Landslagsfotboll har kanske aldrig riktigt varit min grej. Ännu mindre de senaste 10-20 åren naturligtvis i takt med att landslagsfotbollen har minskat i status jämfört med framför allt klubbfotbollen. Förr om tiden var det ju faktiskt rimligt att påstå att spela med landslaget var det största som fanns. Dessa tider är förbi och kommer aldrig igen, men när det kommer till själva mästerskapen är jag självfallet engagerad.
Ett problem jag möjligen har haft med landslagsfotbollen är att den liksom bygger på att man ska hålla på visst lag, av egentligen ingen bättre anledning än att man råkar vara född på ett visst ställe på jorden. Och visst har jag väl för all del följt Sveriges landslag genom åren, men lika sant är nog också att jag har följt Englands landslag med minst lika stort intresse och engagemang.
Englands och Sveriges landslag har den saken gemensamt att båda traditionellt har omgivit sig med en väldigt hög uppfattning om sig självt som kanske inte alltid eller till och med sällan har motsvarats av någon klar verklighet. England vanligtvis som den bröstdunkande gorillan, Sverige kanske lite mer som en ovanligt smugg chimpans. Att Sverige verkar ha någon slags hatkärlek till England är alltså kanske inte så konstigt.
Vad man än tycker om Englands landslag så går det inte att förneka att det väldigt många gånger är ett väldigt engelskt landslag. Vilket kanske låter som en fullständig självklarhet, men här syftar jag kanske mer på tillfällen och ögonblick där Englands landslag uppför sig just preci som karikatyren av dem själva. Detta gör England i alla fall enligt mig också till ett väldigt charmigt landslag.
Vilka är då de åtta mest engelska ögonblicken i Englands landslags långa historia av VM och andra mästerskap? Det kan naturligtvis vara både på gott och på ont, det enda man kan säga är kanske att England är ett landslag som ofta gillar att dansa med ytterligheterna i sin tillvaro.
(8) 27 sekunderbart är kort – Bryan Robson, 1982
Att säga att England öppnade VM i Spanien med en rivstart är att inte göra saken riktig rättvisa. Bryan Robson gjorde vad som fram till 2002 var VM-historiens snabbaste mål, mot Frankrike i öppningsmatchen. Mungiporna pekade uppåt för England som vann mot Frankrike, vann mot Tjeckoslovakien, vann mot Kuwait, innan de kanske som väntat föll mot Västtyskland i kvartsfinalgruppen.
(7) Portugal, 2000
Att säga att England öppnade EM i Belgien och Holland med en rivstart är att inte göra saken riktig rättvisa. Paul Scholes och Steve McManaman dunkade in 2-0 till England efter en dryg kvart och England såg ut att cruisa. Sedan klev Luis Figo in i handlingarna med ett jätteskott och till slut hade Portugal vunnit matchen med 3-2, och fastän England besegrade sitt Tysklandspöke så åkte de ändå ur gruppen efter ännu en 2-3-förlust mot Rumänien.
(6) Vulkanen briserar – Island, 2016
Förlusten som ledde fram till dagens England med Gareth Southgate. England har en lång rad av fiaskon i mästerskap så klart, men frågan är ändå om inte detta är Englands allra mest präktiga fiasko. Englands landslagsledning verkade inte riktigt själva ta uppgiften på riktigt allvar inför åttondelsfinalen, och sällan har väl ett landslag med sådan hybris utan minsta lilla skäl att ha någon hybris alls så grundligt fått sina byxor neddragna.
(5) Polsk riksdag – England bommar VM, 1974
England klarar ju alltid kvalen brukar det sägas. Nåja, nästan alltid. För även om det är långt mellan gångerna så nog bommar de allt ibland. Första gången de bommade rejält var inför VM 1974 när England bara behövde besegra Polen på Wembley i sista matchen för att ta sig till VM. Så tvärsäkra var England på vinst att t ex Brian Clough menade att det fanns ingen chans att England inte skulle vinna. Men, Polen höll 1-1 matchen ut, och så traumatiskt blev misslyckandets att det hunnit byggas upp en grundlig polsk myt.
(4) Kamerun, 1990
England hade krånglat sig förbi Belgien i åttondelsfinalen och ställdes i kvartsfinalen mot mästerskapets charmlag från Kamerun. Istället för att göra vad man kanske hade förväntat sig av andra europeiska stora landslag, det vill säga spela av matchen tämligen kontrollerat, så gav sig England in i en hysteriskt nervig och svängig shootout, där det länge såg ut som om Kamerun skulle vinna. Men England tog matchen till förlängning och till slut, ironiskt nog, så straffade de nog framför allt sig själva vidare.
(3) Guds hand och guds fötter – Argentina, 1986
Om Diego Maradona på en och samma gång ska göra sig själv odödlig i fotbollens historia, genom att på vägen mot VM-guldet göra två mål, varav det ena är ett av fotbollens allra mest briljanta och det andra ett av fotbollens allra mest bisarra, då är det närmast självklart att han ska göra det mot England. Vilket annat landslag hade dessa båda saker kunnat hända för inom så kort tid?
(2) Englands första fiasko – VM, 1950
Den som tycker att England har varit odrägliga i modern tid har kanske inte koll på hur genuint odrägliga de faktiskt var innan modern tid. England hade inte ens deltagit i de tre första världsmästerskapen av det enkla skälet att de ansåg sig vara alldeles för bra för att ens vara med. Lagom till 1950 hade de ändå behagat sig åka dit, om än med uppfattningen att detta skulle de vinna enkelt. Det blev uttåg redan i gruppspelet, sedan USA åsamkat England deras kanske mest pinsamma förlust genom alla år, än idag.
(1) Football’s Coming Home! – VM, 1966
Hur kul det än är att skoja med England för alla deras misslyckanden så ska man kanske ändå komma ihåg att de faktiskt har vunnit VM, och det är bara åtta länder som har lyckats med det under alla år. Visst, det skedde på hemmaplan, i en tid när hemmaplan nog var en större fördel än vad det är nu för tiden, men lik förbaskat är det ett VM som ändå ska vinnas. Och om England ska vinna VM så ska det naturligtvis göras just på detta sätt, mot Tyskland i VM-finalen, i en dramatisk match som går till förlängning där England vinner under märkliga former. Bollen var aldrig inne!