Kanske säger det ändå något att Southampton gick av planen efter sin senaste match och verkade bittert besvikna över att bara ha fått med sig 1-1 mot Arsenal på Emirates. Låt gå för att Arsenal lite som vanligt fick avsluta matchen med tio man på planen, men det är ändå en match som det var decennier sedan Southampton faktiskt vann, och vanligtvis är det en match Southampton brukar förlora.
Man måste ändå säga att det är en rätt god måttstock på de framsteg Southampton ändå har gjort den senaste dryga säsongen och en halv. Framsteg som har fått Southampton som befann sig indragna i nedflyttningsstriden och i hög grad ett lag sökandes efter sin egen identitet att stadigt klättra i tabellen och nu inför den här omgången faktiskt hitta sig själva på tredje plats, före lag som Leicester, Man Utd, Chelsea, Man City m fl.
Exakt vad denna tredjeplacering i tabellen är värd får vi kanske ett annat väldigt gott smakprov på redan den här lördagen när Southampton ska ta emot Man City hemma på St Mary’s. Ännu en rätt god måttstock på Southamptons framsteg de senaste åren är att det nu faktiskt är en match där man känner att Southampton alls inte är utan en rätt god chans på förhand. Det känns som en öppen match.
Southampton kan så klart sägas ha gjort vad som rimligtvis borde förväntas av alla engelska klubbar, men som dessa klubbar så relativt sällan ändå gör. Det vill säga hitta en progressiv, motiverad och meriterad manager som jobbar i någon av Englands eller Europas klubbar med en tydlig idé i sitt management som passar klart och tydligt ihop med den identitet och ambitionsnivå klubben själv bekänner sig till.
De har alltså inte gjort som flera större och jämnstora klubbar har gjort, det vill säga anställt ett relativt oprövat namn mest för att han har en tidigare koppling till klubben som gammal spelare. De har inte heller gjort som många andra klubbar oftast gör, det vill säga välja enbart ur en hög av ambulerande managers inom engelsk fotboll vars enda egentliga merit oftast är en omsusad och överdriven erfarenhet av engelsk fotboll.
Vad har då Southampton uppnått med detta som jämförelse? Det vore förmodligen fel att påstå att alla som anställer managers utifrån samma principer som ovanstående klubbar alla misslyckas med detta, men samtidigt är det möjligen med något enstaka undantag omöjligt att påstå någon av dessa klubbar har lyckats uppnå mer än par, det vill säga som mest vad det så att säga förväntas av dem.
Southampton däremot har lyckats med något mer än att enbart motsvara rent rimliga förväntningar på dem, de har överträffat förväntningarna och på så sätt lyckats uppnå en nivå som är högre än enbart summan av deras delar. Kort sagt alltså det som riktigt bra management är tänkt att uppnå. Southamptons existens har därmed förhöjts från enbart en kamp för överlevnad till en strävan mot något större än så.
Lärande förklarar också Southamptons framsteg. Alla klubbar gör misstag. Bra klubbar upprepar dem inte. När Southampton förra året befann sig i kris, med 0-9 mot Leicester som lågpunkt, hade det varit lätt för en klubb som redan anställt tre funktionalistiska managers i form av Claude Puel, Mauricio Pellegrino och Mark Hughes att gå den vägen igen. Southampton visste vart den vägen ledde, och valde istället att behålla Ralph Hasenhüttl.
Just den där matchen mot Leicester har så klart blivit något slags mantra runt Southampton, tillsammans med twisten att Southampton alltså därefter inte valde att sparka Hasenhüttl. På sätt och vis kanske det pratas lite för mycket om matchen i sig, men det ska inte heller förnekas att förlusten har haft stor betydelse för Southampton, en chock för systemet som tvingade dem till samling bakom Hasenhüttls idé.
Efter den matchen har endast fyra klubbar i Premier League vunnit fler matcher än Southampton. Dessa fyra klubbar är Liverpool, Man City, Chelsea och Man Utd. Vad det visar är att Hasenhüttls spelidé med hög press på motståndaren, minska ytor och framför allt alternativ för motståndaren och tvinga fram de bollvinster som leder till egna målchanser både har fått fullt genomslag och visat sig väldigt effektiv.
Om vi hade slängt in Southampton i en grupp tillsammans med dessa fyra andra klubbar och bett folk att plocka bort det som inte passar in så hade naturligtvis Southampton plockats bort av varenda en. Southampton jobbar med helt andra förutsättningar. När jag för några veckor sedan påstod att Southampton var ett bättre coachat lag än Man Utd fick jag en massa kritik, särskilt efter att Man Utd vänt matchen, men detta är alltså varför.
Att Southampton har anställt Ralph Hasenhüttl kan knappast anses som märkligt i sig självt. Hasenhüttls karriär är kantad av framgång oavsett om det handlat om Aalen, Ingolstadt eller RB Leipzig. Det enda märkliga är möjligen att Southampton lyckades anställa Hasenhüttl, även om Premier League lockar, men framför allt skulle jag säga det märkliga är att ingen annan klubb i Premier League anställde Hasenhüttl.
Med Ralph Hasenhüttl som manager har Southampton fått en tydlig identiet, spelandes fotboll med en väldigt tydlig idé, och som en följd har Southampton börjat ta poäng och vinna fotbollsmatcher i en betydligt högre takt. Ett direkt resultat av detta är att när nu Southampton under dagen möter Man City hemma på St Mary’s så har de faktiskt på förhand goda skäl att känna sig besvikna om de går av planen utan att ha vunnit.
Trots allt ligger ju Southampton en-fyra poäng före Man City i tabellen. Bara det är ju rätt uppseendeväckande, även om det kanske inte är någonting vi ska räkna med kommer fortsätta vara fallet säsongen ut.