Alla klubbar kan så klart anklagas för att ha en något inflaterad självkänsla. Inte minst klubbar som brukar beskrivas som större klubbar, och i synnerhet de klubbar som kanske framför allt anser att de borde räknas bland de större klubbarna men inte riktigt gör det i den utsträckning de själva önskar. Ändå måste man säga att Sheffield Wednesday kan ha tagit det till en ny nivå med påståendet att Garry Monk inte var en stor nog manager för deras klubb.
Självfallet är det inte något som alla supportrar har sagt, men det har inte heller varit någon direkt ovanlig synpunkt. I vilket fall som helst är det ju ett rätt anmärkningsvärt påstående för en klubb som tillbringat vartenda år sedan millennieskiftet utanför Premier League att säga om en manager som under sina sex år som manager har haft hand om klubbar som Swansea, Leeds, Middlesbrough och Birmingham, och under en säsong varit manager i Premier League.
Kanske är det då inte i första hand Garry Monks meritlista man i så fall väljer att titta på, utan snarare då kanske mentaliteten, eller karaktären på den fotboll som Sheffield Wednesday har spelat med Garry Monk som manager. Poängsnittet om 1,22 poäng per match är långt ifrån godkänt för Sheffield Wednesday så klart, och Monk är knappast bättre än vad t ex Jos Luhukay var. Men framför allt är det Sheffield Wednesday väldigt svaga målproduktion, särskilt på hemmaplan, som oroat och orsakat bekymmer.
Någon tillfällighet verkar det inte heller vara fråga om. Sheffield Wednesday har bara gjort sex mål hittills den här säsongen, på elva matcher, men har i själva verket förväntats göra bara 3-4 mål fler. Med andra ord till och med förväntad målproduktion (xG) hittills den här säsongen ligger under ett mål per match för Sheffield Wednesday. Vi ser även på annan statistik att Sheffield Wednesday skapar relativt få chanser, och chanserna som skapas är heller sällan särskilt bra chanser.
Risken är stor att låta sig luras av tabellen, där Sheffield Wednesday efter elva matcher ligger under nedflyttningsstrecket, med sex poäng på dessa elva matcher. Det påverkas så klart av att Sheffield Wednesday fick starta säsongen med tolv minuspoäng, som för någon vecka sedan reducerades med hälften. Det kan få det att se värre ut än vad det kanske egentligen är. Samtidigt har Sheffield Wednesday hittills ändå bara tagit tolv poäng på elva matcher, vilket är deras sämsta säsongsinledning sedan 2015.
Garry Monk blev därmed den förste managern under säsongen i någon av Englands två högsta divisioner att få sparken. Det verkar inte vara för att Monk ej var uppskattad av de egna spelarna, som tvärtom uttryckt sig positivt om honom. Men uppenbart är att Dejphon Chansiri, Sheffield Wednesdays ägare, förlorade förtroendet för Monk. I vilken utsträckning det beror på att Sheffield Wednesdays supportrar tappat förtroendet för Monk är oklart.
Självfallet blir frågan om ersättare en het potatis. Vem tar över Sheffield Wednesday efter Garry Monk? Här får man kanske rensa för de här namnen som dyker upp mer eller mindre automatiskt varje gång ett managerjobb blir tillgängligt, såsom exempelvis Tony Pulis och Eddie Howe. Det finns ingen specifik anledning att tro att någon av dem faktiskt skulle vara aktuell för Sheffield Wednesday. Inte heller David Wagner. Istället verkar det handla om två olika huvudalternativ:
Nigel Pearson. Öppnade nyss upp sig i en större intervju om hans tankar efter att kontroversiellt ha fått sparken av Watford förra säsongen, och om sina ambitioner för framtiden. Det var skulle man kunna tycka ett rätt klassiskt come and get me-budskap, en slags jobbannons. Om vi tittar på managerprofilen är det ett namn som för all del skulle kunna tänkas intressera Sheffield Wednesday, en brittisk manager som gjort sig känd för att få ut det mesta från sina spelartrupper.
En annan särskilt väldigt frestande aspekt med just Nigel Pearson är att han är något av en klubblegend i Sheffield Wednesday efter att ha tillbringat åren mellan 1987 och 1994 där som spelare, och gjort 180 matcher för klubben. Nu har det så klart gått högsta mode i detta att anställa tidigare spelare som managers, men här skulle det kunna göras med den bonusen att Pearson faktiskt är meriterad också som manager. Det vore dessutom en anställning som supportrarna skulle älska.
Paul Cook. Manager med väldigt gott renommé i Football League efter att ha varit manager där i snart tio år med tre klubbar och gjort det väldigt bra med alla tre. Oavsett om han har haft om Chesterfield, Portsmouth eller Wigan har han gjort succé som manager och tagit samtliga tre klubbar till uppflyttning i sina respektive divisioner. På planen räddade han dessutom med bred marginal kvar Wigan i EFL Championship förra säsongen, men saker utanför planen sänkte klubben.
Rent rationellt är det alls inte konstigt att eller om Sheffield Wednesday tittar väldigt nära på Cook. Det är en manager som med hårt arbete och taktisk kompetens konsekvent har lyckats få ut maximala resultat av lag under mycket knappa resurser och förutsättningar, och det kan vara en egenskap som Sheffield Wednesday sätter stort värde på. Att anställa Cook vore mer av en projektanställning än Nigel Pearson. Cook är taktikern, men Pearson är man-managern, om man tillåter sig en kanske något grovhuggen förenkling.
Vem av dessa båda huvudkandidater Sheffield Wednesday faktiskt borde anställa är inte någon alldeles enkel fråga. Det finns goda rationella argument för båda två. Börjar vi däremot leta efter de goda irrationella argumenten så väger det möjligen över för Nigel Pearson. Om nu Sheffield Wednesday ansåg att Garry Monk inte var stor nog att vara manager för Sheffield Wednesday finns ju en uppenbar risk att någon som Paul Cook skulle få jobba i rejäl uppförsbacke redan från start.
Nigel Pearson har den irrationella fördelen att han kanske bättre rimmar med Sheffield Wednesdays syn på sig själva som en storklubb. En klubbikon och gammal spelare från en tid som kanske kan beskrivas som något av just en storhetstid för Sheffield Wednesday. Pearson vore en anställning som skulle kunna få Sheffield Wednesday att känna sig bättre igen, även om det inte nödvändigtvis är samma sak som att Sheffield Wednesday faktiskt är bättre.
Nigel Pearson är den nostalgiskt, romantiskt och politiskt bästa anställningen för Sheffield Wednesday. Vilket för all del inte på något sätt utesluter att det också är en bra anställning av Sheffield Wednesday.