POPULÄRA LIGOR

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
5v

Pubarna öppnar för en stor dag för Champions League-fajten

Vi ser raketernas röda sken och bomberna briserar i luften. USA firar sin 244:e födelsedag samtidigt som en överraskande stor del av både folket och det politiska etablissemanget verkar mer sugna på att fira den konfederation av delstater som för sisådär 160 år sedan bröt sig ur unionen, och på att fira vad denna konfederation representerade och stod för. Så kan det också gå.

England firar minsann också idag. Även om det förmodligen inte har så mycket med USA att göra, ämnet kanske fortfarande är lite känsligt för dem. Utan för något som säkerligen ligger mycket närmare engelska hjärtan. Pubarna öppnar nämligen upp igen! Och som för att fira riktigt ordentligt så öppnar pubarna redan klockan sex på morgonen. Vilket ju är lätt absurt på rätt många sätt.

Helt säkert sammanfaller detta väldigt väl med ännu en ligahelg i Premier League och i Football League. Man kan naturligtvis känna viss oro över vad öppnade pubar egentligen för med sig för risker i dessa tider. Men kände man någon sådan oro så försvann den så klart så fort Boris Johnson visade upp sig i TV-rutan och uppmanade folk att ”ta det lite försiktigt”. Det gör säkert susen!

Anyways, pubarna är väl bara ännu ett sätt på vilket samhället och livet så sakteliga är på väg att återgå till det normala. Det är i sig något positivt. Sedan får man hoppas att det sker på ett genomtänkt och planerat sätt. Men eftersom det är England, som likt sina gamla amerikanska kolonier har tagits över av clowner och klåpare, så kan vi nog glömma den saken illa kvickt.

Land of hope and glory! Land of the free, home of the brave! Wot-wot.

Ett koppel av spännande matcher denna lördag. Vi inleder dock i EFL Championship med den tidiga monstermatchen mellan Derby County och Nottingham Forest. Två lag som båda jagar playoff och i längden uppflyttning till Premier League, och naturligtvis två lag med en intensiv lokal rivalitet. Derby County i superform sedan årsskiftet, Nottingham Forest pånyttfödda under Sabri Lamouchi.

:::

Agentmatchen mellan Wolves och Arsenal.

Ett av de lustigare påståendena under säsongen, särskilt så här i efterhand, var att Arsenal var bättre och finare än Wolves eftersom ju Wolves till skillnad från Arsenal är en klubb som ju styrs helt och hållet av en agent, det vill säga Jorge Mendes.

Givet vad vi nu vet om hur Kia Joorabchian med flera har skaffat sig ett misstänkt stort inflytande över Arsenals spelarbeslut, och hur Arsenal i stor utsträckning verkar styrda av just agenter, så är det ju ett högst ironiskt påstående.

Att utnyttja nära relation till en agent behöver inte vara något negativt. Men alla goda former av samarbeten kräver ändå en egen idé och självständighet, annars riskerar man mycket snabbt bli utnyttjad.

Wolves agentrelationer känns betydligt mer planerade och genomtänkta än vad Arsenals gör. Alltså är det heller inte så konstigt att Wolves har lyckats betydligt bättre än vad Arsenal har gjort i sin spelarrekrytering de senaste åren.

Wolves och Arsenal möts ikväll på Molineux i vad som måste beskrivas som en blixtrande betydelsefull fotbollsmatch. Vinner Wolves sätter de ett rejält tryck på Man Utd, Chelsea och Leicester om den där Champions League-platsen.

Vinner Wolves spelar de samtidigt bort Arsenal helt och hållet från Champions League. Det är en match Arsenal måste vinna, samtidigt som det är en betydligt svårare match än någon som Arsenal har vunnit på rätt länge.

:::

Vad händer med Bournemouth?

Under säsongens första elva matcher förlorade Bournemouth bara tre matcher, samtidigt som de vann fem av dem. Under 21 matcher därefter har Bournemouth förlorat 16 av dem och vunnit endast tre.

Problemet är alltså inte bara att Bournemouth inte längre vinner fotbollsmatcher, utan att de inte ens kan undvika att förlora dem. Och som vi nu såg senast mot Newcastle så räcker det inte längre för Bournemouth att förlora matcher, nu förloras de även stort.

Bournemouth har förlorat alla tre matcher efter uppehållet. Bournemouth har gjort ett enda mål efter uppehållet, ett turligt tröstmål mot Newcastle. Bournemouth har på tre matcher haft totalt två skott på mål, varav ett var målet i den 94:e minuten senast.

Eddie Howe ser uppgiven ut på sidlinjen. Försvarsspelet har alltid varit tveksamt hos Bournemouth, nu läcker det som ett såll. Dessutom verkar det nu även som om anfallet klickar betänkligt.

Att Eddie Howe inte har fått sparken av Bournemouth beror förmodligen mest av allt på att han är Eddie Howe, inget annat. Att Howe nog inte får sparken nu beror nog mest av allt på att det är så väldigt kort tid kvar av säsongen.

Det enda Bournemouth kan göra nu är kanske att blunda, hålla för näsan och hoppas på det bästa.

:::

Hypen kring Chelsea

Har inte jag haft oerhört svårt sedan dag ett för att Chelsea står bakom Frank Lampard? En fråga av något retorisk karaktär jag fick för några dagar sedan. Nej, det har jag inte, däremot har jag av gammal vana lite svårt för hype och gullegull.

Jag kan förstå varför det pratas så positivt om Frank Lampard och om Chelsea. Det är liksom inte jättekomplicerat. Men en tanke är också att om Chelsea haft en utländsk manager nu så hade tongångarna varit helt annorlunda.

Frågan är, om Chelsea haft en utländsk manager nu, om det inte åtminstone hade diskuterats huruvida han borde få sparken eller ej. Kanske inte omedelbart här och nu, men efter säsongen.

Istället sitter Paul Merson och den typen av ljushuvuden och säger saker som att det vore för dem förbluffande om Chelsea inte vinner ligan närmaste tre åren. Vilket de för all del kanske gör, men något de minst lika gärna inte gör.

Frank Lampard har gjort det hyfsat bra som Chelseas manager. Åtminstone har han gjort det bättre än vad som kanske fruktades och möjligen förväntades. Men någonstans är det också en följd av vilka dessa förväntningar faktiskt var.

Visst, jag förstår att Lampard fick börja i Chelsea med ett transferförbud, men det var inte så att Chelsea hade ett dåligt lag att jobba med. Visst, jag förstår att Chelseas supportrar är rätt glada att få se egna, unga spelare få chansen i a-lagen.

Men där finns vissa kalla fakta som är svåra att blunda för. West Hams vinstmål mot Chelsea var deras 44:e insläppta den här säsongen, deras svagaste facit på över 20 år i Premier League.

Chelsea har varit otroligt känsliga för kontringar hela säsongen. Det såg vi redan den första matchen och vi såg det igen igår. Chelsea har inte blivit bättre på detta, lika lite som de har blivit bättre på att försvara sig på fasta situationer.

Med 32 matcher spelade har Chelsea under Frank Lampard tagit färre poäng än de gjorde med 2011-12 då Andre Villas-Boas till sist fick sparken, nio poäng färre än förra säsongen då Maurizio Sarri fick sparken.

Chelsea har förlorat lika många matcher redan under Frank Lampard som de gjorde 2015-16 med José Mourinho, en säsong som redan då och ända sedan dess har beskrivits som en katastrofal säsong.

Chelsea är ändå alltjämt med i Champions League-fajten, och det är kanske Frank Lampards saving grace i någon mening. Men kanske är det inte så mycket en funktion av Lampards briljans som av att Champions League-fajten i sig är splittrad i år.

Vinsten mot Man City gav luft åt hypen både av Chelsea och av Frank Lampard, som en slags taktisk och moralisk triumf. Samtidigt stod det i manus redan innan matchen att Man City inte skulle vinna den, då de var ”tvungna” att vinna i negativ mening.

Psykologi avgjorde den matchen mer än Chelsea och Frank Lampard.

Detta är inte ägnat att tokdissa Frank Lampard, som gör ett hyfsat bra jobb, om än inte därför felfritt. Lampards management har så här långt både styrkor och brister, märkligt vore väl kanske annars.

Det kan vara behjälpligt att se båda sidorna av saken, inte bara den sida man råkar vilja se. Det finns lika lite anledning att prata om Chelsea och Frank Lampard som en titeljägare nästa säsong som det finns om Man Utd och Ole-Gunnar Solskjaer.

Jag har inte haft svårt för Frank Lampard som Chelseas manager. Jag har haft svårt för hypen runt Lampard, på samma sätt som jag haft svårt för hypen runt Solskjaer, eller som jag ibland har svårt för hypen runt Pep Guardiola.

Hypen runt Chelsea och Frank Lampard känns både onödig och omotiverad, dessutom förmodligen ogynnsam för Chelsea.

:::

Leicester med gester

Givet att Leicester faktiskt bara förlorat en ligamatch efter uppehållet så känns kanske pratet om fritt fall något överilat, men två poäng på tre matcher är å andra sidan inget jättestarkt facit.

Men framför allt är det kanske själva spelet som Leicester visat upp som varit det mest oroväckande tecknet. Det har inte alls sett bra ut. Leicester har sett tröga, orörliga och rätt idélösa ut.

Leicester hjälps naturligtvis inte av att Chelsea, Man Utd och Wolves jagar bakom dem i tabellen. Det brukar ju ingå i narrativet att de flesta liksom tar för givet att klubbar som Leicester till slut ska tappa mot klubbar som Chelsea och Man Utd.

Vinner inte Leicester hemma mot Crystal Palace under dagen, och därmed vänder deras negativa trend i ligaspelet, kan man bara räkna med att det tjafset fortsätter. Leicester ligger trea nu, men kan ligga på samma poäng som sjätteplats efter omgången.

Dags för Leicester att skärpa till sig med andra ord.

Publicerad 2020-07-04 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
next recommended article
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
NYHETLigor & turneringar
NYHETBloggar & poddat
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto