Kanske är det en illa vald tidpunkt för rubrikens frågeställning. Pratar vi Matt Le Tissier i dessa dagar är det rätt lätt att börja tänka på dennes intoleranta och ignoranta åsikter han inte verkar ha några problem att torgföra på sociala media. Att lyfta fram någon som nästa Le Tissier riskerar med andra ord inte ses riktigt som den komplimang det kanske ändå är tänkt att vara.
Men som fotbollsspelare var Matt Le Tissier naturligtvis gudabenådad. Och det är som fotbollsspelare och fotbollsspelare endast som Le Tissier fungerar i rubrikens fråga, ingenting annat. Vad var det då som var så väldigt speciellt med Le Tissier? Jo, dels att han var ett kreativt geni på planen under en tid som inte primärt var känd för sina kreativa genier, dels att han förblev trogen Southampton under hela sin karriär.
Att kalla Jack Grealish för ett kreativt geni på planen riskerar kanske bli en aning överdrivet. Men kanske är det även så att vi inte ser honom som riktigt lika genialisk framför allt för att den typen av spelare är vanligare nu för tiden än vad den var när Le Tissier hade sin storhetstid. Det finns hur som helst både likheter och skillnader mellan Le Tissier och Grealish som spelare, men båda hade eller har liknande roller i sina lag.
Vilka är i så fall dessa roller? Här kan vi självklart prata om den rent taktiska rollen, där båda spelarna var mycket offensivt lagda mittfältare, kanske inte den primära målskytten för sina lag men den primära offensiva kreatören. Vi kan även prata om den symboliska eller psykologiska rollen, där båda spelarna i väldigt hög utsträckning var ledarna och förgrundsgestalterna för sina båda lag.
Båda spelarna lyfte eller lyfter också i hög utsträckning sina respektive lag. Matt Le Tisser tog kanske aldrig Southampton upp i Premier League, men han höll dem kvar i Premier League, och gjorde dem till ett bra lag i Premier League, under betydligt längre tid än vad som kunde anses rimligt att föreställa sig. Jack Grealish å sin sida har nästan bokstavligt talat tagit Aston Villa tillbaka till Premier League, och håller dem nu kvar där.
Om vi tittar på highlightfilmer eller topplistor över de snyggaste och mest spektakulära anfallsnumren under Premier Leagues alla år så är det mer eller mindre ofrånkomligt att vi kommer få se ett oproportionellt högt antal nummer av just Le Tissier. En fenomenalt skicklig spelare som var fenomenal på att göra fenomenala mål och insatser, inte minst vid fenomenalt viktiga tillfällen.
Jack Grealish skäms för all del inte för sig i det här avseendet heller. Han kanske inte har lyckats prestera riktigt lika många rena konstverk på planen som Le Tissier gjorde, delvis eftersom han har haft betydligt kortare tid på sig än så länge, men hans mål och insatser är inte därför så värst mycket mindre betydelsefulla eller avgörande. Grealish har visat sig kunna dominera en fotbollsmatch på samma sätt som Le Tissier kunde.
En annan sak som förvisso kan komma att vara ett gemensamt drag för Le Tissier och Grealish är det engelska landslaget. Le Tissier fick trots sin briljans ändå bara göra åtta landskamper, och var en av de mest uppseendeväckande utelämnade spelarna under en märklig tid för det engelska landslaget. Även runt Grealish har det redan hunnit uppstå en diskussion om huruvida han verkligen fått de chanser i landslaget han förtjänar.
Kanske är landslaget ändå en punkt där det kommer visa sig att Le Tissier och Grealish skiljer sig åt. Gareth Southgate har varit något njugg mot Grealish, men insatsen senast mot Belgien, som England för all del förlorade men där Grealish gjorde en superb insats under andra halvlek, borde enligt många mer eller mindre ha garanterat Grealish en stor roll i landslaget de närmaste åren. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Men allt detta är väl egentligen föga mer än rundprat kring själva huvudsaken. Här finns naturligtvis en mängd spelare som sett enbart till kvalitet och karaktär skulle kunna placeras i ungefär samma fack som Le Tisser och Grealish. Vad som verkligen utmärker dem och gör dem relativt unika är huvudsakligen att de vigt hela sina karriärer till en enda klubb, samtidigt som det funnits betydligt ”bättre” alternativ att välja.
Vilket är något som i själva verket särskiljer Matt Le Tissier och Jack Grealish från andra enklubbspelare som Steven Gerrard, Ryan Giggs, Paul Scholes med flera. Dessa tre befann sig redan i klubbar där det inte längre gick att flytta uppåt i hierarkin. Det är lätt att vara lojal när man aldrig riktigt behöver offra något för egen del. Bland det närmaste vi kanske kommer en bra och känd jämförelse är Francesco Totti i Roma, fast ändå inte riktigt.
Matt Le Tissier saknade sannerligen inte möjligheter att flytta till betydligt större klubbar än Southampton. Både Tottenham och Man Utd gjorde dokumenterade försök att värva Le Tissier, men lyckades aldrig. Och det är bara klubbar som jag spontant råkar ha i minnet, det var säkert fler än dem. Men Le Tisser nobbade alltid dessa möjligheter, och blev kvar i Southampton.
Här kan vi spekulera vildsint om Le Tissiers motiv för detta så klart. Här finns säkert en slags lojalitet med Southampton, visst. Men man kan för all del även tänka sig att han själv verkligen föredrog den balans i livet han hade i Southampton, mellan det privata och det professionella, men som han förmodligen aldrig hade kunnat få i t ex en klubb som Man Utd. Kanske kan man även se det som ett uttryck för självinsikt.
Le Tissier var en fantastisk spelare, men kanske var ett skäl bakom det fantastiska med honom att han var en rätt fri själ, och kanske inte så våldsamt seriös eller professionell med sin fotboll. Han var något av en bohem, och verkade gilla att ha roligt utanför planen. Detta gick helt säkert hem i Southampton, men det är väl tveksamt om det hade gått hem i en klubb som Man Utd exempelvis.
Möjligen var det också så att Le Tissier trivdes ganska bra med att vara den obestridlige kungen i sin egen lite mindre damm, än att vara betydligt mycket mer av en i gänget i någon mycket större damm. Här går som sagt att spekulera vildsint om flera olika skäl varför Le Tissier valde att bli kvar i Southampton under hela sin meningsfulla karriär som seniorspelare.
Vi vet så klart inte om Jack Grealish kommer följa i Le Tissiers fotspår under hela sin seniora karriär. Vad vi däremot vet är att Grealish fortfarande är kvar i Aston Villa, fastän det vid ett flertal tillfällen under de senaste fem-sex åren har spekulerats rätt detaljerat att han skulle vara på väg att lämna Aston Villa, rättare sagt bli värvad av någon av de största engelska klubbarna.
Om det visar sig att Jack Grealish blir kvar i Aston Villa under återstoden av sin meningsfulla karriär som seniorspelare, så kommer det kanske alltid kunna finnas vissa rimligt motiverade frågetecken i vilken utsträckning det blev så som en funktion av hans egen personliga önskan, eller som en följd av att de största klubbarna aldrig riktigt kom till skott med att betala de stora pengar det i så fall hade krävts för att köpa honom.
Men så är det förvisso alltid med sådana här saker inom fotbollen, likaväl som i livet i övrigt. Där finns sällan en enda väldigt enkel förklaring, utan ofta är det en kombination och ett amalgam av flera olika samspelande faktorer som förklarar varför spelare lämnar klubbar, eller stannar kvar i sina klubbar. I vilket fall som helst borde det bli ett alltmer attraktivt alternativ även det för Jack Grealish.
Att stanna kvar i Aston Villa och bli deras ”Matt Le Tissier”. För så illa är det ju inte. Han får spela i Premier League, han tjänar bra med pengar, han är kung i sitt eget rike, och kommer för alltid ha ett fläckfritt eftermäle i sin hemklubb. Enda frågan är kanske vad Grealish i så fall tvingas välja bort för att få behålla detta. Men inte heller på den frågan finns några enkla eller självklara svar.