Under det nyss avslutade året 2020 blev Aston Villa den klubb i Premier League som efter Leicester avancerat flest antal platser i tabellen. Aston Villa blev även den första klubben sedan Leicester att börja året på en av nedflyttningsplatserna för att avsluta året på en av de europeiska cupplatserna. Aston Villa har redan tagit 15 poäng mer i motsvarande matcher den här säsongen jämfört med förra säsongen.
Framstegen för Aston Villa är med andra ord minst sagt uppenbara. Dessa framsteg blir mindre uppenbara eller mindre meningsfulla för att Aston Villa möjligen har inlett 2021 något mer svajigt. Efter att ha spelat oavgjort borta mot Chelsea strax innan nyår har Aston Villa kanske något oturligt förlorat borta mot Man Utd och sedan förlorat i FA-cupen mot Liverpool.
Dessa matcher betyder att Aston Villa har spelat tre matcher i rad utan vinst, vilket även råkar vara Aston Villas längsta svit hittills den här säsongen utan vinst. Med en match mot Man City på bortaplan ikväll är det naturligtvis en mycket hög risk att denna vinstfria svit utökas till fyra raka matcher. Något oroväckande kanske, men samtidigt är det naturligtvis ett väldigt tufft spelschema under just den här perioden.
Bortaplan har samtidigt passat Aston Villa relativt väl den här säsongen. Och innan det bortförklaras med att det inte finns någon publik på matcherna och att hemmaplan och bortaplan därför inte existerar, ett kanske inte vattentätt påstående, är det kanske värt att påpeka frånvaron av publik inte i sig kan förklara varför Aston Villa är bättre än andra lag på vad som åtminstone formellt ändå är bortaplan.
Efter att förra säsongen ha förlorat tolv av sina nitton bortamatcher i Premier League, och vunnit endast två av dem, så har Aston Villa den här säsongen istället hittills vunnit fem av sina åtta bortamatcher, och förlorat endast två av dem. Mer än något annat är det alltså resultaten på bortaplan som skiljer Aston Villa från förra säsongen, och mer än något annat verkar det vara Aston Villas effektiva omställningsspel som är förklaringen.
Aston Villa är näppeligen ett av lagen med högst bollinnehav i Premier League. Med ett genomsnitt om strax under 50% av bollinnehavet per match så är Aston Villa sannerligen inte ett av lagen med lägst bollinnehav, men man ligger ändå under ligans genomsnitt i det avseendet. Aston Villa är dessutom ett av lagen med lägst totalt antal passningar i Premier League, men däremot laget med högst andel så kallade nyckelpassningar.
Bilden av Aston Villas anfallsspel är med andra ord inte av ett lag som direkt dräller med bollen och som så att säga vårdar bollinnehavet och passar bollen inom laget ett antal gånger för att leta öppningar i motståndarförsvaret. Aston Villa är istället ett lag som försöker komma till väldigt snabba avslut och som har visat sig märkligt effektiva på att göra just detta.
En tämligen intressant aspekt med just den här säsongen rent specifikt är att samtliga lag har sjunkit i termer av hög press och intensitet. Tidigare så framgångsrika lag i Premier League som Liverpool, Man City, Chelsea, Man Utd, Arsenal, Southampton, Leicester med flera, vars framgångar i olika grad har baserats på hög press och intensitet, har samtliga blivit mindre framträdande i detta avseende just den här säsongen.
Samtliga lag utom Aston Villa ska sägas. Aston Villa är det enda laget i Premier League som spelade i Premier League förra säsongen som tvärtom har blivit mer framträdande i detta avseende, det vill säga som uppvisar en högre grad press och intensitet. Här räknas alltså inte Leeds, West Brom eller Fulham som ju spelade i EFL Championship förra säsongen. Men Aston Villa bryter mot mönstret i Premier League, med framgång.
Aston Villa vinner alltså bollen betydligt högre upp i planen den här säsongen än under förra säsongen, och har den här säsongen dessutom de perfekta spelarna att verkligen dra maximal nytta av lagets bollvinster högt upp i planen. Jack Grealish, John McGinn och en extremt arbetsvillig Ollie Watkins tillsammans med mångsidiga forwards i Anwar El Ghazi, Bertrand Traoré och Trezeguet har gjort Aston Villa betydligt bättre.
Mycket av uppmärksamheten kommer av lätt insedda skäl riktas mot Jack Grealish. Med all rätt kanske eftersom Grealishs prestationer för Aston Villa den här säsongen är av en sådan kaliber åtminstone rent statistiskt att den faktiskt ligger väl i paritet med spelare som Eden Hazard, Kevin De Bruyne och Christian Eriksen innan honom. Hade Grealish spelat för någon av superklubbarna hade alla pratat om honom nu.
Men den kanske främsta skillnaden mellan den här säsongen och förra säsongen, och kanske därmed Aston Villas vitt skilda tabellplacering, är Ollie Watkins. Watkins har visat sig vara en skicklig och effektiv anfallare för Aston Villa, men vars främsta bidrag kanske ändå är sin höga arbetsvilja som verkligen ger Aston Villa möjligheten att försvara sig högt upp i planen, och som gör deras höga press riktigt effektiv.
Ollie Watkins är alltså spelaren som i någon mening låter Aston Villa spela som Aston Villa spelar, och som därtill skapar mycket mer utrymme för övriga spelare i Aston Villa att glänsa på planen. De som har sett Watkins spela för Brentford de senaste säsongerna är kanske inte väldigt förvånade över den saken, men få hade kanske trott att Watkins skulle visa sig vara en av Premier Leagues allra bästa värvningar den här säsongen.
Aston Villas framsteg kommer dessutom inte genom att Aston Villa har omfamnat vanliga krav och uppmaningar på att börja spela en mer riskminimerande fotboll, utan tvärtom genom att Aston Villa har börjat våga och kanske framför allt kunna ta högre risker på planen. Högre risker med en mer positiv fotboll har också gett högre avkastning för Aston Villa. Friskt vågat har varit mycket vunnet för Aston Villa.
Om det vinner matchen åt Aston Villa mot Man City är kanske en aning osäkert så här på förhand, det är naturligtvis en väldigt tuff fotbollsmatch, men någon omöjlighet är det naturligtvis inte.