Chris Wilder var en av förra säsongens absoluta guldgossar när hans Sheffield United trotsade alla lågt ställda förväntningar. Hade han då utsetts till säsongens manager så hade säkert de klagat som alltid anser att sådana utmärkelser ska vara förbehållna de som hör hemma i så kallade storklubbar, men utifrån rent objektivt mätbara aspekter hade det varit omöjligt att klaga på den saken.
Den här säsongen har däremot börjat på totalt motsatt sätt. Efter tio spelade matcher har Sheffield United ännu inte vunnit en enda match, och tagit en enda poäng. Den sämsta inledningen på en Premier League-säsong någonsin. Skulle Sheffield United ta poäng i samma takt under resten av säsongen så kommer de avsluta den med 3-4 poäng, vilket är mindre än hälften av det lägsta antal poäng något lag tagit under en säsong.
Säsongen börjar helt enkelt rinna iväg för Sheffield United. De ligger redan sex poäng under nedflyttningsstrecket, och deras enda räddning är nog egentligen att ett antal andra lag inte har haft särskilt bra inledningar på säsongen de heller. Annars hade de mycket väl kunnat vara avhängda redan. Men övriga lag börjar visa tecken på liv, där Sheffield United ännu inte visat några sådana tecken alls.
Problemet för Sheffield United är inte minst att inte bara har de knappt tagit några poäng, utan för varje match som Sheffield United förlorar blir det psykologiska bagaget bara tyngre och tyngre. Varje gång Sheffield United nu går in till en match så känns det mer eller mindre förutbestämt att de kommer förlora matchen. Spelarna är omöjligtvis själva opåverkade av den här psykologin.
Att Sheffield Uniteds främsta problem är den egna målproduktionen krävs det knappast någon avancerad analys för att komma fram till. Nu beror det knappast på det som stereotypt tänkande studioexperter förmodligen tror, det vill säga att Sheffield United är ett defensivt brittiskt brunkargäng som inte skapar chanser. Tvärtom skapar Sheffield United relativt sett mängder med chanser, men utnyttjar dem alldeles för dåligt.
Sheffield United förlorade exempelvis förra matchen mot West Brom med 0-1, händelsevis den sjätte matchen hittills som de lämnat mållösa. Men Sheffield United hade 22 skott på mål under matchen, vilket är väldigt mycket, och presterade ett xG under matchen om 3,3. Sheffield United ”borde” alltså ha gjort minst tre mål men gör inte ett enda. Det är fem år sedan ett lag borde gjort fler mål utan att göra något mål alls.
Vi riktar således blicken mot Sheffield Uniteds anfallslinje och upptäcker där att Oliver McBurnie framför allt har parats ihop med David McGoldrick men även Oliver Burke på sistone. Detta har inte gått lysande. En rätt enkel konklusion är att Sheffield United helt enkelt inte lyckats ersätta Billy Sharp, som på grund av ålder har fått en bänkroll. Rhian Brewster var tänkt att ersätta honom, men har inte riktigt lyckats med det.
Man kan så klart tycka att det är en tuff uppgift för en ung anfallare att komma in just i ett lag som Sheffield United och förväntas ersätta en spelare som Billy Sharp. Det var en rätt riskabel strategi redan från start av Sheffield United. Det är naturligtvis två helt olika saker att som första uppgift vara primär anfallare i ett lag som Sheffield United, och att vara mer av en truppspelare i ett lag som Liverpool.
En rimlig fundering är då om Sheffield United bara har haft så kallad otur eller de små marginalerna mot sig som det brukar heta, och om de sitter stilla i båten och fortsätter spela och prestera som de gör så kommer resultaten och poängen komma. Visst, det kan ske, men samtidigt är det heller ingenting med Sheffield Uniteds anfallsbesättning och offensiva situation som precis kommer förändras.
Sheffield United måste helt enkelt börja vinna. Både för att få värdefulla poäng och för att bryta lagets psykologiska kris. En känsla av nu eller aldrig har börjat infinna sig runt Sheffield United. Det vill säga att börjar de inte vinna nu (det vill säga väldigt snart) så gör de det förmodligen aldrig, åtminstone inte innan det är alldeles för sent. Dagens match hemma på Bramall Lane mot Leicester känns alltså livsviktig.
Om Sheffield United förlorar också dagens match mot Leicester är det förmodligen helt nödvändigt för dem att åtminstone ställa sig den obekväma frågan som för bara något halvår sedan hade känts fullständigt orimlig och som ingen heller ens hade kommit på tanken att ställa: Är det så att Sheffield United måste byta manager för att ge sig själva en rimlig chans att hålla sig kvar i Premier League?
Visst kan frågan upplevas orättvis både då Wilder var så väldigt hyllad i Premier League för inte alls länge sedan och då Wilder har tagit Sheffield United på hela deras resa upp från League One till Premier League igen. Han förtjänar bättre kan man naturligtvis tycka och ha helt rätt i det. Men fotboll handlar mycket om psykologi och Sheffield United kan vara i ett läge där de måste ändra på något för att börja tro att de kan vinna igen.
Om Sheffield United hade haft gott om tid på sig hade frågan kanske inte alls behövt ställas. Men tiden liksom poängen i tabellen rinner iväg för Sheffield United, och i andra änden av tunneln väntar en fullt möjlig nedflyttning från Premier League med väldigt jobbiga sportsliga och finansiella konsekvenser. Sheffield United har inte tid med alltför långdragen psykologisk återhämtning, utan behöver alltmer chockterapi.
En principiell invändning kan vara att Sheffield United i någon mening är moraliskt skyldiga att ge Chris Wilder möjligheten att reda upp situationen, eller kanske till och med hålla fast vid Wilder även om nedflyttning blir ett faktum. Hur Burnley gjorde med Sean Dyche för fem-sex år sedan är ett exempel på detta. Jag skulle hävda att Sheffield Uniteds primära moraliska skyldighet är att försöka hålla sig kvar i Premier League.
Och att det även är en fråga om tidsperspektiv. Burnley kan mycket väl ha resonerat sig fram till att Sean Dyche var det bästa alternativet att hålla dem kvar i Premier League på längre sikt, i kontrast till på kort sikt. Ett resonemang de i så fall har visat sig fått rätt i med facit på hand. Det finns naturligtvis ingenting som förhindrar Sheffield United att tänka på samma sätt med Chris Wilder. Det är en möjlig bedömning.
En praktisk invändning är en rätt vanlig invändning, nämligen att det är svårt att hitta någon realistiskt tillgänglig manager som skulle ha större möjlighet att vända på Sheffield Uniteds situation och göra det bättre än Chris Wilder härifrån, och varför i så fall byta? Ett svar på detta är självfallet att om man ”vet” att det kommer gå åt fanders med en manager så är det enda rationella valet att åtminstone ge sig chansen genom att byta.
Dessutom återvänder vi till detta med psykologins betydelse. Det vill säga detta är inte enbart en teknisk fråga om metoder, det finns ingen särskild anledning att tänka att Wilders metoder skulle vara sämre lämpade nu än för ett år sedan. Men situationen är en helt annan för närvarande, och förtroendet för de egna metoderna för närvarande lågt, och bara att vara ”något annat” kan bryta en ond cirkel.
Det enda som verkligen kan bryta Sheffield Uniteds onda cirkel är självfallet att börja vinna fotbollsmatcher igen. Och om inte Sheffield United vinner fotbollsmatcher ”nu” så vinner de kanske fotbollsmatcher ”aldrig”. Dagens match mot Leicester kan alltså visa sig helt avgörande för både Sheffield Uniteds och Chris Wilders närmaste framtid.
:::
Söndagens riktigt stora match kommer dock senare under kvällen när Tottenham drabbar samman med Arsenal i säsongens första norra Londonderby.
En match mellan två lag med två helt olika trendkurvor. Arsenal inledde säsongen starkt men har därefter gradvis men obehörligen ramlat nedåt i tabellen. Tottenham inledde svagt men har lika obönhörligen stigit i tabellen, upp till förstaplatsen.
Arsenal var laget med den positiva auran omkring sig inför säsongen och Tottenham tvärtom med en negativ aura. Arsenal ansågs vara på väg uppåt med Mikel Arteta och Tottenham på väg nedåt med José Mourinho.
Verkligheten efter tio omgångar är att Tottenham leder ligan och Arsenal befinner sig på fjortonde plats, och ingen av dem känns spelmässigt malplacerad.
Något kontraintuitivt känns det inför matchen som om Arsenal är relativt bättre i försvaret samtidigt som Tottenham är relativt sett minst lika bra (anfallet) eller betydligt bättre (mittfältet) i övriga lagdelar.
Gissningsvis kommer dessa relativa styrkeförhållanden prägla matchbilden.
:::
Riktigt intressant match även på sena kvällen mellan Liverpool och Wolves. Definitivt inga självklara poäng för Liverpool.