Inte minst påminns jag om detta under en sommar som denna, som åtminstone hittills har varit både mycket solig och väldigt varm. Dels handlar det säkert om att det under en sommar finns mer tid över att faktiskt slå sig ned med en bok och fördjupa sig i den. Dels är det helt säkert också så att det finns något väldigt trevligt med att slå sig ner i solen med en bok och gärna något smaskigt på sidan.
Böcker om fotboll är på sitt sätt fortfarande något relativt ovanligt. Det absolut mesta som skrivs om fotboll skrivs i form av artiklar eller krönikor av olika slag. Det förmodligen vanligaste exemplet på böcker om fotboll får nog sägas vara biografier av nuvarande eller tidigare spelare eller tränare, vars innehåll och relevans normalt sett pendlar mellan det i bästa fall drägliga och det i värsta fall direkt bedrägliga.
Om böcker om fotboll är relativt ovanliga så måste man också säga att bra böcker om fotboll är (naturligtvis) ännu mer ovanliga. Men naturligtvis finns de. Normalt sett utgår dessa böcker från ett specifikt perspektiv eller handlar om ett mycket specifikt ämne, något som ligger författaren nära hjärtat. Böcker som lyckas ge i alla fall mig någon slags aha-upplevelse eller få mig att känna mig som en del av berättelsen.
Vilka böcker är då särskilt värda att läsa? Här är enligt mig åtta bra böcker om engelsk fotboll att läsa under denna varma och soliga sommar!
(8) Fever Pitch: A Fan’s Life (Nick Hornby, 1982)
Supporterlivet är ett inte alldeles vanligt ämne för böcker om fotboll. Hornbys väldigt kända bok är inte bara en av de allra första utan därtill en av de bästa och mest unika. Det speciella med Hornbys skildring av sitt eget supporterskap är att det aldrig blir något otvetydigt positivt. Supporterskapet blir en flykt från vardagen och verkligheten, ett sätt att gömma sig från livsångest, livskriser och självtvivel.
Att vi själva som supportrar känner så mycket för Hornbys berättelse kan säkert bero på att vi åminstone i vissa delar känner igen oss själva i detta, hur fotbollen blir en paus och en ventil från vår egen vardag. Att vi ändå orkar läsa boken, i vissa fall om och om igen, beror helt säkert på att Hornby skriver med både humor och värme. Det är en bok som i själva verket visar oss på meningen med supporterskapet.
(7) The Glory Game (Hunter Davies, 1972)
Det är en bok av sin tid. En bok som förmodligen skulle vara helt omöjlig att skriva i dessa dagar. Davies gavs möjligheten att helt obehindrat följa Tottenham under en hel säsong under säsongen 1971-72, i princip att leva, bo och arbeta tillsammans med Tottenhams legendariske manager Bill Nicholson och Tottenhams hela a-lag. Det går inte att föreställa sig hur en sådan bok skulle vara möjlig i en av dagens storklubbar.
Det är en bok med 45 år på nacken. Men den är samtidigt tidlös då den genom sin blotta närhet till spelare och tränare skildrar sådant som alltid kommer vara aktuellt: personlighetskonflikter, varje spelares rädsla för att bli petad, tristess i träningens vardag, unga spelare som är ovana vid att hantera pressen, gamla spelare som tvingas börja finna sig tillrätta med sin egen dödlighet. Känslor och annat sådant som ”riktiga män” aldrig ägnar sig åt.
(6) A Strange Kind of Glory: Sir Matt Busby & Manchester United (Eamon Dunphy, 1991)
Den store managern är en gestalt inom den engelska fotbollen som troligtvis aldrig kommer upphöra att fascinera oss. Vi läser allt vi kommer åt om de stora karaktärerna av vår tid, Alex Ferguson och Arsene Wenger, men böcker om och av dem tenderar att antingen av dem själva eller av författaren i fråga bli väldigt politiskt tillrättalagda och självtillräckliga. Det är böcker som helt enkelt saknar distansen.
Men varför inte gå tillbaka till den ikonoklastiske manager som utgjorde själva sinnebilden för den store managern, och i själva verket i stora delar formulerade dennes arbetsbeskrivning?! Dunphy gör det med sin berättelse om Busby och sina personliga erfarenheter från Man Utd under 1960-talet, men också med en historisk distans till både Busby och till klubben för att verkligen sätta in dem båda i sitt historiska sammanhang, med vårtor och allt.
(5) Addicted (Tony Adams & Ian Ridley, 1999)
Biografier av spelare är ofta rätt trista upplevelser i vilka olika milstolpar i deras karriärer redovisas på ett mer eller mindre torrt sätt. Oftast är de ett sätt för spelaren att skriva sin egen historia, att lägga fram sin version av händelser på det sätt de helst vill att omvärlden och eftervärlden skall betrakta dem. Det är partsinlagor, vilket inte på något sätt blir mindre uppenbart när biografier skrivs av fortfarande aktiva spelare.
Adams biografi vänder helt och hållet upp och ned på den mallen. Hans biografi är brutalt uppriktig om sitt eget liv som fotbollsspelare och de demoner han brottats med. Det är en desto modigare uppgörelse med sig själv sett till att Adams fortfarande var inte bara aktiv, utan en av Arsenals ledande spelare. Det är på samma gång en biografi som var en slags uppgörelse en gång för alla med en romantiserad föreställning om alkoholkulturen inom brittisk fotboll.
(4) Living on the Volcano: The Secrets of Surviving as a Football Manager (Michael Calvin, 2015)
Football Manager är ett spel som mer än något annat spel i historien har gett oss alla en unik förståelse för vad det innebär att vara en manager för en fotbollsklubb på riktigt. På samma gång är Football Manager ett spel som genom sin bedrägliga mätbarhet och totala transparens har fått oss att i själva verket förstå allt mindre av vad det verkligen innebär att vara en manager på riktigt.
Calvin drar med en serie av porträtt av flera av den engelska fotbollens mest framträdande managers obönhörligen ned den ridå som skiljer fakta från fiktion gällande en fotbollmanagers vardag. Det är en bok som tar fasta på psykologin i en managers arbete, på hur arbete och privatliv flyter samman till en svårbalanserad helhet, och som titeln antyder hur att vara manager är som att leva ovanpå en vulkan som när som helst kan få ett utbrott.
(3) Red Machine; Men In White Suits; Ring of Fire (Simon Hughes, 2013; 2015; 2016)
Simon Hughes har skrivit många böcker om Liverpool, och har gjort det under så pass lång tid och så pass bra att han har blivit något utav Liverpools inofficielle författare, och har därmed fått väldigt bra access. De som är intresserade av att läsa om Liverpools framgångar och pånyttfödelse de senaste fem-tio åren rekommenderas varmt Allez, Allez, Allez (2019) och At the End of the Storm (2020).
Jag har däremot fastnat rejält för Hughes tre böcker från tre tidigare årtionden. Hughes skildrar Liverpool under 1980-talet (Red Machine), 1990-talet (Men In White Suits) och under 2000-talet (Ring of Fire). Han gör det på ett unikt och fångande sätt genom att göra djupa och personliga intervjuer med mängder av olika spelare från varje årtionde, vilket sammantaget över 30 år ger en helt unik insikt i Liverpool som klubb.
(2) I Believe In Miracles (Daniel Taylor, 2015)
Det märks när en författare skriver om något som ligger honom varmt om hjärtat, och det råder ingen tvekan om att Nottingham Forest ligger Taylor väldigt varmt om hjärtat. Det är en bok som är en kärleksförklaring till Nottingham Forest och det fullständigt osannolika fotbollsprojekt de lyckades göra till verklighet under några fantastiska säsonger mot slutet av 1970-talet, en bedrift som förblir oförklarligt anonym i engelsk fotbollshistoria.
Taylor tar oss med på en resa tillsammans med många av Nottingham Forests spelare från den tiden som tar oss tillbaka till en annan tid befolkad av helt andra personligheter inom fotbollen. Vi ges den kanske ärligaste och mest mångsidiga gestaltningen av Brian Clough av de som kände honom bäst, vi ges en inblick i fotbollens vardag under dessa år, och en känsla för den lilla klubbens kamp för erkännande.
(1) Mister: The Men Who Gave The World The Game (Rory Smith, 2016)
En upplysande genomgång av vad som kan vara en av Englands kanske främsta men minst kända exporter, fotbollsmanagern. Hur engelska tränare spreds över världen och planterade frön i flera framstående fotbollskulturer, som i Holland, i Sydamerika, i Portugal, Sverige och andra liknande länder. Hur Mister som en konsekvens har blivit ett respektfullt tilltal i många länder för en klubbs manager.
Men där finns självklart också den alltjämt aktuella historiska ironin. Hur engelska tränare som av en eller annan anledning sågs som misfits i det egna hemlandet tvingades utomlands för att söka sin lycka, och hur engelsk fotboll i uppblåst självtillräcklighet aldrig ansåg sig ha något att lära av dessa fotbollens pionjärer och nyskapare. Mest störande med Smiths redogörelse är insikten att han beskriver nutid och framtid lika mycket som engelsk fotbollshistoria.
En version av denna blogg publicerades den 29/12-2016.