Flera fördelar med väldigt få nackdelar att utöka EM till 32 lag

Kvalspelet till detta EM var för all del annorlunda. Detta genomfördes då som kvartsfinaler och dessförinnan åttondelsfinaler som spelades som dubbelmöten, det vill säga som dagens playoff, mellan olika länder. Men dessa spelades innan turneringen som hemmamatcher och bortamatcher enligt känt europeiskt format. Totalt deltog 17 länder i detta första EM, och England var naturligtvis inte ett av dem. Ej heller Sverige för övrigt.

När nästa EM skulle spelas 1964 så var både England och Sverige med i leken, och totalt deltog den här gången 29 länder. Nästan dubbelt så många med andra ord. Fortfarande var det däremot bara fyra lag med i själva huvudturneringen och så skulle det också fortsätta ända fram till 1980, då EM var utökat till åtta deltagande lag som delades upp i två grupper om fyra lag i varje enligt traditionellt format.

Denna relativa småskalighet höll i sig under hela 1980-talet och även en bit in på 1990-talet. När EM genomfördes i Sverige 1992 så var EM fortfarande bara åtta lag, med två grupper om fyra lag i varje. Därefter semifinal och final. Men Europa genomgick vid den här tiden stora förändringar, östblocket bröts upp i många nya länder, och UEFA:s svar på detta blev att utöka EM till 16 länder.

På detta sätt fick vi alltså det format som mer eller mindre varenda människa nu för tiden tar för givet och på något sätt har valt att betrakta som det optimala formatet. Detta format med 16 lag, fyra grupper om fyra lag i varje, därefter ett rakt slutspel med kvartsfinal, semifinal och final, var hyfsat beständigt och höll i sig under fem raka EM från 1996 ända fram till och med 2012.

Men det är en ofrånkomlig egenskap hos både människor och organisationer att de hela tiden vill ha mer och vill bli större. Särskilt när det finns pengar att tjäna. Aldrig någonsin, eller i alla fall väldigt sällan, ser vi något som har växt till viss storlek istället krympas. Ett sådant förslag skulle naturligtvis inte få något stöd hos någon inblandad part som har ett finansiellt incitament med i spelet.

Alltså utökades EM igen från och med 2016, den här gången till 24 lag. Det EM som nyss avslutats är det andra EM med detta antal lag. Ett knöligt antal lag som har skapat ett rätt krångligt eller åtminstone ineffektivt format på turneringen. Även om jag samtidigt tycker att negativismen mot detta format har fått lite överdrivna proportioner. Men visst, det är sannerligen inte optimalt.

Därmed skulle man då kunna tänka sig att nyheten borde tas emot med viss glädje att detta EM knappt ens hann med att avslutas innan UEFA planterade att de skulle undersöka möjligheten att ytterligare utöka EM från och med EM 2028 till det betydligt mindre knöliga antalet 32 lag. Det vil säga precis som dagens VM, med ett väldigt rakt format om åtta grupper med fyra lag i varje, sedan ett rakt slutspel.

Helt säkert kommer det nog skällas på det förslaget också. Det skälls ju närmast reflexmässigt varenda gång det föreslås att göra EM, VM och den här typen av turneringar större. Och visst anar man väl att där också finns ett och annat girigt motiv bakom förslaget. Men ju mer man tänker på förslaget desto mer rättframt och mindre kontroversiellt blir det. Där finns många fördelar, men väldigt få nackdelar.

Förslaget löser som vi redan varit inne på knöligheten och ineffektiviteten i dagens format, om än på rakt motsatt än de som föreslagit den politiskt svårt osannolika lösningen att sänka antalet lag tillbaka till 16. Detta åstadkommer man utan att därför i realiteten utöka turneringen särskilt mycket i real storlek så att säga. Ytterligare två grupper betyder två-tre fler speldagar totalt, och oförändrad storlek på slutspelet.

Varje gång det föreslås att utöka antalet lag i ett EM eller ett VM så kommer de vanliga argumenten om att detta urvattnar mästerskapet och sänker kvaliteten. Samtidigt menar jag att dessa två senaste EM har tagit död på dessa argument, eftersom de alls inte har blivit sämre av dessa fler och nya lag, som tvärtom i hög utsträckning har varit med och faktiskt satt färg på dessa mästerskap.

Argumentet kanske håller bättre med VM, men det håller inte riktigt med EM, där det faktiskt fortfarande finns väldigt dugliga fotbollslag kvar utanför EM bakom dem som kommer med till EM, oavsett om det är 16 eller 24 lag i EM. Ingen ska väl exempelvis försöka sälja till mig att detta EM hade blivit sämre på något sätt av att t ex Norge, Irland, Grekland med flera hade kommit med.

Mot dessa argument gällande kvaliteten ska man också ställa värdet av att fler länder faktiskt får vara med i EM. För de tillför ju något till EM också, precis som det betyder väldigt mycket för fotbollen i dessa länder att de får vara med i EM. Det är kanske mer värt för Island att faktiskt få vara med i EM några fler gånger än vad det egentligen är synd om t ex England eller Tyskland att möjligen behöva möta Island i ett EM.

Sedan är jag väl som bekant nog mer för att lägga ner EM helt och hållet, eller snarare göra om dagens Nations League till ett EM. Ironiskt nog ligger ju faktiskt det inte helt långt bort från hur EM faktiskt var utformat i början. Men om det nu ska genomföras ett helt eget EM så att säga, precis som nu vart fjärde år, så ser jag egentligen inga skäl varför detta EM inte borde utökas till 32 lag.

Dessutom skulle kanske detta kunna sätta stopp för den utomordentligt dumma idén att börja arrangera VM vartannat år istället.

:::

TRANSFERKOLLEN

Pierre Lees-Melou, OGC Nice till Norwich. Väldigt rutinerad fransk mittfältare som har spelat en bra bit över 100 matcher mestadels på Ligue 1:s övre halva med OGC Nice. Nu verkar han söka nästa utmaning med Norwich i Premier League. Det kan nog bli bra. Det är svårt både att se Lees-Melou göra någon dundrande succé med Norwich och att se honom bli något större misslyckande. En kompetent värvning. Godkänd – (++)