Leicester vet att sälja sig dyrt!

Att köpa spelare är en av klubbarnas viktigaste kompetenser. Det vill säga att köpa bra spelare och köpa rätt spelare, för en rimlig summa pengar och utan att knäcka klubbens interna lönestruktur. Klubbar som är bra på att köpa bra kommer förmodligen också vara framgångsrika på planen och i tabellen. Klubbar som är dåliga på att köpa bra kommer garanterat få problem både på planen och i tabellen.

Men att sälja spelare är även det en av klubbarnas viktigaste kompetenser. Men en kompetens det pratas mycket mindre om. Det vill säga rätt spelare, vid rätt tidpunkt, för rätt summa pengar. Klubbar som är bra på att sälja spelare ger sig själva betydligt fler möjligheter och större utrymme för utveckling. Klubbar som är dåliga på att sälja spelare blir ofta begränsade och får svårare att genomföra nödvändiga förändringar.

Många gånger kan det vara en praktisk nödvändighet för klubbar att sälja spelare. Vi ser nog flera exempel på det bara den här sommaren, när klubbarna dessutom har att brottas med de ekonomiska konsekvenserna som följt på Covid-19. West Ham, Everton, Man Utd är ett par klubbar som på lite olika nivåer har konstaterat att de behöver sälja spelare för att först därefter kunna börja köpa spelare.

Liverpool är ett annat typ av exempel på en klubb som varit riktigt duktiga de senaste tre-fyra åren på att sälja iväg sina marginalspelare för stora pengar. Christian Benteke, Danny Ings, Philippe Coutinho med flera är några exempel på spelare där Liverpool har fått snuskigt bra betalt, en bra bit över realistiska marknadspriser. Dessa pengar har gett väldigt stort utrymme att utveckla spelartruppen till en av världens bästa.

Men frågan är ändå om inte Leicester för närvarande är Premier Leagues okrönta mästare när det kommer till kompetensen att vara bra på att sälja spelare. Leicester, till skillnad från Liverpool, säljer naturligtvis inte huvudsakligen marginalspelare, utan för dem är det ju en mycket mer naturlig del i hela strategin att faktiskt sälja även sina viktigaste spelare vidare. Det ingår helt enkelt i planen.

En sammanställning från de senaste årens dylika försäljningar:
N’golo Kanté, köpt för £5,5m, såld för £30m.
Danny Drinkwater, köpt för £1m, såld för £35m.
Riyad Mahrez, köpt för £450k, såld för £60m.
Harry Maguire, köpt för £17m, såld för £80m.
Ben Chilwell, köpt för £0, såld för £50m.

En investering om £24m har alltså gett en återbetalning om £255m bara under de senaste fyra åren, det vill säga sedan de vann ligan. Det är naturligtvis en alldeles enastående avkastning och visar självfallet prov på en klubb som under den här perioden och åren dessförinnan har varit alldeles lysande på att köpa spelare, på att utveckla spelare, och på att sälja spelare.

Inte heller är det ju så att Leicester har ramlat nedåt i tabellen i någon överdriven utsträckning. Naturligtvis skulle de inte fortsätta vinna ligan, det var aldrig rimligt att tänka sig. Och visst hade de några års bakfylla efter den där magiska ligavinsten, men det hade andra och större orsaker. Men de är fortsatt ungefär där de föresatt sig att vara, nämligen med i smeten om Champions League-platser och europeiska cupplatser.

Pengarna från dessa försäljningar har investerats klokt. Spelare som Ricardo Pereira, Wilfred Ndidi, Youri Tielemans, James Maddison, Ayoze Perez, Demarai Gray, James Justin, Harvey Barnes, Caglar Soyuncu med flera har gett Leciester en helt annan bredd och kvalitet än vad laget hade innan. Flertalet av de här spelarna hade vi inte blivit det minsta förvånade över att se i någon av de sex största klubbarna.

Man kan onekligen roa sig lite med multiplarna för de olika spelarna, alltså investeringen som en andel av återbetalningen. Ben Chilwell är en egen produkt så där blir det svårt att säga något om multipeln. Investeringerna i Harry Maguire och N’golo Kanté gav mellan 4-6x tillbaka, vidare till Danny Drinkwater som gav 35x tillbaka. Ända upp till hisnande 120x plus pengarna tillbaka på Riyad Mahrez.

Här finns naturligtvis tre led en klubb som Leicester behöver vara bra på för att verkligen uppnå dessa multiplar. Mittenledet är att de verkligen måste kunna utveckla sina spelare när de är i klubben så att de ökar i värde, det vill säga coachning och matchning. Sedan hjälper det så klart att hitta ”rätt” klubbar att sälja spelarna till, ju mer chumps desto bättre så klart. Men framför allt måste man även köpa spelarna från ”rätt” klubbar.

Leicester har varit bra i samtliga dessa tre led. De har visat sig strålande på att utveckla sina spelare. De har generellt sett till att befinna sig i en dominant marknadsposition både när de köper spelare och när de sedan säljer dessa spelare vidare. Det är inte väldigt vanligt att se engelska klubbar vara bra i ett av dessa led, än mindre båda leden. Här har vi ett argument varför Leicester just nu är Premier Leagues mest kompetenta klubb.

Visst kan man tycka det är trist att klubbar ska behöva sälja spelare. Men för de allra flesta klubbar är detta en helt nödvändig och naturlig del i livets stora cirkel. Helt ofrånkomligt för en klubb som Leicester naturligtvis, till skillnad från exempelvis en klubb som Dortmund, med en helt annan faktiskt och teoretisk maktposition på sin marknad. Det finns ingen möjlighet för Leicester att välja en annan strategi.

Där finns bara möjligheten för Leicester att genomföra den här strategin så bra som det är möjligt för dem att genomföra den. Och det måste man trots allt säga att Leicester har lyckats med väldigt väl.

:::

TRANSFERKOLLEN

Ben Chilwell, Leicester till Chelsea. En av Englands mest lovande vänsterbackar, och just vänsterbacken var ett av Chelseas allra största problem förra säsongen. Äntligen får man väl säga så gör Frank Lampard och Chelsea en värvning där man känner att den faktiskt utgår från något av Chelseas faktiska problem. Kommer vara bra för Chelsea under många år, frågan är nog bara hur bra. Med beröm godkänd – (++++)