Fredagskvällen ger oss en tjuvstart på andra halvan av den vinteruppehållsuppdelade 26:e omgången i Premier League. Wolves tar emot Leicester på Molineux, en match som helt klart låter väldigt intressant på pappret. En match som låter som en toppmatch i Premier League, en match som på flera sätt även är en toppmatch i Premier League, och en match som visar hur mycket Premier League faktiskt har hunnit med att förändras bara under de senaste fem-tio åren.
Landskapet i Premier League förändras ständigt, ungefär på samma sätt som det brukar sägas att universum hela tiden expanderar. Ganska tidigt under Premier Leagues tidevarv var det två klubbar som tog täten, i sådan utsträckning att folk pratade oroligt om hur Premier League kanske var på väg att bli som skotska ligan. Men sedan kom en extern chock i form av utländskt ägande och plötsligt växte Big Four fram som begrepp. Detta höll i några år innan ännu en extern chock expanderade även detta begrepp till sex.
En rationell teori är att de stora intäktsflödena till Premier League ofrånkomligen leder just till att den här processen fortsätter och begreppet hela tiden expanderar. De största och rikaste klubbarna kommer självfallet också dra in de största intäkterna generellt, men övriga klubbar drar ändå in så mycket pengar till sig själva att tillsammans med kapitalets avtagande marginalnytta innebär detta att spelfältet gradvis jämnas ut och alltfler klubbar kan konkurrera utifrån relativt jämlika villkor.
Det är en process som redan har tagit fart. Några av de gamla storklubbarna är onekligen också i en svacka, men det är ofrånkomligen också så att dessa svackor får större effekt än de hade fått förut eftersom övriga klubbar är betydligt starkare. Wolves och Leicester är de två klubbar som kanske mest av alla har dragit nytta av den här situationen och verkligen flyttat fram sina pjäser på Premier Leagues brädspel. Vilket inte enbart visar sig i att de båda jagar Champions League-platser den här säsongen.
Leicester har vunnit ligan. Bara en sådan sak att Leicester faktiskt har vunnit ligan i relativ närtid är i sig en stor sak. Nu kan det så klart sägas att det kommer aldrig hända igen, men det var så klart ingen som trodde innan det hände att det någonsin skulle hända, och poängen var väl just att det ändå trots allt kunde hända. Leicester har vunnit Premier League senare än Man Utd, mycket senare än Arsenal, och galet mycket senare än vad Liverpool har gjort. Den här säsongen visar att det var inte ett one-season wonder.
Wolves har tagit sig ut i Europa. Wolves gjorde en strålande debutsäsong i Premier League förra säsongen. Som nykomlingar i Premier League tog de ligan till stor del med storm, och den här säsongen visar att det inte var någon tillfällighet. Som nykomling tog sig Wolves till Europa League, och inte bara tog de sig dit utan nu spelar de också slutspel i Europa League. Lägg därtill att Wolves var i praktiken tio minuter och ett kollektivt hjärnsläpp från en FA-cupfinal de mycket väl hade kunnat vinna.
Båda de här sakerna är så klart uppseendeväckande på sitt sätt. Men sammantaget är det alltså ett uttryck för hur Premier League ändå har förändrats Wolves och Leicester är båda två mycket bra exempel på hur välskötta engelska klubbar som drivs med en tydlig idé och plan kan ta sig mycket långt, och utan att det måste betraktas som någon större överraskning kan ta sig förbi större klubbar i tabellen som inte agerar på ett kompetent och genomtänkt sätt. Wolves och Leicester har fler saker gemensamma.
Wolves och Leicester är båda relativt nyuppflyttade. Varken Wolves eller Leicester är särskilt långlivade i Premier League, åtminstone inte i den här rundan som de gör i den engelska fotbollens högsta division. Wolves flyttades som vi vet upp för snart två år sedan bara, Leicester flyttades å sin sida upp för snart sex år sedan. Det är inte lång tid på det stora hela och man måste betrakta det som högst ovanligt att två nykomlingar får så stor effekt som dessa båda klubbar ändå har haft.
Wolves och Leicester har båda två mycket starka lag. Både Wolves och Leicester har visat upp en imponerande förmåga att scouta och värva spelare de senaste åren, och det är denna styrka framför allt som ligger bakom deras framgångar. När vi tittar på deras båda spelartrupper hittar vi där spelare som utan någon som helst tvekan precis lika gärna hade kunnat spela för vilken som helst av de mer traditionella superklubbarna, kanske till och med i någon mening borde göra det.
Wolves och Leicester har kapitalstarka och kompetenta ägare och ledningar. Varken Wolves eller Leicester skäms liksom för sig när det kommer till sina respektive ägare, som onekligen har visat upp ett mycket långsiktigt tänk både i sin planering och i sitt genomförande. Wolves utveckling måste rimligtvis antas följa deras plan till punkt och pricka. Möjligen blev Leicesters ligatitel något av en chock för deras system, en väldigt trevlig chock i och för sig, som gav några års turbulens, men nu är de på spåret igen.
Wolves och Leicester har progressiva managers. Ett annat kännetecken är att både Wolves och Leicester har unga, kompetenta och progressiva managers. Inte managers utifrån den redan etablerade superkategorin av så kallade demonmanagers, utan den typ av managers som mycket väl kan vara på väg att ta sig in i den kategorin. Nuno Espirito Santo och Brendan Rodgers är båda två mycket meriterade och med goda rykten. Alltså managers som precis som deras klubbar känns up and coming.
Tittar vi på saken lite mer geografiskt kan vi konstatera att med Wolves och Leicester håller även den faktiska kartan över engelsk fotboll på att om inte ritas om så åtminstone få lite annan tyngdpunkt. Generellt de senaste årtiondena har det mesta i toppen av den engelska fotbollen handlat om å ena sidan London och å andra sidan nordväst med Manchester och Liverpool. Med framför allt Wolves och Leicester, men även andra klubbar som Aston Villa med flera håller mittenbältet på att bli en hot spot.
Vilket även märks på läktarna. Flera av de matcher som haft allra mest elektrisk atmosfär under den här och de senaste säsongerna har vi hittat i det här området. Aston Villa har haft några sådana matcher på senare tid, liksom Leicester, och Wolves och Molineux ligger knappast dessa båda efter. Molineux har lyckats skrämma brallorna av både Man City och Liverpool den här säsongen till exempel. Och vi kan nog förvänta oss något liknande den här fredagskvällen mellan Wolves och Leicester.
En match som låter som en toppmatch, och som även är en toppmatch.