför de kommande två veckorna.
(10) Steve Bruce, Newcastle
Borde vara betydligt högre upp (lägre ned?) på den här listan, borde väl kanske inte vara Newcastles manager till att börja med. Hans position som manager är djupt ifrågasatt av fullt rimliga skäl, men det faktum att Bruce är Mike Ashleys egen anställning så var det nog redan innan vinsten mot Man Utd osannolikt att bilan skulle falla redan nu.
(9) Paul Cook, Wigan
Wigan kämpar på i botten av EFL Championship. De höll sig borta från nedflyttning förra säsongen, men det är samtidigt uppenbart att Wigans supportrar anser att Wigan borde vara bättre än vad de faktiskt är. Kritiken mot Cook har varit omfattande rätt länge, även om vinsten under veckan lugnade ned infödingarna en smula.
(8) Jose Gomes, Reading
Ännu längre ned i EFL Championship, till och med under nedflyttningsstrecket, hittar vi Reading som mitt under förra säsongen anställde José Gomes från Portugal. Gomes har inga stora resurser att jobba med, spelar många ungdomar, och just att Reading nog inte har så mycket större ambitioner än att hålla sig kvar gör att man nog håller kvar vid Gomes ett tag till.
(7) Jack Ross, Sunderland
Det är lite varken hackat eller malet över Sunderland och Ross. Sunderland ligger och snurrar på playoff-platserna så livet är liksom inte katastrofalt för dem. Samtidigt är det tydligt att Ross har förtvivlat svårt att få Sunderland mer stabila och ta nästa kliv i sin utveckling som gör att de faktiskt kan ta klivet upp från League One.
Sunderlands supportrar var nöjda när Jack Ross kom som manager, därför att tillsammans med ny ägare började det bli ordning runt laget. Men med den ordningen på plats så förväntar sig Sunderlands supportrar också mer än att som bäst vara en outsider till att ta sig tillbaka till EFL Championship. Missnöjet finns där, och kan komma att ge utslag.
(6) Jonathan Woodgate, Middlesbrough
På något sätt var det en fin tanke när Middlesbrough valde att ersätta Tony Pulis med Woodgate. Woodgate sa alla de rätta sakerna om Middlesbrough, om hur man skulle spela fotboll, och han verkade som ett annat sätt att tänka jämfört med Middlesbroughs tidigare val.
Men där fanns de självklara frågorna om Woodgate verkligen var vuxen uppgiften, och svaret hittills har varit nedslående. Istället för toppen av tabellen så sliter Middlesbrough i botten av tabellen, Middlesbrough ser inte alls ut som ett fungerande fotbollslag som vet vad det ska göra på planen.
Vi vet däremot också att Middlesbroughs ägare och klubbledning brukar vara väldigt tålmodiga eller lojala med sina managers, ibland kanske till överdrift. Det kan tala mot att Woodgate får sparken redan nu.
(5) Ralph Hasenhüttl, Southampton
Trist och kanske något kontraproduktivt om Hasenhüttl skulle få sparken redan nu, men resultaten börjar bli riktigt besvärande för honom, och att förlora stort hemma mot Chelsea stärkte knappast hans aktier. Southampton gick in till landslagsuppehållet med hemmasupportrarna buandes dem ut från St Mary’s, aldrig en bra syn.
Där finns även ett missnöje med Hasenhüttl från den egna spelartruppen. Nu måste klubbar vara försiktiga med att låta sådant i alltför hög utsträckning styra deras eget beslutsfattande. Men med till synes både supportrar och spelare negativt inställda till vad de ser, och Southampton på nedflyttningsstrecket, så kan det rycka i fingrarna på dem.
(4) Mauricio Pochettino, Tottenham
Egentligen är det väl orimligt att tänka sig att Tottenham skulle sparka Pochettino, ovärdigt på något sätt. Det har gjorts jämförelser med Jürgen Klopp i Dortmund och där finns väl något som talar för samma lösning här som där, det vill säga att man kommer överens om att detta är sista säsongen tillsammans.
Vad som så klart kan hända är att Pochettino själv, på det ena eller det andra sättet, väljer att driva situationen till sin spets redan nu. Gruppdynamiken är helt off i Tottenham, som befinner sig i en rätt djup kris, och även om felet är långt ifrån enbart Pochettinos så är Pochettino en fundamental del av denna gruppdynamik.
Tottenham måste så klart fundera på vilken ersättare de faktiskt skulle kunna hitta till Pochettino, och det är väl något som kanske talar mot att något händer. Samtidigt kan Pochettinos missnöje tillsammans med kedjeeffekter från andra klubbar, få Tottenham att hellre riva sårskorpan redan nu innan såret börjar vara sig.
(3) Ole-Gunnar Solskjaer, Man Utd
Att Man Utd för inte alls länge sedan gick ut och talade vitt och brett om sin långsiktiga strategi betyder att de kan ha målat in sig i ett hörn. Man säger liksom inte ostraffat en sådan sak ena veckan bara för att nästa vecka sparka sin manager, inte utan att tvingas dra på sig dumstruten.
Verkligheten är däremot oförlåtande. Man Utd befinner sig i djup kris. Och även om pratet om nedflyttningsstrid för Man Utd är hysteriskt överdrivet så är det ändå inte så fullständigt far off att man bara kan skratta bort vad det faktiskt syftar på. Resultaten såväl som spelet i sig måste få alarmklockorna att ringa, liksom det faktum att det inte längre är en svacka, det är normalfallet.
Man Utds organisation och ledarskap är djupt inkompetent. Spelartruppen är obalanserad och svag. Men dessa aspekter kan inte frånta Solskjaer från ansvar, även med dem borde Man Utd se bättre ut. Den permanenta anställningen av Solskjaer var ett misstag, som bara blir värre av att hålla fast vid det för att det råkar vara ”vårt” misstag.
(2) Marco Silva, Everton
Fyra raka förluster i ligaspelet, Everton under nedflyttningsstrecket, ett otillräckligt anfall tillsammans med ett struligt försvarsspel. Supportrarna har redan börjat revoltera mot Silva, vars största svaghet förmodligen är att Everton ser dåliga ut på just det som Silva ska vara bra på.
Supportrarna tror inte längre på Marco Silva. Spelarna tror till synes inte heller längre på Marco Silva. Inte ens Marco Silva ser längre ut som att han tror på Marco Silva som Evertons manager, hans reaktioner när målen ramlar in mot honom inger knappast energi eller förtroende. Enda återstående frågan är om styrelsen längre tror på Marco Silva.
(1) Nathan Jones, Stoke
Att Jones fortfarande är manager för Stoke är egentligen helt osannolikt, en klubb som inför säsongen hoppades på uppflyttning, ligger fast förankrade i botten av tabellen, under nedflyttningsstrecket, och alltmer hotade av just nedflyttning. Vecka efter vecka har vi egentligen bara väntat på att Jones ska få sparken.
När Stoke under veckan förlorade mot Huddersfield trodde sig alla höra avskedstalet från Nathan Jones efter matchen. Men icke. Stokes ägare sades vilja hålla fast vid Jones, vilket på sitt sätt vore vackert. Själv trodde jag, och tror för all del fortfarande, att det bara var ett sätt att vänta in landslagsuppehållet och klara av matchen inför det först.
Nu råkade den matchen sluta med vinst för Stoke, borta mot Swansea. Vilket kanske säger något om EFL Championships oförutsägbarhet. Det var Stokes första seger för säsongen, i den elfte omgången. Frågan är självfallet i vilken utsträckning den vinsten påverkar Stokes syn på Jones.
Rimligtvis borde den nog inte förändra någonting mer än möjligen att ge Nathan Jones en glad avslutning med Stoke.