Vi har en smockfull fotbollshelg framför oss. Något udda kan tyckas så har vi en lördag och en söndag med ungefär lika många matcher, sex matcher på lördagen och fyra matcher på söndagen. Normalt sett brukar det spelas fler matcher på söndagen, men det är så klart den kombinerade effekten av Europa League-fotboll på torsdagar och det faktum att vi till veckan har en veckoomgång i Premier League.
Vi rör oss också under den här helgen från november till december. Därmed befinner vi oss i något av övergången från höstsäsongen till vintersäsongen. Landslagsuppehållen är nu avklarade, alldeles strax kommer vi även kunna kyssa adjö till den europeiska fotbollen för några månader, och precis allting under de kommande två-tre månaderna kommer vara fokuserat på den inhemska, engelska liga- och cupfotbollen.
Det är en minst sagt hektisk period av matcher som mer än kanske någon annan enskild del av säsongen avgör hur den formas och till sist slutar. Det är under de här månaderna som möjliga mästare görs och förgörs. Det är under de här månaderna som det börjar stå alltmer klart vilka lag det är som inte har vad som krävs för att hålla sig kvar i Premier League. Det är en period som känns rätt unik för engelsk fotboll.
Vi vet också att det är en period då managers brukar kunna börja falla både till höger och till vänster. Den här perioden kallas inte för the sacking season för intet. Dels har det hunnit gå så lång tid på säsongen att klubbar börjar bli otåliga. Dels stundar bakom hörnet ett januarifönster som klubbar kan använda för att fresta potentiella ersättare till de managers de redan har.
Matcherna den här lördagen är på många sätt rätt spännande. Varje match har sin egen lilla story att berätta, väldigt få om ens någon av matcherna känns som enbart en ren transportsträcka utan någon detalj som gör den speciell.
Newcastle vs Man City. På pappret en självklar seger för Man City skulle kunna tyckas, men det trodde vi liksom förra säsongen också. Den gången förlorade Man City och såg ut att ge Liverpool ett ointagligt försprång i ligan. Den här matchen spetsas till av att Man City redan nio poäng back på Liverpool helt enkelt inte har råd att tappa några som helst poäng och helt enkelt inte får klanta till det.
Tveksamheterna fortsätter förfölja Newcastle och Steve Bruce. Man måste ärligt medge att Newcastles säsong så här långt har gått något bättre än vad som på förhand kunde befaras. Samtidigt är det minst sagt lite svårt att säga om detta har blivit fallet tack vare Bruce eller trots Bruce. Givet konstiga laguttagningar och spelarpositioner är det ytterst frestande att säga trots.
Burnley vs Crystal Palace. Hur lätt är det inte att låta sig imponeras av Burnley, som fortsätter överraska allihopa på sjunde plats, och för närvarande ligger före Arsenal, Man Utd och Tottenham i tabellen, och som dessutom råkar ha bättre målskillnad än Arsenal med ligans bästa anfall, eller hur det nu lät inför säsongen. Detta alltså Burnley som vi ju vet ingenting annat kan än att försvara sig, eller hur det nu brukar låta.
Nå, laget som inget annat kan än att försvara sig har nu vunnit sina två senaste matcher med 3-0, vilket händelsevis råkar vara en gång mer än vad Arsenal har gjort tre mål i en och samma match under hela säsongen hittills. Jag vet egentligen inte varför jag gillar jämförelsen med just Arsenal annat än att Sean Dyche verkligen känns som allt annat än vad Arsenal traditionellt anses som och vill ses som.
Chelsea vs West Ham. Mitt under en tuff matchperiod för Chelsea är det naturligtvis väldigt viktigt att de tar tillvara sådana här matcher som de rimligtvis ska vinna. Manuel Pellegrini hänger löst som West Hams manager, laget såg fullständigt bedrövligt ut mot Tottenham senast, och en ytterst väntad andra raka derbyförlust mot hatad rival kan mycket väl vara halmstrået som knäcker kamelens rygg.
Liverpool vs Brighton. Säsongen är typ över för Liverpool. Så lät det när först Fabinho skadade sig mot Napoli i veckan, och ännu mer så när Virgil Van Dijk tuggade gräs i samma match. Att hålla på Liverpool måste vara ett ständigt drama. Själv var jag mest förvånad då jag trodde att Liverpools säsong tog slut redan när Alisson skadade sig i början av säsongen, men efter det har Liverpools försprång i tabellen ökat sju poäng.
Graham Potter belönades under veckan med ett nytt sexårskontrakt av Brighton. Vilket på sitt sätt är kul för honom och ett mycket tydligt bevis på att Brighton verkligen är nöjda med vad de har sett av honom. Och att döma av Brightons prestationer under säsongen finns ingen anledning att se annorlunda på den saken. Men ändå lite märkligt att komma med ett nytt kontrakt mindre än ett halvår efter att man först anställde honom.
Tottenham vs Bournemouth. José Mourinho brukar beskrivas som en manager extrem i sitt behov av kontroll. Men i sina hittills två matcher med Tottenham är det kaos som har varit hans melodi. Båda matcherna har slutat med vinst, men präglats av kaos på två lite olika sätt. I den första matchen släppte Tottenham in två sena mål som skapade spänning helt i onödan. I den andra matchen två tidiga mål, som gav Tottenham ett jobbigt läge.
Här finns som alltid två lite olika sätt att se på saken. Å ena sidan kan man se det som en styrka att ändå klara ut sådana situationer och vinna matcherna. Å andra sidan kan man se mer kallt på saken och se det som en svaghet att Tottenham hamnar i den typen av situationer och att det över längre tid är osannolikt att det kan fortsätta utan att drabbas av onödiga poängtapp. Inte minst när entusiasmen har börjat avta.
Southampton vs Watford. Omgångens riktiga smällkaramell på pappret, mellan de båda lagen som befinner sig längst ned i tabellen. En sexpoängare helt enkelt, en match som båda lagen nog bör anses måsta vinna. Framför allt Southampton naturligtvis som har hemmaplan dessutom. Vilket kanske inte precis lyfter upp då deras två senaste hemmamatcher har slutat 0-9 mot Leicester och 1-2 mot Everton.
Ralph Hasenhüttl borde rimligtvis vara en av de managers som bör se med viss bävan på den vintersäsong som nu kommer. ’tis the season to be sacked trots allt, fa lala-la lala-la! Men mer intressant är kanske hur Watford ser på Quique Sanchez Flores, som anställdes som ersättare till Javi Gracia tidigare under säsongen, men som inte alls har haft den effekt de rimligtvis hade hoppats på.
Kommer Watford sälla sig till den trots allt lilla skara av Premier League-klubbar som sparkat sin manager två gånger under en och samma säsong? Låt oss säga att det inte på något vis brukar vara ett positivt tecken för klubbens chanser att undvika nedflyttning.
Och under kvällen kommer även EM-lottningen genomföras. Det vill säga den lottning jag fick för mig skulle genomföras redan förra fredagen. Så här tänkte jag då inför den lottningen, och det finns väl ingen anledning för mig att tänka annorlunda nu.
https://www.fotbollskanalen.se/bloggar/hyllman/2019/11/22/alla-lottningar-ar-inte-langre-daliga-lottningar-for-England/