Ipswich Towns imponerande säsongsinledning har fått folk att börja jämföra dem med Liverpool. Vilket möjligen betyder att om jag fann dem sympatiska förut så är jag så klart betydligt mindre benägen att göra det därefter. Men bakom jämförelsen ligger det enkla faktum att i den engelska professionella fotbollen är det så här långt bara Ipswich Town som tillsammans med Liverpool fortfarande är obesegrade den här säsongen.
Annars är det naturligtvis lite svårt att hitta direkta likheter. Båda klubbarna leder så klart sina respektive tabeller, men det skiljer lik förbannat 44 ligapositioner mellan de båda klubbarna, Liverpool i Premier League och Ipswich Town i League One. Ipswich Town har i själva verket vunnit precis lika många matcher som Liverpool hittills, men har även hunnit med att spela tre oavgjorda matcher.
En väldigt långsökt likhet skulle kunna hittas på managerposten. Både Jürgen Klopp och Paul Lambert har sina uppenbara kopplingar till Dortmund. Nu är det svårt att säga vad dessa kopplingar egentligen skulle ha för konkret betydelse, inte minst i Lamberts fall som var spelare där för över 20 år sedan. Paul Lambert är måhända mer kontinental än andra brittiska managers, men är ändå betydligt mer traditionell i sin framtoning.
Vilket inte minst märks i Ipswich Towns taktiska uppställning. Paul Lambert rockar en smått klassisk 4-4-2-uppställning, något som onekligen känns som en produkt av en förgången era. Men kanske är det så att den nu är så ovanlig att den faktiskt börjar bli effektiv igen. Kanske är det så att i League One finns det fortfarande utrymme för den att vara effektiv, åtminstone i engelsk fotboll.
Möjligen är det bara så att nöden helt enkelt inte har någon lag, och att Paul Lambert väljer att låta sig styras mindre av ideologi och mer av praktiska hänsyn. Ipswich Town gjorde endast 36 mål i EFL Championship förra säsongen, och något många undrade inför den här säsongen var hur och varifrån målen egentligen skulle komma. Ipswich Town spelade stora delar av förra säsongen med en anfallare.
Ipswich Town har haft en sentida flirt med enstaka och tillfälligt framstående anfallare och målskyttar. För två år sedan var Martyn Waghorn lagets absolut främsta målskytt och backa bandet ytterligare tre år och Daryl Murphy öste in mål för Ipswich Town. Men att förlita sig på sådant kan vara riskfyllt. Vilket inte minst märktes förra säsongen när ingen spelare i Ipswich gjorde över sex mål på hela säsongen.
James Norwood var tänkt att bli den anfallaren den här säsongen. Norwood stänkte in mål under försäsongen och inledde även ligasäsongen starkt. Norwood har under det senaste årtiondet gjort mängder av mål för Forest Green Rovers och för Tranmere, men som lagen antyder har detta varit i lägre divisioner. Målen har däremot börjat avta för honom efter de fem-sex första matcherna.
Men målen har fortsatt komma för Ipswich Town. Förklaringen ligger i Kayden Jackson, en anfallare som de flesta nog trodde eller kanske till och med önskade skulle lämna Ipswich Town efter en misslyckad fjolårssäsong. Men tillsammans med James Norwood har han visat sig vara betydligt mer effektiv. Sex mål av Jackson på tolv matcher, varav två matchvinnande mål, har propellerat Ipswich Town upp i toppen av tabellen.
Samspelet mellan James Norwood och Kayden Jackson går inte att blunda för. Norwood har kanske fått det tyngre med målskyttet, men med sin tunga och fysiska spelstil är han ändå en mardröm för motståndarförsvaren vilket ger Jackson de ytor han behöver. Att spela med två anfallare är möjligen inte något som är på modet för närvarande, men det betyder inte att det därför måste vara onyttigt eller ineffektivt.
Vilket inte betyder att Ipswich Town därför är några formidabla målmaskiner. Ytterligare tre lag i League One har gjort lika många som eller fler mål än Ipswich Town, fastän de leder ligan med fyra poäng före tvåan och sju poäng före trean, men målskyttet är inte längre någon direkt svaghet för Ipswich Town. Endast det är så klart värdefullt nog för ett lag som självfallet hoppas på att omedelbart ta sig tillbaka till EFL Championship.
Det är försvaret som är Ipswichs Town stora styrka och konkurrensfördel. De har släppt in fel mål på elva matcher vilket naturligtvis är formidabelt i sig självt, och någonstans mellan dubbelt så bra och tre gånger så bra som några andra lag i League One. Bakom detta ligger en formidabelt stark fyrbackslinje, inte minst högerbacken Kane Vincent Young, och en bra och dominant målvakt i tjeckiske Tomás Holý.
Orosmolnet är möjligen mittfältet. Flynn Downes är en bra och viktig spelare för Ipswich Town centralt i banan, men vad som skiljer mittfältet från övriga lagdelar är att Paul Lambert där inte verkar ha hittat riktigt lika självklara spelare som han litar på helt och hållet. Lambert håller fortfarande på och snurrar runt på lite olika spelare, och letar efter den kombination han tror mest på.
Ipswich Town har samtidigt ett fint sparkapital i spelare som är på väg tillbaka från skada. Både Will Keane och Freddie Sears väntar i kulisserna och kommer kunna bidra med mål och viktig bredd på anfallspositionerna under säsongen. Vilket borde betyda att Ipswich Town som har inlett säsongen med åtta vinster och tre oavgjorda på elva matcher inte kommer låta sig störas alltför mycket av skador på sina anfallare.
Frågan är om något lag kommer kunna störa Ipswich Town i League One den här säsongen. Inte mycket tyder just nu på den saken. Paul Lambert står kanske inte för den mest progressiva fotbollen, men hans retrostil håller Ipswich Town obesegrade i toppen av League One. Precis som Jürgen Klopps mer progressiva fotboll håller Liverpool obesegrade i toppen av Premier League.
Båda stilarna kan, beroende på sammanhang och på genomförande, fungera lika bra.