Carlo Ancelotti är ett riktigt stort managernamn. Han är en av de mest namnkunniga managers som fortfarande är aktiv inom den globala fotbollen. Med sina tre Champions League-titlar som manager är han också en av de allra mest meriterade. Lägg därtill att han också har haft hand om några av världens största klubbar, samt att han verkar vara en genuint sympatisk person. Carlo Ancelotti är mycket lätt att gilla.
Alltså borde det vara en no-brainer när Ancelotti plötsligt får sparken av Napoli att engelska klubbar som söker efter en manager vänder sig till honom. Mycket riktigt har det också framkommit att både Arsenal och Napoli, de två engelska klubbar som för närvarande är mest på jakt efter en ny manager, har uttryckt sitt öppna och tydliga intresse för Ancelotti.
Visst låter det frestande. Carlo Ancelotti är ett mycket stort managernamn och skulle onekligen vara ett sätt för Arsenal att visa att de fortfarande i allra högsta grad kan attrahera de allra största namnen. Av precis samma skäl vore det kanske en ännu större kupp för Everton, som naturligtvis väldigt gärna vill se sig som en av de stora klubbarna, men som hittills nog aldrig kunnat drömma om en sådan anställning.
Men, för att relatera till en annan diskussion vi har haft förut, vore en anställning av Carlo Ancelotti kanske framför allt bra politik, men dålig policy?
En närmare granskning av Carlo Ancelottis meritlista som manager under 2000-talet visar att han trots att han har haft hand om det rikaste eller mest resursstarka laget vid tio tillfällen, och som sämst haft hand om det näst mest resursstarka laget, så har han ändå bara lyckats vinna sin liga vid fyra olika tillfällen. Hans namn kommer framför allt från prestationer i europeiskt cupspel, inte från ett mer långsiktigt ligaspel.
Något som rimligvis måste vara tämligen oroande om han ska till engelsk fotboll, där just ligaspelet av flera olika skäl är så väldigt viktigt. Med en engelsk klubb kan inte Ancelotti gömma sig bakom en europeisk cupframgång, utan där är det först och främst ligaspelet som gäller, i synnerhet med klubbar som Arsenal och Everton. Ancelotti vann förvisso ligan med Chelsea, men det var under helt andra förutsättningar.
Arsenal
Om vi då skulle titta mer specifikt på respektive klubb vad som talar för respektive mot en anställning av Carlo Ancelotti. Arsenal verkar förvisso intresserade av mer eller mindre halva den kända världen av managers, och frågan är väl just hur högt upp på önskelistan som Ancelotti befinner sig där. Man får inte intrycket att Arsenal riktigt vet vad de vill, vilket väl i och för sig skulle kunna tala för någon som Ancelotti.
Vad har varit Carlo Ancelottis styrkor som manager? Jo, vi vet att han har varit bra på att hantera stora egon och personligheter, och på att skapa en relativt god stämning i sina lag. Det skulle så klart kunna tilltala Arsenal som ju sitter på ett lag som knappast saknar så kallade stjärnor, egon och personligheter, som dessutom verkar ha haft rätt svårt att underordna sig en mer fast struktur.
Invändningen är möjligen att Arsenal mest av allt behöver just en sådan struktur, att en sådan struktur tvärtom har saknats och är en av de främsta orsakerna till Arsenals förfall under många år. Här skulle möjligen poängen kunna göras att Carlo Ancelotti på många sätt påminner om Arsene Wenger till personlighet och kanske även filosofi, och att detta inte vore så värst mycket annorlunda än att bara anställa Wenger igen.
Vi vet att Carlo Ancelotti knappast tränar ihjäl sina spelare. Tvärtom har det varit rätt tydliga rapporter, framför allt från Tyskland, att hans träningar är rätt slappa. Vilket så klart är något som sägs i direkt kontrast till Pep Guardiola, som var i Bayern München förut, men det blir å andra sidan meningsfullt då Premier League för stunden är en liga där den extremt träningsintensiva fotbollen dominerar.
Men lugna träningar är självfallet en rätt tung orsak till varför en manager som Carlo Ancelotti blir omtyckt. Men någonstans kommer också kostnaden. För Ancelotti kan man mycket väl säga att kostnaden har blivit just hans lags insatser i ligaspel. Att hans lag har lyckats i framför allt europeiskt cupspel, men att bristen på intensitet, samspel och koordination har avslöjats i ligaspelet.
Jag betvivlar inte att Arsenals anställning av Carlo Ancelotti skulle kännas bra, och kanske också framstå som bra till en början. Men jag betvivlar att anställningen faktiskt skulle vara bra på lite längre sikt.
Everton
Samma tvivel känner jag för Everton. Och då är det naturligtvis så att namnfaktorn skulle spela ännu större roll, och det skulle självfallet vara ännu häftigare om Everton skulle anställa Carlo Ancelotti. En anställning som omedelbart skulle höja det globala intresset för dem, och definitivt få det att kännas som om toppen i Premier League precis blev bredare.
Grejen är bara den, att för Everton att lyckas i någon större mening på längre sikt så krävs en manager som kan bygga något från grunden på lång sikt, samt prestera över sina relativa resurser. Och som sagt, inte under hela sin långa managerkarriär har Ancelotti varit en manager som har kommit in och byggt något från grunden, än mindre en manager som presterat över sina relativa resurser.
Carlo Ancelotti har generellt sett kommit in till nästan färdiga lag, åtminstone väldigt starka lag med väldigt många spelare av väldigt hög klass. Dessa lag har han ofta, men heller inte alltid, lyckats få ihop till en kollektiv enhet under åtminstone viss tid, på ett sätt som har gett framgång i framför allt cupspelet. En sådan situation kommer han inte till i Everton.
Om Everton skulle lyckas anställa Carlo Ancelotti så skulle det självfallet kännas som en triumf för dem. På kort sikt tror jag anställningen skulle gynna Evertons ambition att uppfattas som en storklubb. På längre sikt tvivlar jag på att anställningen skulle gynna Evertons målsättning att faktiskt bli en storklubb. Frågan Everton då måste ställa sig, om nu ens Ancelotti vore intresserad, är vad som är viktigast.
Perception eller realitet? Politik eller policy?
:::
JULKALENDERN, LUCKA #12:
Alan Shearer, Newcastle vs Everton, 2002-03. Arguably är Alan Shearer Premier League-erans främsta målskytt. Visst, vi vet att han gjorde väldigt många mål, och det är vad som brukar fokuseras på. Men vad man kanske glömmer bort med Shearer är två saker. För det första att han kunde göra mål på precis alla möjliga sätt. För det andra att många av hans mål höll en riktigt hög svårighetsgrad. Som exempelvis det här strålande volleymålet mot Everton, en av de finaste volleys vi någonsin sett.