Mikel Arteta anställdes och framställdes som om inte Pep Guardiolas tänkta efterträdare så åtminstone dennes uppföljare. Med en sådan beskrivning görs naturligtvis vissa rätt tydliga anspråk på hur fotboll ska spelas. Alltså är det ju på samma gång både lite haha-lustigt och ojoj-lustigt att som någon slags av försvarstal för lagets kritiserade offensiv dra fram ett resonemang som låter mer som något David Moyes skulle ha sagt.
”I think it’s first time in the Premier League that we put 33 crosses. I’m telling you that if we do that more consistently we’re going to score more goals. If we put the bodies we had in certain moments in the box. It’s maths, pure maths and it will happen.” Att höra ett sådant teoretiskt försvarstal för inlägg in i motståndarnas straffområde som en grundläggande anfallsstrategi är fint, men kanske något mer väntat från t ex Moyes.
Det var ju exempelvis David Moyes som blev så skonlöst hånad för lagets fotboll när hans Man Utd mötte Fulham på Old Trafford och öste in inlägg efter inlägg. Utan någon större framgång ska väl påpekas. Hade Moyes framfört exakt samma resonemang som Arteta gör ovan så hade inte funnits några gränser för hur han då hade häcklats. Arteta klarar sig ifrån sådant häckel eftersom föreställningarna om honom är annorlunda.
Grejen är så klart att resonemanget är för all del inte felaktigt. Mata inlägg in i boxen samtidigt som egna spelare tar sig in i motståndarnas straffområde och sannolikheten att göra mål ökar. Det kan inte minst vara en värdefull variation från övrigt anfallsspel och göra det betydligt svårare för motståndet att organisera sitt försvarsspel. Man City har inte gjort få mål via inlägg in i straffområdet genom åren.
Problemet är självfallet när inläggen blir den enda eller nästan den enda synliga eller tydliga anfallsstrategin. Då blir det till slut inte längre svårare för motståndet att försvara sig mot utan tvärtom lättare. Många inlägg in i straffområdet leder i så fall inte till någon meningsfullt högre sannolikhet att göra mål. Åtminstone blir det ett betydligt mindre effektivt sätt att anfalla än de andra alternativen.
Här går det så klart att diskutera vad Mikel Arteta egentligen menade med sitt prat om inlägg. Om han menade det som huvudsaklig anfallsstrategi eller som en del i en mer helhetlig anfallsstrategi. Förmodligen det senare, han är ingen dumskalle. Men det är så klart en roande tanke att han under sina år med Everton hann bli så Moyesmarinerad i sin fotboll att varken Arsene Wenger eller Guardiola lyckades penetrera den pansarn.
Men visst är det så att den där typen av resonemang kommer kunna användas mot Arteta. Det är ju så det brukar bli när det går dåligt och fotbollen inte riktigt fungerar, i Arsenals fall kanske specifikt just anfallsspelet. Är det så att ett av Arsenals större problem med anfallsspelet är bristen på kreativitet så är det så klart enkla och billiga poäng att göra sig lustig över hur Arteta pratar om hörnor och inlägg.
Förra torsdagen drev jag tesen att Arteta behövde rimlig tid på sig med Arsenal innan det gick att bedöma honom alltför hårt. En utgångspunkt för denna tes var uppfattningen att Arteta ändå satt säkert som manager för Arsenal. Är det verkligen möjligt att denna utgångspunkt har hunnit med att förändras på en vecka, eller var utgångspunkten i sådana fall fel till att börja med?
Vad som har hänt sedan förra torsdagen är att Arsenal förvisso vann bekvämt mot Molde i Europa League senast men framför allt att Arsenal förlorade ännu en ligamatch, den här gången hemma mot Wolves. Förlusten var kanske illa nog i sig självt, men sättet Arsenal förlorade på var ännu värre. I och med den förlusten ligger Arsenal på fjortonde plats i tabellen, utan några som helst tendenser till någon större förbättring.
Möjligen var det också så att det var något i opinionen runt Mikel Arteta och Arsenal som vände under söndagskvällen och måndagen, alltså i direkt anslutning till Arsenals förlust mot Wolves. Dittills kändes det ändå som om opinionen runt Arteta var i grunden positiv, den nya Pep Guardiola och allt sådant där crap. Men lagets prestationer och spelarnas energi och engagemang talar inte till Artetas fördel.
Ändå tror jag nog att det är ett bra tag kvar innan Arsenal verkligen skarpt börjar överväga att sparka Mikel Arteta. Detta är varken menat som beröm eller kritik. Ofta brukar det ju framhävas som ett slags argument för stabilitet att inte byta manager, men att hålla kvar vid en misslyckad manager leder inte till stabilitet utan till stagnation, inte till förbättring utan till förlamning.
Det är ännu inte så långt gånget att vi kan utesluta att Mikel Arteta faktiskt kommer lyckas vända på utvecklingen och få fart på Arsenal igen. Argumentet att Arteta inte kan misslyckas med Arsenal har väl däremot förpassats till den skräphög där det alltid hörde hemma.
:::
Arsenal vinner däremot sin grupp i Europa League, och ikväll kommer några tusen supportrar faktiskt finnas på läktarna för att se laget tvärsäkra gruppsegern hemma mot Rapid Wien.
Rangers kan säkra plats i slutspelet med en poäng hemma mot Standard Liege.
Leicester är redan klara för slutspel, men säkrar gruppsegern om de vinner borta mot Zorya Luhansk ikväll.
Celtic är drypsist i sin grupp, och de behöver två segrar mot Milan och Lille i sina sista matcher för att ens ha en teoretisk chans på Europa League.
Tottenham säkrar en plats i slutspelet om de tar en poäng borta mot LASK ikväll, men kan sätta sig i en riktig jobbig sits inför sista omgången om de förlorar.
:::
Planerar några förändringar i bloggupplägget från och med nästa vecka.
Bloggar som vanligt på något specifikt tema varje dag, men bloggarna ges en epilog med ett hörnan-liknande upplägg enligt följande schema:
Måndag – Premier League
Tisdag – EFL Championship
Onsdag – EFL League One
Torsdag – EFL League Two
Fredag – Champions League/Europa League
Ingen hörna på söndagskvällar är en förändring, dock måndag morgon. Skälet är framför allt att det den här säsongen blir alldeles för sent på söndagskvällen med hörnan då.
Det här upplägget ger mig också möjlighet att bättre hänga med i vad som händer i Football Leagues tre serier, vilket jag fått vissa önskemål om. Framför allt League One är ju hyperintressant den här säsongen.
Känns även rätt bra att kunna sammanfatta det europeiska cupspelet på något sätt.
Dessutom eliminerar det även vad som ofrånkomligen riskerar hända mig under en och annan helg givet andra åtaganden, att jag helt enkelt inte hinner göra någon hörna.
Totalt sett blir det alltså mer bang for the bucks.