Bra för England att ha i alla fall någonting att förlora!

Undrar för övrigt om den där låten kan vara musikhistoriens mest missförstådda sång. En låt som alltså mer eller mindre är en slags självparodi på det egna lagets misslyckanden i den här typen av mästerskap har tolkats och tolkas fortfarande av många som ett uttryck för engelsk arrogans, för Englands förmåga att tycka att de är bäst i världen utan några som helst egentliga skäl för att tycka på det viset.

Kanske ligger det i någon mening nära till hands att tolka låten på det viset eftersom England genom åren har visat så många prov på just sådan arrogans. Möjligen är det lite så också att folk utanför England väldigt gärna vill tolka låten på det viset också. Det stämmer helt enkelt väldigt väl överens med hur de själva vill se på England och på engelsmän. Låten tolkas alltså genom ett filter av fördomar.

Hur det nu än är med den engelska arrogansen så vet vi bortom allt tvivel att det är något som konsekvent används av Englands motståndare som ett sätt att motivera sig själva. Det användes definitivt av Kroatien inför VM-semifinalen senast som ett sätt att tagga upp sig själva och ge England på käften. Det har hörts liknande läten från det danska lägret inför kvällens match.

Här finns en tendens hos engelska journalister att vägra se sin egen skuld i detta skådespel. Eftersom låten ju rent bokstavligt är arrogant, utan alltså tvärtom, så måste det ju vara alla andra det är fel på. Att de själva under många år skulle ha varit med och skapat förutsättningarna för sången och för England att uppfattas som arrogant är ett öra de väldigt ogärna vill höra på.

Att fotbollen kommer hem skulle naturligtvis kunna ses som först och främst ett uttryck för glädje. Det går bra för England, England går långt i mästerskapet och har chansen att vinna mästerskapet, och detta firas genom att nynna och sjunga om hur fotbollen kommer hem. Varför detta skulle vara så värst mycket mer arrogant av England än av Sverige att sjunga om hur man man gräver guld i USA är lite oklart.

Glädje känns väl annars som nyckelordet inför kvällens semifinal mellan England och Danmark. För visst är det två lag som just nu spelar en fotboll i glädje och i medvind, där det känns som om det mesta går med de båda lagen. Detta ger semifinalen ett ytterligare lager av oförutsägbarhet. För hur den här matchen än går så måste ju medvinden ofrånkomligen ta slut för något av lagen.

Danmark spelar som i ett lyckorus efter att ha startat EM med stor sorg och väldiga bekymmer och besvär. Men Christian Eriksens hjärtstillestånd, eller snarare lättnaden som uppstod när detta ordnade sig till det bästa, har fått Danmark att spela i ett tillstånd av glädjerus. Danmark befinner sig i den här ovanliga sitsen att verkligen kunna spela fotboll helt och hållet utan rädsla, eftersom de har absolut ingenting att förlora.

England kanske ändå inte kan säga riktigt samma sak. Visst går det väldigt bra även för dem nu och även om de skulle förlora ikväll så är det många som kommer kunna se det positiva med detta EM ändå. Det kommer inte vrålas och ylas om ännu ett fiasko efter detta EM. Men samtidigt kommer det så klart alltid vara som en tagg i lejonets tass om England skulle förlora en EM-semifinal på hemmaplan mot Danmark.

Vad är då bäst skulle man kunna fråga sig. Är det bäst att som Danmark gå in till den här semifinalen utan att ha något alls att förlora oavsett om laget vinner eller förlorar? Eller är det bäst att som England gå in till semifinalen med åtminstone lite grann att förlora, den här känslan av ofullbordat arbete och kanske den missade möjligheten att få spela EM-final på Wembley mot Italien eller Spanien?

Formulerat på ett litet annat sätt. Kommer det vara till Danmarks fördel att kunna genomföra den här matchen helt och hållet utan press, där det egentligen kostar dem ingenting alls att förlora matchen? Eller kommer det istället vara till Englands fördel att åtminstone ha någonting att förlora, kommer det få dem att ha den där extra lilla procenten av motivation, hunger och desperation som leder till vinst?

Viktiga spelare för England som Harry Kane, Raheem Sterling, Declan Rice och Luke Shaw kommer helt säkert spela en väldigt stor roll för att göra sitt avtryck på den här matchen och ta England till en EM-final. Men Danmark har naturligtvis alla sina spelare. Och i den utsträckning som alla dessa spelare inte ensamma kan avgöra den här matchen, så kan svaret på ovanstående frågor visa sig få en avgörande betydelse.

Oavsett allt detta har jag ändå på känn att vi kommer få se en väldigt bra fotbollsmatch. Det känns som om vi befinner oss alldeles för långt fram i detta mästerskap för att just dessa båda lag när de möter varandra skulle kunna ge oss något annat än en väldigt bra fotbollsmatch.

:::

EM-KOLLEN

England vs Danmark. England är favoriter på pappret, om än inte särskilt stora favoriter. Dessa båda lag har nyss stött på varandra i Nations League, med dansk fördel, men nu är det för all del lite andra omständigheter. Danmark kommer vilja spela öppet och offensivt vilket borde kunna passa England ganska bra. Båda lagen spelar i någon mening i medvind. Prognos: England (3-0)

:::

TRANSFERKOLLEN

Junior Firpo, Barcelona till Leeds. Väldigt offensivt lagd ytterback som gjorde succé i Real Betis innan han följde med Quique Sétien till Barcelona. Där hittade han aldrig sin roll. Borde som spelartyp passa perfekt in i Leeds dynamiska och offensiva fotboll och under Marcelo Bielsas coachning har han alla möjligheter att utvecklas till en av ligans bästa ytterbackar. Med beröm godkänd – (++++)

Enock Mwepu, Red Bull Salzburg till Brighton. Mångsidig mittfältare med en omvittnad förmåga att läsa spelet centralt på planen. Har varit en viktig del utav Red Bull Salzburg dominans av österrikisk fotboll de senaste åren. Kommer ge Brighton större konkurrens och variation på sitt mittfält. En så pass klok värvning som en klubb som Brighton faktiskt kan göra. Väl godkänd – (+++)