Bundesligas beslut att starta upp säsongen igen från och med nästa helg är ett beslut som kan komma att få stora konsekvenser. Olyckskorparna nämner säkert gärna de möjliga medicinska konsekvenserna detta kan få. Men betydelsen av att en stor liga fattar detta beslut på andra ligors beslut ska inte underskattas.
Beslutsfattare är i grund och botten rätt fega varelser. Ett skäl är så klart att om det går fel så är det de som sitter där med skägget i brevlådan. Beslutsfattare gillar därför sällan att sticka ut hakan utan vill gärna att någon annan går före och visar vägen, det vill säga tar eventuella smällar åt dem.
Alla beslut som fattats hittills har handlat om att på ena eller andra sättet avsluta säsongen. Eredivisie och Ligue 1 har båda exempelvis avslutat sina säsonger. Båda ländernas beslutsfattare tyckte därmed säkert att de därmed agerade ”kraftfullt”, vilket lite lätt sorgligt ofta är något som motiverar den här typen av beslut.
I det läget var det svårt för att inte säga ogörligt för Premier League eller andra ligor att motivera att slutföra ligan för egen del. Alla andra ligor hade ju beslutat annorlunda och media låter sig självfallet styras av perceptionen detta medför. Eftersom media saknar reell insikt i själva sakfrågorna kompenseras detta genom att perceptionen blir allt.
Bundesligas beslut välter nu upp och ned på denna perception. Genom att visa vägen på detta sätt har de lyckats legitimera ambitionen att faktiskt slutföra påbörjade ligor. Detta ger Premier League liksom övriga större ligor ett helt annat handlingsutrymme och även trovärdighet i att slutföra säsongen även de, utan att bli kölhalade i media.
Lite lustigt är det så klart att knappt någon har kritiserat Bundesliga eller tysk fotboll i största allmänhet för girighet eller för att vara styrda av pengar som en följd av deras beslut. Samtidigt som Premier League varje gång de pratat om ambitionen att slutföra sin säsong näppeligen har fått höra något annat än just sådana anklagelser.
Vi får se om detta förändras i och med Bundesligas beslut. Tveksamt. Vad det till sist handlar om är narrativ och en uppenbar dubbelstandard. Vi har blivit marinerade att förstå Premier Leagues motiv som baserade i girighet och t ex Bundesligas motiv som mer idealistiska. Naturligtvis är detta en grov och vilseledande förenkling.
Det finns inte ett godtagbart skäl i världen att inte vilja slutföra ligasäsongen, så länge det är praktiskt möjligt och utan att ta onödiga hälsorisker. Moraliskt, sportsligt och ekonomiskt är det givet att det öppet optimala och enda rättvisa alternativet är att slutföra säsongen i sin helhet.
Absolut handlar det om ekonomi, men självfallet inte enbart om ekonomi. De som fnyser åt de ekonomiska motiven gör det däremot av brister antingen i insikt eller empati. Vad de missar är att de ekonomiska konsekvenserna av den här krisen kommer visa sig vara minst lika konkreta och kännbara de.
Man inbillar sig eller i värsta fall intalar sig att avbryta säsongen och stänga ner fotbollen helt och hållet tills vidare vore ett ekonomiskt neutralt alternativ. Att det enda som då händer är att några storklubbar inte får sina TV-intäkter. Men de rent konkreta effekterna av detta vore katastrofalt för mängder av klubbar, dess anställda och dess samhällen.
Detta hör man däremot sällan något om. Antingen för att de inte bryr sig om den saken, eftersom de tycker vad de tycker av mer personliga motiv. Eller för att de bara inte orkat besvära sig med att tänka igenom beslutets alla aspekter utan mest vill ägna sig åt skenheligt gnälleri. Båda fallen är rätt så beklämmande.
Fotbollen måste komma igång igen så snart som möjligt. Säsongen bör helst av allt slutföras. En ståndpunkt som inte förklaras med girighet eller med likgiltighet för det svåra i situationen, utan tvärtom är det en helt ofrånkomlig slutsats när man tar hänsyn till helheten i situationen.
Bundesliga har nu gjort detta mer möjligt. Detta kommer underlätta för övriga länder att göra detsamma. Även om det så klart inte behöver vara så att bara för att något är möjligt i Tyskland så är det därför möjligt i England, Spanien och så vidare. Allt beror ju på hur respektive samhälle har lyckats hantera krisen så här långt.
Och där känns ju inte precis England som något lysande exempel.
:::
Mycket av runt omkring-tjafset som det nu rapporteras om, det vill säga kortare matcher, neutrala planer, ingen nedflyttning och den typen av saker, är så klart bara brickor i ett just nu pågående förhandlingsspel mellan Premier Leagues olika klubbar, där var och en försöker ge sig själva ett så fördelaktigt läge som möjligt. Mycket kommer nämnas, långt ifrån allting kommer bli verklighet.
:::
Jordan Henderson av BBC utsedd till säsongens spelare i Premier League. Något som beslutas via offentlig omröstning. Fotbollsskribenterna liksom spelarna själva har sina respektive motsvarande utmärkelser. Henderson fick en fjärdedel av alla röster.
Vi får väl anta att Liverpools supportrar har varit väldigt aktiva i sitt röstande.
Det är väl vad jag framför allt har emot den här typen av utmärkelser, som bestäms genom offentlig omröstning. Man får sällan fram det eller de bästa alternativen, utan snarare de mest populära alternativen. Det är inte samma sak.
Det är inte menat som en diss mot Jordan Henderson i sig. Och om någon behöver ett annat exempel på samma sak så blev alltså Bruno Fernandes inröstad i säsongens elva, efter att ha spelat typ fyra-fem ligamatcher.
Antar att även Man Utd-supportrarna var aktiva med sitt klickande. Jordan Henderson har gjort en bra säsong, och är säkert en stor karaktär, men hur många skulle handen på hjärtat mena att han har varit Premier Leagues bästa spelare den här säsongen?
Säsongens ögonblick var tydligen när Watford slog Liverpool med 3-0. Jag menar… wtf?