Momentum i Old Firms titelstrid såg för bara några dagar sedan ut att bestämt ha svängt över till Celtics fördel. Detta sedan Ross County kvitterat till 3-3 mot Rangers i den 96:e minuten ungefär samtidigt som Celtic gjorde 1-0 på Dundee United i den 90:e minuten hemma på Celtic Park. Den mest påtagliga följden av dessa båda resultat var att Celtic ikväll skulle kunna passera Rangers i tabellen genom att vinna Old Firm.
Men bara några dagar senare, i själva verket under självaste deadline day, så slog Rangers till med en riktig håll käften-värvning i form av Aaron Ramsey från Juventus. En värvning av en spelare av en kaliber och storlek som har fått flera att mena att senast Rangers gjorde en motsvarande värvning var när Paul Gascoigne gled in på Ibrox runt mitten av 1990-talet. Momentum synes således ha snabbt svängt tillbaka till Rangers.
Betydelsen för Old Firms titelstrid kan så klart diskuteras. Å ena sidan kan knappast Ramseys grundläggande kvalitet som spelare ifrågasättas, och hittar han glödet i dojan så kan han självfallet bli en dominerande spelare i skotska ligan och bli helt avgörande för Rangers i ligan. Å andra sidan har Ramsey spelat väldigt lite fotboll sedan han lämnade Arsenal 2019, och det finns stora frågetecken kring dennes mentala och sportsliga status.
Även om den skotska ligan naturligtvis är både ett, två och kanske fler steg än så nedanför både Premier League och Serie A så kommer det självfallet krävas mycket mer av Ramsey än att bara så att säga ställa ut skorna. Utan hårt jobb och rätt inställning är det svårt även för väldigt skickliga spelare att göra rätt för sig ens i Allsvenskan, än hellre i den skotska ligan.
Betydelsen för Rangers status i synnerhet och den skotska fotbollen i största allmänhet har också varit ett populärt samtalsämne de senaste dagarna. Självfallet är det en stor sak för skotsk fotboll att en spelare som Aaron Ramsey väljer att gå till en skotsk klubb och spela fotboll i Skottland. Balsam för själen kanske för ett land och en liga som de senaste åren börjat tappa spelare till engelska klubbar i League One och Two.
Man kan lugnt säga att marknadsföringsmaskineriet har tagit fasta på just denna aspekt på värvningen. Det har gjorts stor sak av att Ramsey skulle ha valt att spela för Rangers framför att istället ha spelat för klubbar i Premier League. Det har självfallet även varit ett högst populärt tema hur detta är en värvning som bekräftar att Rangers är en klubb av motsvarande storlek som Premier Leagues största klubbar.
Aaron Ramsey fattar så klart storyn och drar sig så klart inte från att berätta hur han valde att spela för Rangers på grund av klubbens storlek. Vad historien för all del inte förtäljer är om det faktiskt har varit några klubbar i Premier League som varit intresserade att värva Ramsey, än mindre vilka dessa klubbar i så fall faktiskt är. Man kan nog rätt lugnt anta att det inte handlar om de största och bästa klubbarna.
Här är det naturligtvis inte särskilt svårt att tänka sig att det möjligen skulle vara lite för svårt för Aaron Ramseys personliga stolthet att återvända från Serie A och Juventus och spela för t ex Crystal Palace, Burnley, Norwich eller vilken annan klubb som nu möjligen hade kunnat tänkas vara aktuell. Att spela för Rangers gör att Ramsey slipper undan den kontrast och de frågor som att spela för dessa klubbar skulle leda till.
Kanske ser vi den materiella skillnaden mellan Ramsey och Rangers i hur värvningen har strukturerats rent ekonomiskt. Rangers betalar i själva verket ingenting av Ramseys lön, som tvärtom fortsätter betalas i sin helhet av Juventus, vilket beräknas motsvara cirka £4m fram till juni. Istället betalar Rangers en lånavgift till Juventus om £2m. Varför betalar inte Rangers halva lönen för Ramsey och ingenting i lånavgift?
För Juventus borde det rimligen kvitta lika, även om många har spekulerat att det skulle vara ännu ett exempel på Juventus minst sagt kreativa redovisning när det kommer till spelaraffärer. Däremot går det att se en poäng för Rangers med detta arrangemang, nämligen att de på det sättet kan värva Aaron Ramsey på ett sätt som betyder att de ändå inte behöver spränga lagets lönestruktur.
Den karamellen tål ändå att sugas på. För det är ju i så fall så att säga inte enbart Ramseys fulla lön i Juventus som skulle spränga Rangers lönestruktur, vilket naturligtvis vore fullt förståeligt. Även hälften av Ramseys lön i Juventus vore alltså tillräckligt för att sabotera Rangers lönestruktur, och alltså ge Rangers en anledning att försöka hitta ett sätt att betala Ramseys lön fast ändå inte så att säga.
Den typen av ekonomiska realiteter sätter snacket om Rangers storlek i ett lite annat perspektiv. Historiskt och kulturellt är det inget snack om saken. Men ekonomiskt och institutionellt lever Rangers inte längre i samma värld som Juventus eller klubbarna i Premier League. Ända sättet att förändra det vore för Rangers och Celtic att gå över till Premier League och det engelska ligasystemet.
Men den skivan är naturligtvis sedan länge sönderspelad. Om det någonsin händer så händer det i en framtid vi ännu inte ens kan skymta vid horisonten. Allt vi ser här och nu är kvällens Old Firm och frågan om vilka av Celtic eller Rangers som efter kvällens match har momentum och vinden i ryggen i titelstriden.