Vad är det som händer? FA-cupfotboll mitt i veckan, utan att det är omspel? Jo, men det är ju nytt för den här säsongen, en konsekvens av det införda vinteruppehållet, att den femte omgången i stället för att spelas under en av helgerna i februari nu alltså spelas mitt i veckan i början av mars istället. Från och med måndag till och med torsdag är det alltså cuppafotboll i England.
Inte för att det finns någon anledning att klaga på den saken. Jag kan tänka mig värre saker att fylla sportlovet med än FA-cupfotboll. Men det är ju helt klart en något udda upplevelse. Förvisso är det ju inte sportlov samtidigt för alla, men det förändrar kanske inte saken som sådan. FA-cupen har alltid varit åtskild från Ligacupen just i det att den spelas under helgerna, inte under veckorna. Nu är detta blandat.
Under måndagskvällen såg vi Arsenal till slut besegra Portsmouth på Fratton Park, vilket väl ändå är ett resultat Arsenal får vara lite nöjda med. Går det att förlora på hemmaplan mot Olympiakos så går det naturligtvis också att förlora borta mot Portsmouth, en av de mer högljudda upplevelserna inom engelsk fotboll. Därmed avancerar Arsenal vidare till den sjätte omgången av FA-cupen.
Tisdagskvällen bjuder på den på pappret rätt smaskiga matchen mellan Chelsea och Liverpool. I en annan tid hade det varit ett jättemöte. Den här gången ska det bli mer intressant att se om Jürgen Klopp kommer köra samma styvmoderliga laguttagning som han har gjort hittills. Gör han det borta mot Chelsea så kommer Liverpool naturligtvis vara chanslösa, och Klopp visar kanske lite väl uppenbart att han struntar i FA-cupen.
Liverpool borde kanske vara lite sargade. Inte för att förlusten mot Watford kommer påverka deras ligatitel i slutänden, men det faktum att de blev rätt brutalt överkörda av Watford, samt att förlusten på något märkligt sätt ändå inte kändes helt oväntad, den hade så att säga legat i luften ett tag, borde mana till viss oro. Vad Liverpool vill helst av allt just nu är kanske inte ännu en förlust, som skulle innebära ett cuputtåg.
Diskuteras kan i vilken utsträckning Liverpool faktiskt börjar bli tröttkörda, och här går det så klart att tänka både fysiskt och mentalt. Det är mäktiga första tre fjärdedelar av säsongen som Liverpool har klarat av, ligatiteln har de redan bärgat i praktiken, och alla har naturligtvis pratat om hur deras säsong kommer slå både det ena och det anda rekordet hit eller dit.
Jag har tidigare tagit upp hur Liverpools säsong har krupit under skinnet på övriga klubbars supportrar just för att den hotar dessa klubbars identitet och rekord. Arsenals supportrar hoppas så klart behålla sin Invincibles-status. Man Utds supportrar är med all rätt stolta över klubbens Treble. Man Citys supportrar är nog väldigt kära i poängrekordet de slog för två år sedan, och nästan tangerade förra säsongen.
Liverpool hade länge chansen att nypa alla dessa tre rekord under en och samma säsong, vilket helt klart hade varit en fantastisk bedrift. Men förlusten mot Watford garanterade att Liverpool inte kommer bryta Arsenals Invincibles-status. Man kan lugnt säga att det är något som har fått den överväldigande majoriteten av Arsenals supportrar att dra en djup suck av lättnad, och för all del viss missriktad skadeglädje.
På motsvarande sätt anar jag att rätt många av Man Utds supportrar kommer ta ett skutt av lättnad om Liverpool faktiskt förlorar mot Chelsea ikväll, och således åker ur FA-cupen, eftersom det skulle innebära att Liverpool inte längre kan vinna The Treble, och att Man Utds rekord i det avseendet alltså förblir säkert. Utöver så klart att Man Utds supportrar alltid kommer jubla i viss utsträckning när Liverpool förlorar.
Kvar skulle i så fall återstå endast Man Citys poängrekord, som onekligen måste anses ligga i farozonen. Nu finns självfallet förhoppningen att Liverpools förlust mot Watford inte är någon engångshändelse, utan att Liverpool har tappat i ork, och kanske till och med tappat lite i fokus nu när ligatiteln är mer eller mindre säkrad. Särskilt när de på samma gång har ett mycket tufft slutspel i Champions League att fokusera på.
Det är emellertid en senare fråga. Aktuellt just nu är att ett rekord rök från Liverpool i lördags. Den här kvällen kan ytterligare ett rekord ryka, samtidigt som en fullt möjlig titel att vinna kan gå upp i rök den också. Jürgen Klopp och Liverpools supportrar kommer säkert i hög utsträckning låtsas som om det inte spelar någon roll, men för mig är det något som gör Man City större för tillfället att de även går för cuptitlarna.
It’s what the big boys do.
De andra FA-cupmatcherna den här tisdagskvällen är Reading mot Sheffield United, i en match som kanske inte precis får intresset att koka över. Bara för att jag säger det så kan vi alltså ge oss tusan på att matchen nu kommer bli ett hysteriskt mästerverk, med en massa mål och dramatik. Men inte gör det Sheffield Uniteds säsong mindre märkvärdig att de utöver att jaga Champions League-platser också är kvar i FA-cupen.
Kvällens tredje match är West Brom mot Newcastle. Toppen av EFL Championship således hemma mot Newcastle, en potentiell storklubb i Premier League som riskerar spela i EFL Championship nästa säsong om lyckan inte står dem bi. Det här är första gången under Mike Ashleys ägarskap som Newcastle har lyckats passera den fjärde omgången. Med andra ord är det nästan ett litet cup run som Steve Bruce har lyckats ordna.
Nog för att Newcastle har gjort det svårt för sig. De har lottats mot Rochdale i den tredje omgången, och mot Oxford i den fjärde omgången, och i båda omgångarna tvingades de till omspel för att ta sig vidare. Den här gången är det så klart en betydligt tuffare match på pappret. För till The Hawthorns åker inget lag och bara hämtar hem en vinst. West Brom är en betydligt tuffare nöt än både Rochdale och Oxford.
Något omspel kommer det så klart inte bli fråga om den här gången. Från och med den femte omgången är det omedelbart förlängning i 30 minuter och därefter straffar om matchen fortfarande är avgjord. Tveksamt om det talar till Newcastles fördel.