Manager: Ralph Hasenhüttl, Southampton. Man måste ändå ha viss beundran för hur Hasenhüttl har tagit både sig och laget samman den här säsongen, inte minst efter 0-9-förlusten mot Leicester i höstas. Vilken som helst annan manager som kommit in efter det och presterat detta med Southampton hade setts som frälsare. Otroligt viktig vinst idag mot Tottenham.
TRE TAKEAWAYS:
Mourinho. Verkar onekligen som om smekmånaden är tvärt över för Mourinho i Tottenham. De senaste omgångarnas resultat skojar man inte bort, och den positiva effekt han lyckades uppnå i början verkar som bortblåst, vilket kanske även börjar märkas lite på hans humör. Helt märkligt är det så klart inte, de grundläggande skälen till att Tottenham hackade den här säsongen hade mindre med Pochettinos taktik och person att göra än med spelartruppens sammansättning. Problem som inte försvinner med en ny manager.
Norwich. Kände tidigare idag att det inte är redigt att hålla reda på hur många poäng som Luton Town har tappat från ledning den här säsongen, och att det lär vara ett stort skäl varför de till sist förmodligen åker ur. Några timmar senare tänkte jag exakt samma sak om Norwich. Det här var en match och en matchbild de verkligen hade behövt vinna men som de, lite typiskt för lag som förmodligen åker ur, inte lyckades vinna. Vilket så klart är demoraliserande. När man släpper in en kvittering i slutminuterna från Connor Wickham av alla spelare, då vet man kanske att det kokta fläsket är stekt.
Moyes. Drömstart naturligtvis för West Ham och för David Moyes. Samtidigt var det väl redan på förhand en match som West Ham nog förväntades vinna. Hemmaplan mot ett för stunden mycket svagt motstånd. Svårt att tänka sig att spelschemat hade kunnat ge Moyes en mycket lättare debutmatch. En seger är en seger, och tre poäng är definitivt tre poäng i detta läge, men det är inte en vinst som egentligen i sig förändrar en saklig analys om West Hams anställning av Moyes, i någon riktning. Men en bra start på vad som är Moyes enda uppgift, att hålla West Ham kvar i Premier League.
J.R.
Arsenal. Jaja, vi ger väl den här till Arsenal då, mest för att det var en viktig vinst för dem och för att det var särskilt viktigt för Mikel Arteta att faktiskt få den där första vinsten i ryggen, och förhoppningsvis lite medvind. Arsenal visar positiva tecken på planen, både i hur de spelar fotboll och hur de arbetar på planen. Fortfarande är det en lång väg att gå innan Arsenal hinner tillbaka till pratet om Champions League-platser, men nu känns det som att de i alla fall har gett sig själva chansen.
CLIFF BARNES
Bournemouth. Bournemouth befinner sig plötsligt under nedflyttningsstrecket, och det är ett mycket ovanligt ställe för Bournemouth att befinna sig på så här långt in på säsongen. Vilket är särskilt oroväckande eftersom Bournemouth normalt sett brukar tappa under våren. Förlusten mot West Ham var chockerande på sättet den gick till och dess storlek, och hade det varit någon annan klubb och någon annan manager så hade jag sagt att det var säckasiffror.
OMGÅNGENS MATCH:
Watford 2-1 Wolves. Likt rätt många matcher den här omgången så var matchen strösslad med misstag, men Watford har fått rejäl energi på sistone av Nigel Pearson och laget spelar därefter och publiken låter därefter. Det finns ett helt annat engagemang nu när Watford spelar fotboll och just det engagemanget brann verkligen igenom i den här matchen.
BTW
Ska vi fortfarande tro att det enda abret med Paul Pogba är skada?
”Foden thwarted by VAR” är Skys sammanfattning sedan Man Citys första mål blivit bortdömd på grund av rätt glasklar offside. Om man undrar varför ett vettigt samtal i frågan har blivit nästan omöjligt.
Skadekris på gång för Newcastle nu.
Det börjar knöla till sig om fjärdeplatsen. För att icke tala om nedflyttningsstriden som i och med den här omgångens resultat verkligen har börjat svettas.