Bäst av resten. Närhelst man gör en lista över Premier Leagues bästa spelare så är det nästan ofrånkomligt att dessa spelare tillhör de allra största och bästa klubbarna. På sätt och vis säger det nästan sig självt, även om skillnaderna nästan aldrig är så stora mellan spelare som många tror att detta betyder, eller att detta per automatik betyder att laget därför är bättre.
Någonstans blir det så klart en smula fattigt att göra till exempel en lista över Premier Leagues tio bästa spelare och inte ha en enda spelare från andra klubbar med. Det känns på något sätt fel och minst sagt snävsynt. Samtidigt är det rätt i meningen att det utifrån ett rent individperspektiv, spelare för spelare, alltid kommer kunna med viss rätta hävdas att spelaren i den stora klubben är bättre än spelaren i den mindre klubben.
Kompromissen blir då att även göra en lista över Premier Leagues bästa spelare utanför de största klubbarna. Och för närvarande handlar då detta om de bästa spelarna som för närvarande spelar för någon klubb utanför de sex stora klubbarna. Att det är en särskilt bra kompromiss är jag tveksam till, givet att det felaktigt kan få det att se ut som om detta vore någon slags reservlista, motsvarigheten till ett B-slutspel eller tröstturnering.
Listan blir nog även mer problematisk än normalt från och med den här säsongen som rätt tydligt innehåller aspekten att de sex storklubbarna håller på att brytas upp, eller i alla fall att det inte längre alls är lika självklart vilka klubbar som ingår och inte ingår i dessa sex storklubbar, eller att det ens längre handlar om sex storklubbar. Utifrån det perspektivet kan man ifrågasätta meningen med att upprätthålla denna distinktion.
Vilket inte enbart är en synpunkt som bygger på att man måste se Leicester, Wolves, West Ham, Everton med flera klubbar som likvärdiga med de sex storklubbarna, utan som lika gärna kan vändas på. Varken Arsenal eller Man Utd hade spelare med på listan över Premier Leagues tio bästa spelare. Vad är det egentligen som säger att dessa klubbars spelare inte skulle kunna vara aktuella för denna lista?
But I digress… Mängder av namn är aktuella för denna lista. Det stör mig djupt att jag inte får plats med spelare som Ricardo Pereira, Jamie Vardy, Adama Traoré, Teemu Pukki, Pascal Gross, Conor Coady, Jack Grealish, Richarlison med flera på denna lista. Och jag behöver kanske uppsöka någon form av skyddsrum givet att jag inte heller har plats för Fabian Schär på den här listan. Men smaken, baken och så vidare.
Premier Leagues tio bästa spelare av resten är enligt mig:
(10) Lucas Digne, Everton
Everton bankade mycket av sin senare värvningspolitik på att vittja Barcelonas överskottslager, och det måste i sig sägas ha varit en bra politik. Inte minst Lucas Digne har varit en strålande värvning för Everton, en spelare av hög klass på vänsterbacken, en värdig ersättare till Leighton Baines på alla sätt och vis. Kanske inte Premier Leagues bästa vänsterback just nu, men definitivt en av de bästa.
(9) John McGinn, Aston Villa
Pratades om lite olika spelare i Aston Villa inför säsongen, inte minst naturligtvis lagkaptenen, fixstjärnan och the homeboy Jack Grealish. Men spelaren i Aston Villa som har haft lättast att acklimatisera sig till Premier League är istället John McGinn, ett veritabelt dunderfynd från den skotska fotbollen som borde ha fått betydligt mycket mer uppmärksamhet än han faktiskt fått. Fantastiskt fin mittfältare.
(8) Abdoulaye Doucouré , Watford
På tal om fantastiskt fina mittfältare. Abdoulaye Doucouré har varit bra i Watford en längre tid och alldeles strålande bra det senaste året. Var nyckeln bakom Watfords framgångar förra säsongen och om något ska kunna rädda Watfords säsong den här säsongen så är det även nu Doucouré. Är för Watford ganska exakt vad Idrissa Gana Gueye var för Everton och N’golo Kanté var för Leicester.
(7) Willy Boly, Wolves
Vet inte om det är så förtroendeingivande att jag egentligen ville ha två mittbackar från Wolves på den här listan, men tyckte att det fick räcka med en vilken som helst, och mest därför valde Willy Boly. Men jag gillar Boly enormt som jag kanske tycker också är en lite mer spektakulär spelare än vad Conor Coady faktiskt är. Kapabel till fantastiska matcher som mittback, men som vi sett också produktiv framåt.
(6) Felipe Anderson, West Ham
Om vi skulle titta endast på kreativitet och spelgenialitet är det nog troligt att Felipe Anderson skulle placera sig ännu bättre på en sådan här lista, kanske till och med högst upp. Det kan inte råda något som helst tal om att han åtminstone mer än någon annan spelare ligger bakom West Hams märkbara uppryckning, och snacket om att han var old news från Lazio var precis vad man redan då såg det som – nonsens.
(5) Wilfried Zaha, Crystal Palace
Normalt sett den spelare som brukar nämnas först av alla när bästa spelarna av resten i Premier League diskuteras. Kanske hade jag haft honom högst (lägst?) på en sådan här lista för något eller några år sedan, men jag har det alltså inte längre. Vilket inte måste ses som någon kritik av Zaha specifikt, en världsspelare i Premier Leagues kanske allra mest engelska lag, utan kanske mer är ett omdöme om omgivningen.
(4) Youri Tielemans, Leicester
Kände redan när det stod klart att Youri Tielemans lämnade Anderlecht för Monaco att det där var fel. Tielemans hörde hemma i Premier League tänkte jag, och så blev det kanske också om än efter viss omväg. Att gå in och aktivt förstärka Leicesters mittfält är knappast någon smal sak, men Tielemans har lyckats med den saken och är ett av de tyngsta argumenten för varför Leicester är bättre nu än för tre-fyra år sedan.
(3) Ruben Neves, Wolves
Har väl egentligen varit en darling ända sedan han först kom till Wolves och till engelsk fotboll nere i Football League. En värvning som tog fotbollsvärlden med häpnad, varför skulle en spelare av den här kalibern spela i Englands andradivision? Inför förra säsongen tog jag till så stora ord som att årets spelare i Premier League skulle kunna komma att spela för Wolves. Riktigt så bra blev det kanske inte, men Ruben Neves är strålande.
(2) André Gomes, Everton
Det andra och starkare argumentet för Evertons Barcelonabasar. André Gomes var långa stunder fullständigt strålande för Everton förra säsongen, och det är sannerligen ingen tillfällighet att Evertons problem den här säsongen sammanfaller med att Gomes har haft skadebekymmer. Bossar ofta mittfältet när han spelar för Everton, att göra det när man spelar för ett lag som Everton, i den här konkurrensen, är ingen lätt uppgift.
(1) James Maddison, Leicester
Kommer förmodligen kunna anklagas för att vara en religiöst troende anglofil över det här valet, men anser ändå att James Maddison är en närmast ofattbart spännande spelare, en spelare som har gått från klarhet till klarhet i vilket lag han än har spelat och på vilken nivå han än har spelat. Folk blev förvånade över hans överlägsenhet i Football League. Folk blev förvånade över hans prestationer och kreativitet i Premier League. Nu finns inte längre några skäl att låta sig förvånas.