Roman Abramovitj har varit en svårfångad personlighet inom engelsk fotboll. Som sådan är han självfallet en lätt måltavla för svartvit generalisering. Där finns självfallet, inte minst dessa dagar, de som vill framställa honom enbart som någon slags Putinstyrd oligark som köpte Chelsea med skumma pengar och ännu mer skumma motiv. Där finns precis lika självfallet de som vill framställa honom som helt och hållet god och genuin som ägare.
Rimligtvis går sanningen att hitta någonstans mellan dessa båda två ståndpunkter, eller rättare sagt innehåller den sanna bilden av Roman Abramovitj med största sannolikhet inslag av båda dessa ståndpunkter. Abramovitjs ägande av Chelsea var på en och samma gång kalkylerat och genuint. Där fanns med andra ord både politiska och personliga motiv för Abramovitj att äga Chelsea.
Vad gäller de politiska motiven råder det delade meningar om Abramovitj köpte Chelsea mer eller mindre på order av Vladimir Putin, som ett sätt för Ryssland att köpa sig inflytande, legitimitet och mjuk makt genom fotbollen. Eller om Abramovitj snarare köpte Chelsea som ett sätt att skydda sig mot Putin. Det vill säga göra sig ett namn utanför Ryssland så att attackera honom medför en alltför hög politisk risk.
De personliga motiven å andra sidan är mer lättgripliga, och kanske lättare att relatera till som supportrar själva. Roman Abramovitj gillar fotboll, ville engagera sig inom fotbollen och har kommit att gilla Chelsea i hög utsträckning. Allt Abramovitj har gjort under snart 20 år visar på just detta. Hade Abramovitj varit ointresserad i själ och hjärta så hade han också varit betydligt mer osynlig och ointresserad också i handling.
Att Chelsea har varit enormt framgångsrika under Roman Abramovitjs ägande bör vara ställt bortom allt tvivel. Ingen engelsk klubb har under dessa år vunnit mer än Chelsea har vunnit, och där räknar vi bland annat in fem Premier League-titlar och två Champions League-titlar. Det är inte på något sätt en överdrift att säga att Chelsea är en helt annan klubb sedan Abramovitj köpte klubben jämfört med innan.
Frågan de flesta däremot ställer sig är vad för klubb Chelsea kommer vara utan Roman Abramovitj som ägare?! Inbakat i den frågeställningen hittar vi funderingar gällande om Abramovitj har varit en bra ägare för Chelsea inte enbart i termer av vunna titlar utan även i termer av Chelsea som klubb, dess ekonomiska och operativa hållbarhet, inte enbart som en engelsk klubb utan också som en engelsk superklubb.
Kort sagt: Vad kommer Roman Abramovitjs försäljning ha för betydelse och få för konsekvenser för Chelsea på kort och på lång sikt? Det kan vara klokt att dela in dessa konsekvenser i olika aspekter av Chelseas verksamhet – ekonomi, organisation och strategi. Frågan om hur fotbollen påverkas löper naturligtvis som en gemensam tråd genom dessa tre områden.
Chelseas ekonomi
Å ena sidan är Chelsea en på alla sätt modern superklubb. Under Roman Abramovitj har Chelsea maximerat sina matchintäkter, etablerat ett väldigt starkt varumärke kapabelt att för egen kraft attrahera bland fotbollens mest värdefulla kommersiella avtal.
Chelsea är en av världens rikaste och mest intäktsbringande fotbollsklubbar. Enbart utifrån det perspektivet är Chelsea en stark och självständig fotbollsklubb, betydligt starkare än det konkursbo Abramovitj köpte från Ken Bates för 19 år sedan.
Å andra sidan är Chelsea också en klubb som redovisat förluster under varenda år av sin existens med Abramovitj som ägare. Ingen klubb i Premier League har gjort större ackumulerade förluster än Chelsea, och endast Man City är ens i närheten.
Detta har möjliggjorts genom att Abramovitj har gått in med räntefria lån till Chelsea som han därefter omvandlat till eget kapital. Dessa lån motsvarar senast räknat ganska precis 1,5 miljarder pund, det vill säga nästan 20 miljarder kronor.
Det är denna skuld som Abramovitj nu säger sig inte vara intresserad av att kräva tillbaka av Chelsea. För all del en sanning med rätt stor modifikation då en stor del av summan lär vara inbakad i det tänkta försäljningspriset för Chelsea.
Däremot är det inte en skuld som kommer belasta Chelsea efter försäljningen. Men där finns självfallet ändå väldigt stora frågetecken kring Chelseas affärsmodell. Att regelbundet redovisa förluster fungerar inte utan en ägare villig att täcka dessa förluster.
Ekonomiskt är det därför rimligt att tänka sig att Chelsea behöver arbeta under andra förutsättningar med nya ägare. Chelsea kommer knappast befinna sig på fattighuset, men att t ex bränna över £200m en enda sommar är kanske inte längre lika aktuellt.
Chelseas organisation
Mycket fokus kommer av väldigt självklara skäl landa på ekonomin gällande detta, det är konkret, det är mätbart och det ser bra ut i rubrikform. Ändå vågar jag påstå att ekonomin nog är ett mindre orosmoment för Chelsea än organisationen.
En försäljning av Chelsea kommer riva upp klubbens hierarki och beslutsstruktur. När Roman Abramovitj försvinner så försvinner även hela det övre skiktet av Chelseas klubbledning, från Marina Granovskaya och nedåt.
Med dem försvinner självfallet väldigt mycket kompetens och inkörda rutiner, det vill säga sådant som ofta tas för givet i en klubbs dagliga verksamhet, sådant som får den att flyta fritt och effektivt. Tas för givet till dess att de inte längre finns där.
Att ersätta denna kompetens, struktur och rutin kan ofta vara väldigt svårt och även ta väldigt lång tid. Det är bara att titta på Arsenal och Man Utd för att se vad det faktiskt kan få för konsekvenser, också över många år.
Visst kan Chelsea komma att lyckas bättre än dessa båda klubbar, som ju är rätt dåliga exempel på samma sak. Men inte beror det i så fall på möjliga köpares kompetens och erfarenhet av fotboll. De köpare som nämns saknar sådan erfarenhet.
Påverkar detta Chelsea på kort sikt, det vill säga laget på planen? Nej kanske inte, Chelsea har så klart det lag de har och det går att isolera ett tag från yttre omständigheter, men inom något år kommer det självfallet börja märkas.
Särskilt om ekonomin påverkas på ett sådant sätt att det kan komma att innebära förändrade prioriteringar för Chelseas organisation och strategi. Vilket föregående stycke visade mycket väl kan bli fallet.
Chelseas strategi
Effekterna på Chelseas ekonomi och organisation kommer rimligtvis få både logiska och därmed förutsägbara effekter på Chelseas strategi. En strategi som kommer behöva riktas om från maximal köpkraft till maximalt värde för pengarna.
Egentligen inte något som måste vara så väldigt dramatiskt. Dels eftersom det är ett strategiskt fokus som Chelsea i så fall kommer ha gemensamt med andra superklubbar såsom Liverpool, Arsenal och Tottenham t ex.
Dels eftersom det ärligt talat inte är en helt ny inriktning för Chelsea som rört sig åt det hållet hyfsat konsekvent egentligen ända sedan början av 2010-talet. Det är nu rätt länge sedan som Chelsea konkurrerade genom köpkraft, i och med fotbollens nya aktörer.
Vad som möjligen gör saken oroväckande är ovanstående stycke. Det vill säga samtidigt som det alltså kommer bli betydligt mer viktigt att Chelsea bedriver sin kärnverksamhet med högsta möjliga kompetens och kvalitet byter Chelsea ut sin organisation.
Självfallet är detta en tuff utmaning för Chelsea, och det vore kanske konstigt om det inte under en viss tid skulle hämma Chelseas fotboll. Även om vi för också ska komma ihåg att gränsen mellan köpkraft och kvalitet är både flytande och förenklad.
Med vilket jag menar att ingen engelsk klubb placerar sig enbart i det ena fältet och inte det andra, alla engelska klubbar placerar sig på någon punkt inom båda fält, och ingen framgångsrik engelsk klubb placerar sig lågt i något av fälten.
Den kanske främsta funktionen för Roman Abramovitj i Chelsea, åtminstone under de senaste tio åren, har varit som ett slags frikort för Chelsea. Abramovitjs köpkraft har kunnat kompensera även när Chelsea inte presterat maximalt i termer av kvalitet.
Man skulle kunna säga att detta har varit ett frikort som gett Chelsea någon slags garanti och stabilitet även i perioder av annars väldigt hög turbulens, såsom mängder av managerbyten, interna konflikter, transfer bans och så vidare.
Om Roman Abramovitjs försäljning betyder något för Chelsea så är det kanske först och främst att Chelsea inte längre kommer ha något sådant frikort. Problem av ovanstående slag kan alltså förväntas komma få en mer påtaglig effekt på Chelseas resultat.
Är Chelsea med andra ord better off som klubb när Roman Abramovitj nu lämnar Chelsea än när han köpte Chelsea? Ja, helt klart. Det borde kanske räcka som svar på frågan om Abramovitj har varit en bra eller dålig ägare för Chelsea.
Vilket inte betyder att Abramovitj därför varit en perfekt ägare. Han har inte lyckats göra Chelsea oberoende av honom själv som person i den utsträckning man hade kunnat önska. Han har därtill genom sin person nu försatt Chelsea i en riskfylld position.
Vad av detta man väljer att betona riskerar bero mycket på de egna klubbfärgerna, åt ena eller andra hållet, samt färgas orimligt mycket av dagsaktuell storpolitik. Värt att tänka på att samma fråga för två veckor sedan för många hade resulterat i helt andra svar.
Oavsett svar så ser vi slutet på en era inte bara för Chelsea utan för engelsk fotboll. Vi ser däremot också början på något nytt, vi vet bara ännu inte riktigt vad.