Något jag för all del hade kunnat sympatisera med, om det nu faktiskt var så att det fick tyst på dem. Men så är det ju inte. När de väl har fått en sak de vill ha så kommer de självfallet bara börja tjata om nästa sak de vill ha, och så skulle det ofrånkomligen också fortsätta mer eller mindre i evighet. Det finns liksom ingen ände på sådana här saker, det är helt enkelt normalt organisatoriskt och mänskligt beteende.
Vad som nu föranlett denna rant är naturligtvis detta med fem byten. Under torsdagen dissade Premier League för tredje, alltså för tredje gången bara under den här trots allt relativt nystartade säsongen ett förslag om att införa fem byten i Premier League. Sug lite på den karamellen! Tre gånger på cirka tre månader alltså. Det måste vara något slags svårslaget rekord ändå.
Man kan ju inte säga att det sänder de allra bästa signalerna vad gäller respekt för fattade och gemensamma beslut. Om vissa klubbar inte får som de vill i varje liten sak så är det tydligen okej att fortsätta ta upp frågan in perpetui. Man kan så klart förstå om övriga klubbar någonstans börjar känna att vad de tycker helt enkelt inte spelar någon roll, och det således inte spelar någon roll vare sig vad de tycker eller att de ens finns.
Men nu röstade alltså Premier League emot det. Det vill säga frågan togs upp till omröstning bland Premier Leagues klubbar och förslaget med fem avbytare fick inte tillräckligt antal röster för att gå igenom. Vissa förändringar genomfördes dock, som att det kommer vara tillåtet med nio spelare på bänken istället för sju, samt att så kallade concussion substitutions kommer börja prövas någon gång efter jul.
Om rapporterna stämmer så röstade Aston Villa, Burnley, Crystal Palace, Fulham, Leicester, Leeds, Newcastle, Sheffield United, West Ham och Wolves mot förslaget. Halva ligan således. Och givet vilka klubbarna det handlar om så är det kanske heller inte någon större hemlighet vad som ligger bakom ståndpunkten. Klubbarna ser helt enkelt förslaget som ett sätt för de största klubbarna att få ännu större fördelar.
Om det verkligen ligger till på det sättet är i och för sig inte jag så säker på, vilket bloggade om för några månader sedan.
Premier League är därmed den enda större ligan i Europa som inte har utökat antalet byten under en säsong som påverkas rätt hårt av Covid-19. Även UEFA har ökat antalet byten i sina europeiska cupturneringar. Men Premier League är faktiskt inte ensamt bara i Europa utan även i England, där både EFL och FA också har ökat antalet byten i sina respektive ligor och cuper.
Även om det nog alltså frestar att göra rätt enkla poäng på detta med att England som vanligt ska göra på sitt eget sätt och inte vill dansa i takt med andra, så är det inte riktigt så glasklart den här gången. Egenintressen spelar så klart roll, och kanske är också dessa egenintressen betydligt större i Premier League än de är i andra ligor eftersom de ekonomiska insatserna är så mycket större i Premier League.
Vad som även måste påpekas är att förespråkarna för fem byten knappast stärker sin egen sak när de i princip inte ens använder sig av de tre byten de för närvarande faktiskt har. Vi har sett en mängd exempel på just detta under säsongen. Det går hela matcher där dessa lag och manager använder endast ett enda byte exempelvis, eller i några fall faktiskt inte byter ut någon spelare alls.
Om man inte använder sig av tre byten blir det naturligtvis väldigt svårt att samtidigt påstå att man verkligen behöver fem byten. Vad det i så fall snarare låter som är att man vill ha fem byten inte så mycket för att man faktiskt behöver det här och nu, utan för att man någon gång i framtiden kanske kan råka befinna sig i en situation då man behöver fem byten. Man känner sig kanske inte helt övertygad.
Ett annat argument har då varit att nu vågar inte dessa manager göra sina tre byten eftersom om man då gör sina tre byten och sedan får ytterligare en spelare skadad så står de plötsligt där med situationen att få slutföra matchen med färre spelare på planen. Den första och kanske mest omedelbara invändningen är väl att det för all del inte på något sätt förklarar varför man i så fall inte gör åtminstone två byten.
Men framför allt är det ju så att detta är liksom inget nytt. Så har det ju faktiskt alltid varit, och kanske ska det till och med vara på det sättet. Det kanske ska finnas en liten risk med att göra byten. Hur som helst är det alltså en risk som hela tiden har funnits, det vill säga att man gör sina byten och sedan råkar man efteråt ut för en skada. Av någon anledning har detta inte förhindrat managers från att göra tre byten förut.
Dessutom försvinner ju inte detta med fem byten. Man bara förflyttar problematiken framåt lite grann. Med fem byten kommer naturligtvis dessa managers då inte våga göra några fem byten, eftersom om de då har gjort sina fem byten och det uppstår en skada efteråt så får de avsluta matchen med färre spelare på planen. Kommer man då plötsligt börja argumentera för sju byten och tro att det minsann förändrar någonting?
Jag vågar dessutom påstå att i majoriteten av fallen där dessa managers inte har gjort tre byten, utan bara gjort t ex ett byte, så har rädslan för att få avsluta matchen med färre spelare haft mycket lite eller förmodligen ingenting med saken att göra. Det har i de flesta fallen snarare handlat om riskminimering i den egna matchcoachningen, att man helt enkelt vill ha vissa spelare på planen.
Men vill man ha sina fem byten måste man först börja använda sina tre byten.
***
PREMIER LEAGUE-HÖRNAN (#13)
Wolves 2-1 Chelsea, Man City 1-1 West Brom, Arsenal 1-1 Southampton, Leeds 5-2 Newcastle, Leicester 1-2 Everton, Fulham 0-0 Brighton, Liverpool 2-1 Tottenham, West Ham 1-1 Crystal Palace, Aston Villa 0-0 Burnley, Sheffield United 2-3 Man Utd
Aktuell tabell
Omgångens stjärna: Curtis Jones, Liverpool. Bara 19 år gammal men en väldigt mogen och produktiv insats på Liverpools mittfält i en toppmatch i ligan. Ett bevis för att sådana här spelare alltid kan bättre än de får kredd för när de faktiskt ges chansen.
Omgångens kalkon: Anwar El Ghazi, Aston Villa. Massor av chanser och massor av skott för El Ghazi hemma mot Burnley, men missade alla av dem. Riktigt så slösaktiga har inte Aston Villa råd att vara om de ska ta sina poäng.
Omgångens manager: Slaven Bilic, West Brom. Får väl den här lite som ”tack för kaffet” kanske givet att han fick sparken dygnet efter att laget precis klarat oavgjort borta mot Man City. Men det var också ett effektivt och energiskt lag på planen.
Omgångens kanon: Wolves. Märktes hur mycket segern betydde för Wolves när de avgjorde matchen mot Chelsea långt in på tilläggstid genom Pedro Neto. Det hade varit livat på sidlinjen dessförinnan dessutom.
Omgångens J.R.: Liverpool. Skrattar bäst som skrattar sist brukar ju gälla för J.R. och så även den här gången för Liverpool. Sent vinstmål i toppmatchen mot Tottenham hemma på Anfield. Inte minst bra eftersom alla andra lag i toppen av tabellen tappade poäng samtidigt.
Omgångens Cliff Barnes: Newcastle. När resultaten går med Newcastle går det kanske att svälja förtreten men utan resultaten med sig blir det desto svårare för Newcastles supportrar att svälja att deras lag ska behöva bli så utspelade som de blev av Leeds.
Omgångens match: Leeds 5-2 Newcastle. Siffrorna rann väl kanske iväg en smula på slutet men det här var ändå Leeds match mest hela tiden. Newcastles ledningsmål och sedan kvittering skapade dock nerv. Leeds har som vanligt fått höra att de kanske håller på att bli trötta visade den här matchen att det är nys.
Omgångens WTF: Arsenals röda kort. Ännu ett rött kort för Arsenal i den här matchen mot Southampton, och det börjar ju både komma ofta och olägligt och dessutom kosta Arsenal poäng. Röda kort brukar beskrivas som individuella hjärnsläpp, men när de börjar komma så här ofta är det oftast ett tecken någon djupare systemisk frustration.
Omgångens BTW:
Jag kan förstå att man inte gillar José Mourinho, liksom varför, men det är rätt trist att se hur detta påverkar journalisters professionella omdöme.
Premier League skriver på nytt lukrativt TV-avtal med BeIN. 19 klubbar röstade för avtalet. Enda nejsägaren? Newcastle!
Heung-Min Sons mål mot Burnley vann Puskaspriset för årets snyggaste mål. Och Jürgen Klopp blev årets manager.
Väldigt bra modern mittbacksmatch igår kväll av Victor Nilsson Lindelöf!