Sanktionerna innebär i korthet att Abramovitj inte tillåts att tjäna något på sina tillgångar, eller ens genomföra transaktioner med dem. Vad betyder detta för Chelsea? Chelsea kan t ex inte sälja några nya biljetter, vilket betyder att endast säsongsbiljettsinnehavare kommer kunna gå på matcherna. Chelsea kan inte sälja merchandise, inte ingå nya kommersiella avtal. Chelsea kan inte heller värva spelare eller ge ut nya kontrakt.
Chelsea är till och med begränsade i vad de faktiskt får betala för att kunna genomföra sina bortamatcher. En maxbudget på £20,000 per match gör att Chelsea förmodligen kommer behöva slänga ett öga på budgetalternativen åtminstone i samband med bortamatcher i Champions League. Kort sagt måste man säga att livet ter sig väldigt annorlunda för Chelsea idag än vad det gjorde så sent som igår.
Framför allt betyder det ju däremot att försäljningen av Chelsea svårligen kan bli av i nuläget. Åtminstone på ett sätt som finansiellt gynnar Abramovitj. Regelverket är lite luddigt men man skulle faktiskt i realiteten kunna säga att Chelsea, i alla fall temporärt, inte längre ägs av Abramovitj utan istället av den brittiska staten. Den brittiska regeringen har kanske lite svajigt uttryckt nationaliserat Chelsea.
Viktigt att hålla i åtanke är emellertid att situationen är minst sagt osäker även för den brittiska regeringen. Den har självfallet aldrig ägt en fotbollsklubb förut. Och vad som knappast kan beskrivas som den mest kompetenta brittiska regeringen någonsin har definitivt inte tänkt igenom konsekvenserna av detta beslut för Chelsea till dess rimliga och naturliga konklusion.
Alltså ska vi inte vara alltför förvånade över att inte ens den brittiska regeringen självt verkar helt säker på vad som nu händer och vad detta nu betyder. En försäljning av Chelsea kan inte genomföras, men kan ändå genomföras om den inte gynnar Abramovitj och en ny licens utfärdas för klubben. Maxbeloppet £20,000 för bortamatcher kan justeras specifikt för bortamatcher i Champions League.
Kanske kan man inte begära att den brittiska regeringen ska ha alla svar färdiga redan i detta läge. Man får acceptera att detta är nytt också för dem men att de ändå behövde agera snabbt, de var redan hårt kritiserade för att ha väntat alldeles för länge. Vad man kan beskriva som utgångspunkten verkar vara att Chelsea ska kunna fortsätta att fungera som en fotbollsklubb, men att strypa klubbens finansiella värde för Abramovitj.
Svaren får helt enkelt komma som de kommer. Självfallet handlar detta om svar på väldigt konkreta och praktiska frågor för Chelsea, som hur de ska genomföra säsongen, hur de ska ta sig till bortamatcher, behålla sina spelare och så vidare. Men det handlar även om svar på betydligt mer existentiella frågor såsom vad Chelsea vill vara för klubb framöver och vad Chelsea kommer vara för klubb i framtiden?!
Svaren kommer i hög utsträckning bero på tid och timing. På kort sikt kan man hävda att detta inte behöver påverka Chelsea särskilt mycket. Men på längre sikt, alltså på en sikt som sträcker sig längre än endast denna säsong, kommer det påverka Chelsea i väldigt hög utsträckning. Men under hur lång tid kommer Chelsea befinna sig i detta statligt frysta tillstånd? Kommer det gå fort, kommer det dra ut på tiden?
Mycket talar självfallet för det senare, att det kommer dra ut på tiden. Dels på grund av den brittiska regeringens egen osäkerhet, där osäkerhet alltid betyder att beslut och handling tar lång tid. Dels för att hålla ryggen fri rent rättsligt, även Abramovitj har så klart fortfarande rättigheter. Och ju mer det drar ut på tiden, desto allvarligare kommer följderna så klart bli för Chelsea.
Kommer Chelsea kunna behålla sina spelare?
Formellt finns inget hinder för Chelsea att behålla nuvarande spelare, men det finns ingen möjlighet skriva nya kontrakt med dessa spelare eller värva nya spelare. Chelsea får helt enkelt inte ingå några nya avtal. Man skulle kunna beskriva det som en betydligt värre variant av det transferförbud Chelsea hade för två år sedan.
Samtidigt är det ju flera spelare som redan aviserat att de vill ha nya och bättre kontrakt med Chelsea. Detta gör det självfallet desto svårare för Chelsea att behålla viktiga spelare som Antonio Rüdiger och Andreas Christensen. Och situationen som sådan kommer få fler spelare att leta efter ny klubb.
Får Chelsea spela i Champions League?
Det här är en fråga som jag misstänker kommer väcka väldigt stort intresse under de närmaste dagarna och veckorna. Kan en fryst och nationaliserad klubb verkligen få representera Premier League i Champions League? Högst tveksamt. Vad betyder detta för den här säsongens Champions League-platser?
Frågan består i två delar. För det första den representativa frågan jag tar upp ovan. För det andra den finansiella frågan, att spela i Champions League kommer med stora finansiella fördelar som vi vet. Men Chelsea får inte längre tjäna pengar. Att spela i Champions League är även det att ingå ett slags avtal, med UEFA.
Kommer Chelseas sponsorer stanna kvar?
Redan i skrivande stund, alltså bara timmarna efter att beslutet om sanktioner mot Roman Abramovitj meddelats, så har ett par av Chelseas sponsorer redan hunnit med att avisera att de utvärderar sin relation till Chelsea, som det så fint heter. Inte minst Chelseas tröjsponsor, Three.
Om det möjligen var något tveksamt förut så är situationen självfallet mycket tydligare efter detta besked. Företag och sponsorer ingår avtal med klubbar för att kopplingen till klubben ska ge dem en positiv image. För närvarande ger kopplingen till Chelsea istället en negativ image.
Vad händer med damlag, ungdomslag med flera?
Pratet om Chelsea kommer av lätt insedda skäl att fokusera på herrlaget eftersom det så att säga är flaggskeppet, och vad majoriteten av människor verkligen bryr sig om. Men Chelsea är naturligtvis mycket mer än så, och det kan man inte glömma bort. Chelsea är även Englands bästa damlag, Englands bästa ungdomsakademi, och många anställda.
Ingen av dessa delar är frikopplade från vad som nu händer med Chelsea. Kanske kan man känna gällande spelare och ledare för herrlaget att det väl knappast kommer gå någon nöd på dem, mångmiljonärer som de redan är. Värre är det självfallet för damlagets spelare, för ungdomarna och för alla anställda.
Vad betyder detta för Chelseas försäljning och framtid?
Just nu är det uppe i luften hur detta påverkar Chelseas försäljning. Den brittiska regeringen uttrycker sig kryptiskt på ett sätt som gör att man inte riktigt får intrycket att de själva vet att en försäljning fortfarande är möjlig, men att man då måste utfärda en ny licens. Men en licens till vem och för vad?
Annat prat gör gällande att Chelsea fortfarande kan gå igenom en försäljning, så länge försäljningen inte innebär någon finansiell fördel för Abramovitj. Men varenda människa med ett minimum av ekonomisk skolning ser de legala loophålen i detta gällande vad man kan välja att mena och inte mena med finansiell fördel.
Här finns ett annat, mer tekniskt problem. Chelsea är formellt sett skyldiga Roman Abramovitj i krokarna av £1,500m – en och en halv miljard pund. Genom att frysa Chelsea är det inte längre möjligt för Abramovitj att skriva av den skulden, och givet att han inte längre kontrollerar tillgången eller kan tjäna på dess försäljning är det oklart varför han ens skulle vilja.
Med en sådan skuld hängandes över Chelsea är det betydligt mindre troligt att någon ny ägare är särskilt intresserad av att köpa Chelsea. Det är inte längre ett köp som går att räkna hem ekonomiskt. Särskilt inte som det i så fall finns rätt tydliga fördelar med att bara vänta på ett mer förmånligt läge.
Chelsea är samtidigt som vi vet en klubb som redovisar förlust. De har i själva verket redovisat förlust varenda år med Abramovitj som ägare. Skulder och förluster gör att Chelsea är en klubb som enligt gällande regelverk inom kort bör placeras under så kallad administration, med de sanktioner detta normalt sett medför.
Helvetet har med andra ord fryst över Chelsea. Och kanske ligger det faktiskt något i vad Chelseas supportertrust just nu säger att det aldrig har funnits fler och bättre anledningar att gå med där för Chelseas supportrar än vad det gör nu. Vad som än händer med Chelsea är det viktigt att supportrarnas röster hörs.
För till sist är naturligtvis Chelsea supportrarnas klubb, inte Roman Abramovitjs klubb, och inte den brittiska statens klubb.