Det ställdes frågor om Liverpool inför den här säsongen. Var Liverpool fortfarande en fullvärdig titelkandidat i Premier League och i Champions League? Var i själva verket förra säsongens relativa misslyckande att försvara ligatiteln från säsongen innan en tillfällighet eller ett tecken på ofrånkomlig nedgång? Svaren på dessa frågor var sannerligen inte lätta att veta på förhand.
Vi har inte kommit särskilt långt in på den här säsongen, så man får värdera kvaliteten på svaren därefter. Men Liverpool har sannerligen visat så här långt att man definitivt är att betrakta som en fullvärdig titelkandidat både i Premier League och i Champions League, liksom att förra säsongen med största sannolikhet mer var att betrakta som en isolerad händelse än som något mer än så.
Liverpool har inlett säsongen väldigt starkt. I Champions League har Liverpool vunnit både mot Milan och mot Porto. I Premier League är Liverpool alltjämt obesegrade, det enda laget som kan stoltsera med den saken, och har vunnit fem av sina åtta matcher, samt två oavgjorda mot Chelsea och Man City, deras huvudsakliga konkurrenter. Med 18 poäng på åtta matcher ligger Liverpool tvåa, en poäng efter Chelsea.
Försvarsspelet ser återigen starkt ut i Liverpool, med Virgil Van Dijk tillbaka i backlinjen, och detta har skapat ett större utrymme för övriga lagdelar. Framför allt har en tryggare defensiv gett Liverpool större offensivt utrymme. Mohamed Salah dominerar offensivt för Liverpool, och är tveklöst en het kandidat till att just nu räknas som världens bästa spelare. Sadio Mané ligger inte långt därefter han heller.
Inget lag i ligan är ens i närheten av att ha gjort lika många mål som Liverpool. Detta borde säga en hel del om hur Liverpool har fått fart på sitt anfallsspel igen, som ganska klart och tydligt krånglade och klickade förra säsongen. Även om för all del Liverpools målstatistik är något dopad av helgens vinst mot Watford, men liknande saker kan så klart sägas om övriga lags målstatistik också.
Ett allvarligt test på Liverpools anfallsförmåga lär emellertid komma den här kvällen, när Liverpool ställs mot vad som förmodligen är den europeiska fotbollens tuffaste defensiva test, nämligen Atlético Madrid på bortaplan. Ett defensivt starkare fotbollslag existerar rimligtvis inte för närvarande. Något Liverpool naturligtvis tvingades erfara i Champions League strax innan pandemin stängde ned all fotboll.
Liverpool förlorade mot Atlético Madrid i åttondelsfinalen av Champions League 2019-20, efter att ha dominerat spelet både hemma och borta, men haft förtvivlat svårt att omsätta det i målchanser och i mål. Det var den typen av förlust i europeiskt cupspel vi har sett rätt många exempel på genom åren. Liverpool är skapat för att vinna fotbollsmatcher, Atlético Madrid för att inte förlora dem.
Jürgen Klopp var knappast nådig efter bortamatchen den gången, då han framför allt gick hårt åt Atlético Madrids försök att filma, provocera och på alla möjliga sätt manipulera domaren. Det råder väl knappast någon tvekan om att Klopp helt säkert hade en poäng med detta. Atlético Madrid är inte bara den europeiska fotbollens defensivt bästa lag, de är också ett av de mest ”skitiga”.
Varken Atlético Madrid eller Diego Simeone lär be om ursäkt för den saken, och det finns det kanske heller ingen anledning för dem att göra. Det är den identiteten de har och det är vad som har gjort dem framgångsrika. När Jürgen Klopp säger att han inte personligen uppskattar Atlético Madrids fotboll så är det för all del en uppriktig synpunkt, men det är också ett medgivande att det är en typ av fotboll som Liverpool kämpar mot.
Nu är det för all del lite andra förutsättningar inför kvällens match. Det är ett gruppspel till att börja med. När Atlético Madrid mötte Liverpool i Madrid förra gången så var 0-0 i själva verket ett rätt bra resultat för dem. Redan 0-0 gav dem bortamålsfördelen på Anfield, som även skulle visa sig avgörande. Den gången fick de även med sig 1-0 på ett synnerligen turligt mål.
Den här gången gäller inte dessa omständigheter. Den här gången vore förmodligen Liverpool mer nöjda med oavgjort, även om det helt säkert är ett resultat som inget av lagen direkt kommer att klaga på. Någon bortamålsregel finns inte längre att spela på för Atlético Madrid, ens om det hade varit slutspel. Det handlar helt enkelt endast om att få med sig en eller helst tre poäng från matchen, det vill säga om att vinna matchen.
Det ställdes frågor om Liverpool inför säsongen. Om Liverpool skulle lyckas vinna mot Atlético Madrid ikväll vore det ytterligare ett emfatiskt och positivt svar på alla dessa frågor.
:::
Det är inte bara bortamålsregeln som har förändrats, eller rättare sagt tagits bort, i Champions League den här säsongen. Spelschemat i grupperna har förändrats. Från det gamla klassiska ABCCAB till det nya ABCCBA.
Låt gå för att det nya formatet på något sätt känns mer naturlig, en helt vanlig enkel vändande serie, men det är ju ännu en sådan där sak som man undrar varför man över huvud taget lägger energi på att förändra.
:::
England tvingas spela framför tomma läktare i nästa match i Nations League, sedan UEFA bestraffat FA för de trista scenerna inför och under EM-finalen mellan England och Italien i somras.
Pinsamt för England och för FA naturligtvis, men för spelare och för ett landslag som inte precis är ovana vid att spela framför tomma läktare i nuläget så är det kanske ändå inte någon särskilt allvarlig bestraffning.
:::
Premier League-klubbarnas pinsamma försök att blockera Newcastles möjligheter till kommersiell utveckling får mig att tänka på Ian Malcolm i Jurassic Park: ”Life finds a way!”