Det har varit en säsong där managers i Premier League har haft svårt att imponera, och det har varit särskilt för nya managers. Ole-Gunnar Solskjaer fick sparken av Man Utd och Ralf Rangnick har inte precis övertygat, Daniel Farke misslyckade med Norwich och Dean Smith verkar inte lyckas mycket bättre med dem efter att ha fått sparken av Aston Villa tidigare under säsongen.
Rafa Benitez blev inte särskilt långvarig i Everton och därefter har Frank Lampard knappast fått någon bra början med dem. Thomas Frank började bra med Brentford men har fått det alltmer kämpigt. Marcelo Bielsa fick sparken och Jesse Marsch har knappast fått den start han måste ha hoppats på. Claudio Ranieri blev inte långvarig i Watford, vilket han i högsta grad har gemensamt med Nuno Espirito Santo i Tottenham.
En manager som däremot har lyckats tämligen väl den här säsongen, definitivt betydligt bättre än vad många trodde på förhand, dessutom en helt ny manager i Premier League, men också lite i skymundan av alla andra, är Bruno Lage i Wolves. Lage hämtades ju in inför den här säsongen för att ersätta just Nuno Espirito Santo, ett uppdrag nog många trodde skulle bli rätt svårt.
Men Wolves har haft en generellt sett klart bra säsong. Wolves har faktiskt länge varit med åtminstone i pratet om Champions League-platser, i själva verket ända fram till för några veckor sedan. Kanske aldrig som favoriterna till den sista platsen, men åtminstone med möjligheten ungefär i samma utsträckning som West Ham. Däremot har det pratats desto mer om West Ham och David Moyes än om Wolves och Lage.
Dessutom såg Wolves faktiskt ut att riktigt bra form när vinter gick mot vår. Från och med mitten av december fram till och med mitten av februari vann Wolves sex av åtta matcher i ligan och förlorade en enda. Vinsterna inkluderade klart meriterande vinster mot lag som Man Utd, Tottenham och Leicester. Wolves var även minuter från att vinna mot Arsenal på Emirates, innan Arsenal vände matchen i slutminuterna.
Just den förlusten verkade ta hårt på Wolves. Därefter förlorade nämligen Wolves ytterligare två matcher, om än bortamatcher, mot West Ham och mot Crystal Palace. Två förluster som fått Wolves att tappa kontakten med Champions League-striden. Framför allt var förlusten mot Crystal Palace oroande och svår att ta för Wolves, en match där Wolves över huvud taget inte såg ut att befinna sig på planen.
Arsenals supportrar skojade något självgott om saken och menade att de hade tagit livet av Wolves säsong genom att vända och vinna mot dem på Emirates. Kanske som ett slags svar på att Wolves möjligen tyckte att Arsenal firade den vinsten onödigt mycket. Hur som helst rätt småttigt. Hur som helst verkade de flesta mena att Wolves behövde en varm arm runt axeln i denna för dem svåra stund.
Helvete heller verkade Bruno Lage tycka och tänka. Han var så förbannad efter förlusten mot Crystal Palace att han istället skällde ut det egna laget efter noter. Det var i synnerhet Ki-Jana Hoever och i allmänhet Wolves yngre spelare som var måltavlan för attacken, och det var minst sagt brutala ord om att dessa spelare inte ville göra jobbet och helt och hållet saknade rätt inställning.
Brutala ord kan tyckas. Men givet vad man såg på planen motiverade ord, och man måste väl också föreställa sig att Bruno Lage innan dess på olika sätt redan framfört samma ord och budskap till dessa spelare internt, utan tillräcklig effekt. Någonstans måste en manager då börja markera, både i kommunikationen med specifikt dessa spelare, men också som en viktig signal till övriga spelare.
Budskapet verkade hur som helst ha gått hem och det med råge. Wolves fullständigt demolerade Watford i matchen därefter och spelade med en helt annan energi än vad man sett på länge. Ruben Neves hittade toppformen, Raul Jimenez verkade ha börjat hitta sig själv på planen igen. Delvis var kanske Watford en svag motståndare, men Wolves spelade samtidigt väldigt bra.
Möjligen blir Wolves säsong desto mer anmärkningsvärd givet lagets problem med Raul Jimenez och med Adama Traoré, en anfallsduo som när båda var friska för något år sedan förmodligen kunde räknas som kanske Premier Leagues bästa. Men Jimenez har haft problem ända sedan han kom tillbaka från sin långvariga skallskada, och Traoré har som vi vet gått till Barcelona sedan i januari.
Alltså är det kanske inte så konstigt att det är först och främst i offensiven som Wolves har fått slita ont den här säsongen. Bakom Jimenez och Traoré har det varit tunt för Wolves, och att ersätta dem har varit att begära alldeles för mycket av t ex Fabio Silva. Viktigt alltså att Jimenez börjar hitta tillbaka, liksom det är viktigt att spelare som Neves med flera börjar kliva fram i ännu högre utsträckning.
Vad många trodde på förhand skulle bli något utav en mellansäsong för Wolves sedan Nuno Espirito Santo lämnade klubben har blivit något mer än så. Wolves har fortfarande god chans att ta sig till europeiskt cupspel. Dessutom har säsongen visat att det finns goda hopp om framtiden i Wolves och att de har en rätt bra grund för denna framtid med Bruno Lage som manager. Härifrån kan Wolves bygga vidare.
Wolves behöver inte börja om från ruta ett som varit fallet för så många andra klubbar i Premier League den här säsongen. Ett av dem är kvällens motståndare Leeds, som verkar ha fått det betydligt svårare att ersätta Marcelo Bielsa än vad Wolves har haft det att anställa Nuno Espirito Santo.